Att gÃ¥ pÃ¥ toa är universellt och djupt mänskligt. Om det är nÃ¥got som förenar alla oss människor, över hela jorden och genom alla tider, sÃ¥ är det att vi alla ”uträttar vÃ¥ra behov”. Och just därför att det är sÃ¥ fundamentalt mänskligt, fÃ¥r ocksÃ¥ själva toalettbesöket kulturella laddningar. AlltifrÃ¥n hur vi faktiskt gÃ¥r pÃ¥ toa och uträttar vad vi ska, till hur vi talar om vad vi nyss gjorde kan säga mer om oss själva än vad vi tror.
Bara det att jag här skriver ”gÃ¥ pÃ¥ toa” säger en del. Visar det pÃ¥ en befriande naturlighet gentemot toalettproceduren, om vi jämför med omskrivande uttryck som ocksÃ¥ kan användas? Ã¥ andra sidan kan det uppfattas som plumpt och oartigt att meddela andra i sällskapet vad man ska göra och varför man ursäktar sig. är det fler än jag som har hört att Sverige är det enda landet där man kan höra folk uttryckligen säga exakt vad de ska göra pÃ¥ toaletten ocksÃ¥? Tydligen inte. Med orden ”Kiss och bajs är jättekul som samtalsämne om man är fyra Ã¥r, inte därefter” ger Magdalena Ribbing som vanligt svar pÃ¥ tal.
Detta toalettinlägg kan tyda på att jag ännu inte lyckats ta mig ur denna fasen (vad en freudiansk tolkning på det nu skulle kunna vara). Till mitt försvar måste jag säga att jag inte är så intresserad av det tarmiska innehållet som hamnar i toaletten, men alla procedurer, normer och vanor som finns runtomkring. Jag är övertygad om att det inte är någon väsentlig skillnad mellan spanska, kinesiska eller amerikanska tollar men däremot på de toaletter de dyker ner i.
Ur barndomsarkivet hittar jag minnen fyllda med fasa av att bilresor till sydligare delar av Europa var en gradvis upptrappning i antalet s k franska toaletter. Ju längre söderut – desto värre. I sydliga Frankrike började dessa sporadiskt ploppa upp, för att efterhand bli fler och fler i Spanien och till slut nÃ¥ maximipunkten av toalettkurvan pÃ¥ andra sidan av Medelhavet. Väl framme i Nordafrika fanns en totalinvasion av dessa fasansfulla toaletter: ett bottenlöst mörkt hÃ¥l och tvÃ¥ fotplattor att balansera sina skakiga ben pÃ¥ var allt som räckte för att skrämma skiten ur den mest bajsintresserade fyraÃ¥ringen. Senare har jag funderat över varför fransmännen inte kunde ta med sig dessa toaletter till sitt hemland dÃ¥ de lämnade sina kolonier… Kanske är det blott de sista spÃ¥ren av kolonialförtryck.*
Behöver jag tillägga att hemresan var angenämare än ditresan, ur toalettsynpunkt?
Så kommer vi då till den viktigaste, men också den mest kritiska punkten att tala om. Nämligen hur vi avslutar toalettbesöket. På många håll i världen används enbart vatten, på (rikare) håll används endast toapapper, vissa gör en vatten-papper-kombo medan åter andra inte använder något alls. Det finns säkert fler sätt, men jag vill inte gräva djupare i skiten på denna front.
För att sätta in torkningsaspekten i en Sverige-kontext tror jag pappersvarianten är den i särklass vanligaste. Men just som man trodde att Sverige var ett mycket rent land blev man varse om att det finns andra synpunkter på det hela. I Svenska Dagbladets Idag-serie som handlar om vår tids renhetshysteri, kan man läsa hitflyttade italienskan Paolas kommentar:
”Jaja, alla ni svenskar tror att ni är sÃ¥ rena. Men ni har ju inte ens bidéer. Vi i Italien tvättar oss i rumpan efter toalettbesöket. Ni svenskar lallar runt med bajspartiklar i rumpan. Skaffa bidéer, äckelmänniskor.”
Om bidén kommer göra en storinvasion pÃ¥ vÃ¥ra nordligare fronter, liksom franska toaletten gjort pÃ¥ sydligare fronter – det är svÃ¥rt att sia om. Med all säkerhet bidrar globaliseringen till ändrade uppfattningar om renhet och smuts. Till sommaren reser jag till Japan ett par veckor och jag har hört att dom där har exeptionellt välutvecklade toaletter. Det är mycket möjligt att jag pÃ¥ hemresan har ändrat uppfattning om äckelmänniskans vara eller icke var. Fram tills dess stÃ¥r jag pÃ¥ Paolas sida i kampen om en minskning av bajspartiklar runtom i samhället. Var stÃ¥r du?
(Internskämt (som avslöjar din kulturella kompetens): Om du vet vattenkannans användningsområde hos innehavaren, ja då kan du genom uteslutningsmetoden också veta deras torkningsritual.)
* Jag vill ocksÃ¥ reservera mig mot inlägg av typen ”det finns sÃ¥na typer av toaletter i andra delar världen”. Jag vet. Detta var ett exempel.
Bidéer är fint. Men har vi tid?
Du har inte funderat på att skriva en c-uppsats i etnologi i ämnet?
Hoppas allt är bra med dig!
C-uppsats har jag funderat på, men tack för uppslaget om att jag kan ha detta som ämne. Tack, detsamma – hoppas du har det bra!
Återigen vill jag slå ett slag för bidéen, eller hur man nu kan tänkas lösa det. Om vi inte ens har tid för några minuters rumpvård om dagen, ja då lever vi verkligen i ett stressat samhälle…