Imorgon kväll, mer exakt den 9 oktober kl 20.30, sänds SVT:s religionsprogram Existens. Det är sista delen för säsongen och kommer att handla om den muslimska debatten. Om du inte har tid/möjlighet att se programmet på tv imorgon, kan du se repriserna eller se det direkt på datorn.
Det ska bli intressant att se programmet. Jag är själv med och är således nyfiken på hur resultatet blev. (Så för den som vill se hur jag ser ut i fysisk person kan se detta imorn). Andra medverkande är Muhammed Fazlhashemi, Hooman Anvari, Suad Mohammed, Muhammed Saeid Vaezi och Mehmet Kaplan.
Fantastiskt vilken underbar prestation av dig i existens. Hittade dig på nätet just.
Jag tror du gjorde mer för muslimska unga kvinnor i Sverige i detta program, än någon tidigare.
Stå på dig under den kommande attacken, som jag misstänker du kommer drabbas av.
Jag håller på dig för alltid!
Khadidja… Jag har haft otroliga problem med att skriva kommentarer på din blogg på sistone, det har bara inte gått.
Dessutom kommer jag inte in på fliken ”kontakt” så att jag kan maila dig och berätta att jag har problem. Förhoppningsvis är det bara min dator som spökar…
Och nu har jag självfallet glömt allt jag skulle skriva som kommentarer på dina inägg… :/
Varför så lite om de riktigt svåra problemen med islam? T.ex. nästan ingenting om bristen på mänskliga rättigheter och kvinnan som andra klassens människa. Jihtihad — islams förmåga att anpassa sig till det moderna samhället — var ser man det i praktiken? De enda reformationer inom islam som har någon som helst spridning och erkännande är de radikala — wahhabism och salafism. För att inte tala om jihadism. Knappast anpassning till modernismen. MPs ledamot undvek ju pinsamt tydligt de svåra frågorna — det kan enligt honom hända att muslimer måste lära sig äta nya maträtter — oj vilken uppoffring! (Knappast heller, det finns med i Koranen/Sunna sedan åtm. 1000 år, och det vet han.) Vad gäller för drakoniska straff typ avhuggen hand och stening? Förbudet att ta vänner bland de otrogna? Otrogna som straffbeskattade och undergivna medborgare i muslimska länder? Döda och dödas för att uppnå martyrskap (och belöningen i himlen med fri tillgång till ljuva oskulder och unga pojkar)? Etc etc.
Khadidja — hur ställer du dig till de svåra frågorna som inte ställdes i Existens?
Hej JTA!
Jag är väl medveten om att det finns många problematiska frågor som muslimer MÅSTE ta itu med! Liksom dig anser jag att exempel på sådana saker är de mycket hårda straffen tolkade utifrån sharia, som härstammar utifrån en medeltidskontext. Andra problem som man måste diskutera och ifrågasätta kritiskt är kvinnosynen och barnsynen men också hur man förhåller sig till hbt-frågor. Därför är det löjeväckande när muslimer talar om hur anpassningsbar islam är, om det varken syns i teori eller praxis.
För att så svara på dina frågor om hur jag ställer mig till dessa svåra frågor, menar jag följande: Kvinnor och män måste betraktas som jämställda, i frågor som rör äktenskapet, rättegångsförhandlingar, arvsrätt etc. En annan, mycket viktig, fråga att ta itu med är den utbredda hederskulturen (den finns; inte bara bland muslimer, men likaväl för det bland muslimer). Hot, våld och förtryck i hederns namn sker många gånger i det fördolda och därför är det också viktigt att man från det svenska majoritetssamhället är tydligare med vilken jämställdhetssyn och gemensamma värdegrunder vi har här. Detta går inte att förpassas till ”de Andras” problem för de som far mest illa av en sådan attityd är de kvinnor och barn (också män) som lever i hederskulturer.
Min poäng är att detta är frågor som man inom den muslimska gruppen måste ta själva. Man måste vara mer villig att vara självkritisk. Dilemmat blir så att muslimer ofta hamnar i en defensiv försvarsställning (vilket också har historiska grunder) samtidigt som att det finns en risk att de här frågorna glöms bort om det inte finns ett tryck att ta dem.
