Jag är trött på vita, medelålders feminister.
De tror sig ha rätten att definiera vem som förtrycks, varför de förtrycks, hur förtrycket ser ut. De tycker sig ha erfarenheter nog att döma över andras erfarenheter. De tror sig ha kunskapen att veta om vad andra känner, tycker och upplever. Senaste i raden av vita, medelålders feminister är Gudrun Schyman som på Newsmill skriver att ”Precis som FN, så skiljer inte jag våld och förtryck i hederns namn från könsförtryck.” Helt rätt, Gudrun – det är därför det blir så fel.
När hedersvåld likställs med annat förtryck mot kvinnor, framträder förövarna som monster. Om man inte fattar att hedersvåld- och förtryck har sin grund i samhällen där familjen och släkten är stark, med ett starkt heteronormativt kärnfamiljsideal, där kvinnor och män är både förövare och offer och att förtrycket upprätthålls av kollektivet – då räcker inte teorierna om det Universella Könsförtrycket Mot Kvinnor som enda förklaringsmodell. Det är därför det sista halmstrået blir att kalla alla som vill föra en debatt i frågan för rasister.
Spelplanen ser ut enligt följande: Lag 1 bestående av inbitna feminister som tror att allt hedersvåld är ett utryck för det universella kvinnoförtrycket spelar korpfotboll mot Lag 2 som tror att allt hedersvåld utförs av enskilda galna individer som känner sig missanpassade i Sverige. Deras gemensamma mål är att blunda för problemen.
På andra sidan läktaren sitter bittra främlingsfientliga som tycker sig ha sett lösningen: ”Hallå, målet är på andra sidan av planen! Ni måste förstå att alla invandrare är kvinnoförtryckande bondrövar som inte fattar vad demokrati är.” Efter några bengaliska eldar drar de främlingsfientliga iväg och spelar ännu sämre fotboll på en annan plan där det enda målet är att blunda för komplexiteten och komma med enkla ”förklaringar”.
Kvar på läktaren sitter ett fåtal vettiga debattörer som suckar och ojar sig. Ingen hör dom för de på planen har fullt upp med sitt eget spel. På bägge planerna görs det självmål efter självmål, ingen vinner – alla förlorar.
Intressant är att de få som sitter kvar är de som faktiskt själva har erfarenhet av hederskulturer. Men ingen vill lyssna. Och när ingen vill lyssna så kan vi väl lika gärna fortsätta att blunda för problemen. Och komplexiteten. Eller hur, Gudrun?
Andra bloggar: God utan Gud, Dusty Philosopher, Ozymandias Suspensoar, Lotta Edholm på Newsmill, Veronica Svärd, Götabrobloggen, DN, Röda Malmö
Andra bloggar om: feminism, gudrun schyman, hederskultur, hedersvåld, integration, jämställdhet, kultur, sverigedemokraterna
Haha skrattade högt åt din lagmetafor
. Gudrun Schymans väg ut ur problematiken med kulturers specificitet kommer till ett alltför högt pris. Man måste väl kunna erkänna att det finns hederskulturer utan att för den skull sluta kritisera det kvinnoförtryck som finns i väst! Nyanserna saknas i både lag 1 och lag 2.
Lag 1 och lag 2 har fullt upp med att spela dålig fotboll. Deras svettband tynger ner för ögonen
(Såvida de inte vill vara ”solidariska” och spelar i dåligt sittande burkor).
Att relativisera våld och förtryck slutar bara i löjliga slutsatser som att förtryck finns överallt (vem har någonsin sagt emot det?), kvinnor förtrycks både här och där (och poängen är…?) och att patriarkala strukturer finns lika mycket här som i talibanernas Afghanistan.
Sådana uttalanden är att hånskratta mot de som kämpat för kvinnors rättigheter under lång tid här. Inte minst är det ett slag i ansiktet på de som lever i förtryckande hederskulturer.
Hear hear
Bra jobbat!
Inta alla som fixar att kombinera en god analys med vass humor – det uppskattas!
Tack!
Mycket bra skrivet!
