Märklig diskussion om det mångkulturella samhället

Det finns vissa saker som gör mig orolig. En sån sak är den offentliga diskussionen kring integrationen (eller segregationen) i Sverige. I denna diskussion finns nämligen två läger. Det ena menar att det inte finns något problem med det mångkulturella samhälle som vi lever i. Som menar att allt är så fint i ett mångkulturellt samhälle, och de som inte håller med är självklart rasister. Det andra lägret menar att det mångkulturella samhället bara är skit, och de som inte har förstått det är inte realister utan ”blundar för verkligheten” istället. Jag håller inte med något utav dom. Så tillåt mig att totalsåga dom.

De som menar att det inte finns några problem med ett mångkulturellt samhälle har fel. Det finns det visst det. När många olika människor ska mötas blir det ofta konfrontationer och konflikter. Det är naturligt. Men det är också så, att när en massa olika människor möts, skapas nya idéer och och man kan lära sig nya saker och utvecklas. De debattörer som står för denna hållning pratar om det mångkulturella samhället som en utopi – och att vi lever i den här och nu.

De som däremot menar att det bara finns problem med det mångkulturella samhället har också fel. För det finns problem, en hel del dessutom, men inte bara. Det finns många människor från olika kulturer som förälskat sig i varandra och bildat famillj, som har träffat nya vänner, som utvecklats personligt och förverkligat sina drömmar och så vidare… För det är naturligt att det alltid händer något i möten, tror jag. Dessa debattörer å sin sida pratar om det mångkulturella samhället som en dystopi – och att vi lever i den här och nu.

Jag tror inte att det mångkulturella samhället är vare sig en utopi eller en dystopi – och därmed lever vi inte i någon av dom, varken här eller nu. Det mångkulturella samhället är ett faktum, det är en realitet – och det är HÄR och NU. Liksom i alla samhällen finns det problem med det och därför måste vi göra något åt problemen nu. Och precis som det finns bra saker med det, så ta det! Först när vi kan se verkligheten som den är kan vi börja leva i den.

Ps. Dessutom tror jag att de flesta människor i Sverige är hyggliga, helt okej, människor. De som sabbar för de hyggliga människorna är såna idiotpuckon som inte vill integrera andra i det samhälle vi lever i och såna idiotpuckon som inte vill integreras. Och dessa idiotpuckon har ett gemensamt namn: extremister.