I slutändan tror jag att muslimer själva förlorar mest på en rigid, konservativ och förtryckande tolkning av islam. Det finns många fina sidor av islam och den muslimska traditionen som riskerar att glömmas bort: tron på varje enskild individ som fri och självständig, syster- och brödraskap, miljötänkandet och tron på naturen som en okränkbar skapelse, den sociala omtanken och tron på varje individs rätt till privatliv och egna val. Den delen av islam tror jag på, för det är universella värden och det som kan finnas kvar över tid och rum.
Hoppas du fick svar på dina frågor!
Khadidja:
Tack för ditt svar.
Vad tror du är omfattningen av det som behöver göras för att din vision om en ”nyislam” skall förverkligas? Du får ursäkta mig, jag har nyss börjat lära mig om islam och har säkert missuppfattat en hel del, men det syns mig som att islam är tämligen svår att förnya eller förändra. Koranen är Guds ord, uppenbarade, eviga och oföränderliga. Allt eller inget gäller , man väljer inte själv vilka delar man skall tro på. Koranen skall tolkas bokstavligt, inte metaforiskt, allegoriskt e dyl.
Stora delar av Koranen är förstås så svårtolkad och kontextberoende att den säkert kan förstås på olika sätt, även om tolkningen är bokstavlig. Men det verkar ändå ofrånkomligt att om man vill ändra på islam måste man ändra eller bortse från delar av Koranen. Och vilken människa är stor nog att ändra Guds ord?
Och har man inte då skapat någonting ANNAT än islam?
Jag tror att många muslimer tids nog kommer att inse att en omtolkning av islam är det som krävs för att kunna stanna kvar. Det stämmer till viss del att islam på vissa sätt kan te sig svår att förändra, men så har det också varit dess styrka genom tiderna att den har varit anpassningsbar på många områden. Att det inte är direkt det vi ser idag tror jag beror på många andra orsaker, t ex politiska och sociala sådana.
Jag tror personligen att man, oavsett om man är fundamentalist eller har en mer progressiv och radikal hållning till islam, så handlar ens egen personliga förhållandesätt till religion och Gud, om att man väljer något och väljer ifrån annat.
Dessutom vill jag ta upp begreppet ”islam”. Islam är framförallt sina utövare. Om ”islam” inte praktiserades/utövades av några, så hade begreppet inte varit annat än en fluffig teori. Därför irriterar det mig våldsamt när muslimer skyller ifrån sig med ”Ja, men det har inget med islam att göra, och egentligen säger islam att…”.
Till syvende och sist tror jag att det viktigaste är att man kan enas om gemensamma grundvärden som demokrati, jämställhet och frihet och att dessa blir annat än floskler.
Ps. Min grundfilosofi utgår i grund och botten från en bit av en Pearl Jam-låt, som handlar om att inte tro på rätt och fel, utan på gott och ont. Och i ett vidare perspektiv att det enda rätta är det goda.
Jag får nog erkänna att jag blir lite förvånad över ditt resonemang. Inte för att jag tycker att du har det minsta fel när du talar om ett personligt förhållande till religion och att jsälv välja vad man tror på eller inte. Men jag undrar vad som skulle hända om du gick till en moské och försökte propagera för den hållning till islam som du här uttrycker. Jag önskar dig med hela mitt hjärta lycka till i arbetet med att modernisera islam.
Vad är det för övrigt du tänker på när du säger att islam varit anpassningsbar på många områden? Det jag läst om islam (vilket naturligtvis är begränsat) får mig snarare att tänka på en religion eller snarare ideologi som stelnat i dogmatism sedan åtminstone 1000 år.
salam Aleycom.
Jag såg dej på tv.Tyckte det var bra sagt av dej att låta den som vill bära slöja och den som inte vill.Många uppfattar att konvertiter är tvingade att bära slöjan men så är det inte,vi ger oss in i religionen till 100% och vill bli betraktade som muslimer med hjälp av slöjan och abayan.
Jag var så i början men nu har jag efter 14 år börjat tveka att ha slöjan mest pga all terrorist runt om i världen och hur mycket vi blir utsatta som bär slöjan.Det syns tydligt men jag är så trött på att bli utittad.Så jag förstår din mammas val och så även ditt val,men hur slutar man med slöjan,kan lova dej att det är lika svårt som när man började med den.Blir man straffad för att man väljer bort slöjan i ett demokratisk samhälle?
ma salam,maryam
Hej JTA! Ja, jag tror nog inte att jag hade varit så välkommen att propagera för mina idéer i en moské. Tyvärr. Tråkigt nog så är det så att det alltför många gånger nästan är lättare att diskutera såna här frågor med ”icke-muslimer” än med muslimer.