Vill bara tillägga att även om hederskulturen är ett uttryck för mäns allmänna våld mot kvinnor, så tror jag att det måste bekämpas för sig och på sitt sätt, så jag förstår inte alls hur dessa feminister resonerar.
friskytten.blogg.se
Är helt enig i att hederskulturen grundar sig i patriarkala strukturer. Vad Schyman och andra gör fel, är att de missar att se andra faktorer och strukturer som spelar in.
Därför blir deras analys så onyanserad och utövare av hedersförtryck framställs som enskilda galna monster, snarare än utövare av kulturella normer, värderingar och traditioner.
Hej, jag skriver om hederskultur på min blogg. Om du har tid och lust får du gärna läsa och kommentera. Jag är ännu rätt osäker på om jag har rätt och skulle gärna få lite feedback.
mvh /Karim
Har läst ditt inlägg på din blogg, men menar att det haltar i dina slutsatser. Självklart finns hedersbegreppet även i den etniskt svenska kulturen, men den skiljer sig från den som finns i stora delar av Mellanöstern och kring Medelhavet.
Det går inte att förneka att det finns utbredd kvinnomisshandel i Sverige. Men kvinnomisshandel och hedersförtryck går inte att jämföra med varandra rakt av. När småflickor inte får vara med i all skolundervisning, när tjejer får restriktioner hemifrån om hur de ska bete sig och med vem de ska umgås med – ja, då går det inte att jämföra med annan kvinnomisshandel som sker i Sverige.
Misshandel av kvinnor i Sverige har en annan problematik; alkoholkultur, sociala strukturer etc. Omvänt kan man säga att alkoholkulturen inte är lika stark i t ex de muslimska delarna av Mellanöstern.
Dessutom om Lennart i Svedala misshandlar sin fru, så är det knappast så att grannarna eller svenska samhället i stort stödjer detta våld. Tvärtom kommer man att ta kraftigt avstånd.
Om ett motsvarande förtryck hade skett inom en hederskulturen hade förmodligen omgivningen stött förtrycket, eftersom det krävs för att upprätthålla hedern (jmf de svenska fall av hedersmord). Därför är förtrycket kollektivt sanktionerat. Detta är en av flera, avgörande skillnader.
”när tjejer får restriktioner hemifrån om hur de ska bete sig och med vem de ska umgås med – ja, då går det inte att jämföra med annan kvinnomisshandel som sker i Sverige.”
Jo det är ju precis det som man kan göra. Tror du Invandrarpojkvänner är populära i alla läger? Inte enligt mina erfarenheter, läs mina inlägg om hedersvåld. Om man har koll på komplexiteten, vet man att inte försvåra för svenska flickor att berätta om sina ojämställda påtryckningar hemifrån, genom att förstärka stereotypen om den svenska kulturen.
Känner inte igen mig i din beskrivning av fotbollslagen. En sådan förvanskad beskrivning kan ju enbart fylla en funktion, för att din egen (?) nyanserade komplexa förklaring (?) ska framstå som bra (?). För jag vet inte riktigt vad nytt som kommer fram som man inte redan hör från många, som menar att förtrycket är globalt men självklart inte ska bortse från kulturella variationer. Men så länge man är med i Häxjakten på Gudrun, så är det klart att sympatierna haglar.
Idag kan man läsa om en svensk kvinna som mördades i Spanien av sin man. Av någon anledning är det så viktigt att tydliggöra att hon hade hög promillehalt. Onekligen känns det som att DET skulle vara en förklaring (ursäkt) för att hennes man, som ju var full, mördade henne. Är det det du menar med alkoholproblematik? Den svensk som skrev det tyckte det tydligen också var en jättviktig kulturell poäng att göra. Kvinnan var full (svenska för = hon var inte oskuld). Självklart har det inget med svensk kultur att göra, att man väljer att bortförklara mäns våld mot kvinnor med att offret var berusat. Svenska män slår bara för att de druckit en öl för mycket, annars är de så snälla.
Men snälla nån, det var den mest förfärliga slutkläm jag har hört! Det handlar inte om snällhet, det handlar om rättfärdigande och strukturer. Om vi vänder på det; en man i mellanöstern som slår på grund av hederskulturen, han är så snäll egentligen? ”;)” Nej, självklart är handlingen ond. Men det gör inte varken alkohol eller hederskultur mindre problematisk. De gör ondskan utrymme.