Skrot-Nisse och hans vänner är obehagliga

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om mitt barndomstrauma: Ika i rutan. Ett annat barnprogram som dock tävlar med Ika i att kunna skrämmas ända in i ryggmärgens minsta celler, är det klassiska programmet Skrot-Nisse och hans vänner. är inte detta skrämmande så säg? Särskilt minns jag – förutom de lite väl markerade påskinderna, ruggiga miljön och groteskt hemska skratt, dockornas händer. Dessa är nämligen fruktansvärt läskiga! är de riktiga? Jag blir skrämd! Ett exempel på dessa läskiga händer är detta. Spana in hur de spelar fia med varandra.

Mina eventuella framtida barn ska vägras få se såna här skrämmande barnprogram. Det finns många bra barnprogram från 1980- och 90-talen, men detta visar på hur man verkligen kan skrämma en unge (t ex mig i tidiga barndomsår).

Klarar du dessutom se detta klippet så vill jag bara rikta ett stort, ödmjukt och imponerat WOW till dig där ute. Själv får jag skrämselhicka och vet inte var jag ska ta vägen. Detta är obehagligt, surrealistiskt, desillusionerande, förfärligt och jag blir uppriktigt rädd. Nej, detta skrämmer skiten ur mig.

5 kommentarer till “Skrot-Nisse och hans vänner är obehagliga”


  • Jag var också rädd för Skrotnisse!! Det är ju jätteläskiga dockor!!

  • Hehe… var du glad att du är lite yngre… själv fick jag mina traumatiska minnen från barndomens television levererade av Staffan Westerbergs Vilse i Pannkakan,… Det var scary… lovar! Dessutom kom han tillbaka och försökte sabba nästa generation med strumporna lillstrumpa och syster yster men dom var lite mer harmlösa… Ha det gott!

  • Ja, Vilse i Pannkakan har jag hört flera som har traumatiska minnen ifrån. Själv gillade jag inte lillstrumpa och syster yster, utan tyckte det var jätteäckligt med gamla raggsockor som bodde i kartonger och hamnade lite varstans. Fy…

  • De som skrämmde mej som liten var ett barnprogram, de dockor som fanns i skafferiet.idag vet jag att det var målade hakor och man vände på kameran,ni vet munnen pekar då neråt om man skrattar.Jag vet inte vad figurerna heter.Men jag har alltid varit livrädd för dockor som kan röra på sej.Läskigt när en docka kan gå mot en utan stopp fy för sören.

Lämna en kommentar