Apropå din fråga om vad jag tänker på som där islam varit anpassningsbart, eller snarare progressivt om man så vill, skulle jag vilja framhålla den vetenskapliga och konstnärliga sfären av den islamiska civilisationen under medeltiden och bara nämna Andalusien som ett exempel. Ett annat område är sexualitet, där jag tror att man tidigare haft ett öppnare förhållningssätt till t ex homosexualitet. Skulle varmt rekommendera al-Makhzumis bok ”Njutningens källor”. Han var arabisk läkare på 1200-talet och from muslim. Den skulle troligtvis få många av nutidens muslimer att rodna lite generat, men ger en annan syn på sexualiteten (särskilt kvinnans) än vad som är gängse idag.
Slutligen tror jag att många muslimska länder som varit f d europeiska kolonier har övertagit en europeisk viktoriansk syn på kvinnor och jämställdhet. Det är förbluffande så lika varandra dessa förtryckande ideal är.
Salam Maryam!
Som jag förstår så är du konvertit och har själv valt att bära slöja. Jag förstår verkligen din frustration över att så många gånger behöva förklara dig och ditt val! Jag har själv delat denna uppgivenhet, frustration och ilska under den tiden jag valde att bära slöja. Det var också ett aktivt (och då, feministiskt) ställningstagande jag tog.
Mitt val att sluta bära slöja var något som mognade fram under flera år. Jag kan därför blicka tillbaka och känna mig trygg i mina val. Jag insåg att slöjan kom till i en tid för att skydda kvinnor, men att den idag har helt motsatt funktion i dagens Sverige. Därför funderade jag på vad jag helst ville lägga tonvikt på: att känna mig trygg som kvinna (den ursprungliga avsikten i koranen), eller att bära slöja (det ursprungliga ”skyddet”). Samhällen förändras, så även vi. Och det är inte alltid sämre med förändring. Nej, tvärtemot kan det betyda förbättring och förändring.
För att så svara på din fråga om att välja bort slöjan: Jag anser inte att man blir straffad. Men helt sant är att det är svårare att sluta, om inte svårare, än att börja med slöja. Det viktigaste för dig är att du är trygg i dina val, vad du än väljer och struntar i vad andra tycker. Såväl de som tittar ut slöjan och föraktar den, som till de muslimer som tycker att man är sämre muslim för att man inte har det!
Personligen upplevde jag att min tro blev djupare efter att jag slutade bära slöja, den blev något viktigare än något så ytligt/yttre som en slöja. Slutligen handlar det om att respektera allas val.
Jag hoppas verkligen att du väljer det du innerst inne själv vill och utan att känna press från andra. Stå på dig. Och tänk också på det fantastiska koran-citatet om: ”Det finns inget tvång i religionen.” Kanske kan det ge vägledning.
Ps. Det är heller inget som säger att man måste bära slöja för alltid därför att man en gång börjat, lika lite som det finns något som säger att man aldrig kan börja med slöja igen om man väl slutat.
Tack för väl valda ord i Existens och för många bra inlägg och den poäng du gör ovan. Men en sak som jag inte håller med dig om däremot är den här ”gemensamma värdegrunden”, med erfarenhet av barnmisshandel och hustrumisshandel av svensk far och ett svenskt samhälle där jag känner igen och märker mildare eller subtilare, men dock lika effektiva, former av kvinnoförtryck etc så kan jag ibland tycka att vissa upplysta företrädare för ”dom Andra” /invandrare med hull och hår svalt svenskarnas idealbild av sig själv som man väljer att lägga fram. Kanske okunskap – man är inte tillräckligt bekant med de svenska ”toleranta” hemmen för att få veta vad som döljer sig där egentligen när man inte passerar som tillräckligt ”svensk”, många svenskar är mest intoleranta när de känner sig hemma med andra svenskar och De Andra inte är med? Kanske en önskedröm? Kanske kan det också vara så att man inte flyr långtifrån och riskerar livet för något som inte är det man drömt om och låter hellre andra slå dunster i ögonen?
Det är bara en läpparnas bekännelse, ett tomt upprepande utan kritiskt tänkande, och en tolerans som den ”tolerante” känner sig ofrivilligt inlåst i, men när det är denna ”toleranta” självbild som håller honom överlägsen är han likväl fast, för stunden.
