Efter flera år av ideellt engagemang inom barnrättsfrågor, har jag alltför många gånger ställt mig frågan: Varför är det så få som kräver att USA ska ratificera Barnkonventionen? Idag har samtliga av världens länder ratificerat konventionen, förutom Somalia och USA. Somalia därför att de inte haft en fungerande regering under en mycket lång period (fastän detta naturligtvis inte är en ursäkt), och USA därför att… ja, varför egentligen? är det samma gamla vanliga amerikanska motstånd som visar sig? Att man som världens enda supermakt kan ha sina egna spelregler?
Det finns säkert de som har flera invändningar och som menar att ett ratificerande av barnkonventionen inte nödvändigtvis innebär att USA skulle respektera barns rättigheter mer för det. De främsta argumenten är väl i sådana fall:
- Inget av de länder som skrivit på BK lever upp till sina åtaganden fullt ut. Ett sådant land finns i dagsläget inte. Tyvärr.
- Man kan reservera sig mot artiklar i BK vilket innebär att man inte behöver skriva under hela konventionen.
- Det händer inget särskilt om man bryter mot någon artikel.
Så visst kan man resonera så. Och säkerligen är USA bättre än ett stort antal nationer vad gäller flera områden angående barns rättigheter och möjligheter. Men vad vi glömmer bort är att det handlar om en attitydfråga. För så länge USA inte visar intresse av att ratificera konventionen, så visar man också att detta inte är frågor man tydligt prioriterar.
En ytterligare omständighet är att utomstående aktörer, kan ha svårt att kritisera USA när de bryter mot barns rättigheter, eftersom det ju heller inte finns något dokument dom har förbundit sig till att sträva efter att leva upp till. Det försvårar onekligen kampen för att förverkliga barns rättigheter att världens mäktigaste land inte tycks visa omvärlden att detta är viktiga frågor.
Andra bloggar om: barn, barnkonventionen, politik, samhälle, usa
Jag har ställt mig samma fråga. Förhoppningsvis händer det lite mer när fru Clinton tar över! (=