Alltså tycker jag man ska göra tydlig skillnad på sin önskan att vilja bygga en gemensam värdegrund, och att säga att det redan skulle finnas en sådan. Rekommenderar JennyW:s blogg som handlar om just den värdegrund som inte finns när stureplansdomen applåderas som vore den en enorm humanistisk triumf.
Jag håller med dig, s, på flera viktiga punkter. Men jag tror att det grundläggande problemet då man tar upp dessa frågor, är att många har svårt att skilja på ideal, teori och praxis.
Vad extremister från alla håll gör är att man gör den egna gruppens praxiser (inte alla utan endast de ”goda”) som sina ideal. Däremot så blir den Andres värsta praxiser också de Andras ideal. För att ta ett exempel kan man från individer och grupper med främlingsfientliga åsikter gång på gång få höra om ”invandrares” fruktansvärda kvinnosyn. Detta ställs i motsats till den egna, fantastiskt jämställda svenska kvinnosynen. Och naturligtvis så är det alltid lättare att smutskasta andra än att ta itu med sin egen skit. På andra hållet kan vi exempelvis få höra muslimer tala om att islam har en ideell jämställdhetssyn medan man lyfter fram våldtäkter, incest och sexualisering som exempel på det dekadenta västerländska samhället.
Vi vet nog alla (nåväl, de flesta) att verkligheten aldrig är så enkel. Tvärtom finns det så många gråskalor att det gör den mest inbitne extremisten rädd – rädd för att ens egna enkla verklighet då kommer rasa samman.
Dock står jag för att det finns vissa skillnader mellan jämställdheten här i Sverige och i den muslimska världen: kvinnor här har lagstadgade rättigheter som kvinnor i andra delar av världen knappast har. Att dessa lagar sedan inte efterlevs på grund av patriarkala strukturer i vårt samhälle, och stora brister i synen på kvinnor och sexualitet inom det svenska rättsväsendet, är inte annat än djupt tragiskt. Men att gå så långt som att t ex hävda att ”svenska män är talibaner”, är som att håna feministers kamp i vårt samhälle genom århundraden.
Samtidigt tror jag att ”de Andra”, om vi nu benämner den diffusa gruppen muslimer som detta i det här sammanhanget, kan komma med intressant samhällskritik gentemot det västerländska samhället. Men en sådan kritisk dialog är inte möjlig förrän muslimer lär sig att vara självkritiska (vilket jag skrivit om tidigare), så att kritiken kommer inifrån istället för utifrån och för att på så vis undgå den defensiva repliken.
Liksom du säger är inte ”vår” kvinnosyn alltid särskilt synlig i praxis. Nej, tvärtom finns förtrycket dagligen – dolt eller öppet. Misshandel, hot, våld, sexuella trakasserier sker dagligen överallt. Både i vårt samhälle och i andras. För att kunna hantera dessa problem tror jag att det viktigaste är sluta prata om ideal då vi egentligen borde tala om praxis och emellanåt se krasst på verkligheten. även om det smärtar så är det kanske först då vi klarar av det så vi verkligen kan börja snacka om vilka ideal vi vill ha som gemensam värdegrund.
alright då är ja med hur du menar, sverige har många fina lagar. instämmer med det du skriver om att muslimer verkligen kan bidra med ny kritik. Som jag tror är att många känner sig för utsatta i dagsläget för den där självkritiken o öppen diskussion så jag är nog benägen att lägga rätt mycket ansvar på att majoritetssamhället ska sluta sprida så mkt fördomar och strunt och vara så fördömande direkt så kanske fler muslimer får tid o ork att ägna åt självkritisk diskussion istället för självförsvar. Men jo, målet borde vara självkritik och det är imponerande de som du som gör det. Gäller ju för övrigt majoritetssamhällets medlemmar lika mkt.
Jag är självfallet enig i vad du menar s då du skriver att många muslimer kanske inte är så benägna för att våga/vilja vara självkritiska i grund och botten kan bero på att man känner sig utsatt för fördomar, stereotypisering och diskriminering. Då kanske största delen av diskussionen går åt till att vilja försvara sig mot den stereotypa bilden av muslimer som förtryckande, fatalistisk och våldsbenägen. Och eftersom det tyvärr tar en stor del av tiden finns det inget utrymme för självkritik, precis som du säger. Ett slags Moment 22 kan man säga, för att genom att vara kritisk och omvärdera gamla föreställningar kan man förändra den bilden… Tack för kloka synpunkter!