Den 18 mars 2005 hände något mycket kontroversiellt. Den fredagen leddes inte bönen utav en manlig imam, utan av en kvinnlig. Modiga Amina Wadud var kvinnan som vågade göra detta. Ett hundratal personer, både män och kvinnor, deltog i bönen.
Typiskt nog förrättades inte bönen i en moské, utan i en kyrka. Varför? Muslimska företrädare vägrade låta bönen vara i deras lokaler. Utanför fanns folk som protesterade. En man säger: ”She is tarnishing the whole Islamic faith. If this was an Islamic state, this woman would be hanged”. även på andra håll i världen kom fördömanden. Samtidigt som jag blir upplyft av att några faktiskt vågade ta ett steg, så blir jag så nerslagen av alla reaktioner. Ett litet ljus blir så svårt att se i ett stort mörker.
När någon säger ”When she leads men in prayer… it’s not proper for them to look at the woman whose body is in front of them,” så är inte lösningen på problemet att fortsätta den patriarkala traditionen där endast mäns röster finns i den teologiska diskussionen. Lösningen är så enkel som: Ge fan i att kolla på kvinnans kropp! Koncentrera dig på bönen! Det är väl för 17 därför som du går till fredagsbön? Eller har jag missförstått något?
Kanske har jag faktiskt missförstått något. Det kanske är så att muslimska män inte kan se en kvinna utan att bli helt yra i knoppen, det kanske bara är så. Att män ska fortsätta tolka, diskutera och bestämma – därför att så har man väl alltid gjort? Att kvinnor utesluts bara därför att de är kvinnor? Kanske är det så, att det är tusen gånger värre att en mycket högutbildad, kunnig och troende kvinna (Wadud är professor vid VCU i Virginia) leder fredagsbönen än en man. Då blir det viktiga inför Gud vilket kön man har, ja det blir så viktigt att det blir det viktigaste. Så låt oss säga att det är så. Då blir ju lösningen inte annat än den vi tyvärr redan ser alltför mycket av: ge inte kvinnor tillträde till den offentliga debatten. Låt dem stanna hemma med barn och hushåll, och bara detta – inget annat. Oavsett om de själva vill eller inte.
Eller så ligger problemet någon annanstans. Att samhället är så könssegregerat att män inte kan umgås med kvinnor på ett normalt sätt och vice versa. Att det är just nu, när islam är hårt kritiserat utifrån, som den muslimska debatten borde inta en särskilt självkritisk hållning. Att anledningen till att många unga muslimer känner sig förvirrade är därför att vi inte har något reellt alternativ. Vad står till buds? Självmordsattentat och isolering eller total assimilering? Vad väljer man?
Såvida den islamiska debatten inte tar de svåra frågorna på allvar, utan bara låter män 80+ diskutera så kommer inte så mycket ske. Jag längtar efter den dagen då man kan se unga människor, fler kvinnor, med mer olika erfarenheter sitta i Al-Jazeeras tv-soffor och diskutera i de oäääändligt långa teologidiskussionerna. Till den dagen då fler med muslimsk bakgrund syns i den västerländska debatten. Som kan kritisera och diskutera hur de själva vill utan att behöva känna att de ska ”välja läger”. Till dess kommer kvinnliga imamer vara önsketänkande. Eller så är kvinnliga imamer små steg på vägen fram tills den dagen.
Andra bloggar om: islam, muslimer, religion, jämställdhet, usa
Hej Khadde!
jag gillar verkligen din blogg. Den är så himla toppen att jag får komplex och inte vill skriva i min trista lilla blogg. Hur som helst, om du vill ha ett smakprov på C-uppsatsen, läs min B-uppsats om du inte redan gjort den. Den handlar om ungefär samma sak. Fast ur ett barnperspektiv;)
Hej Sofia!
Bara fortsätt skriv i din blogg, jag brukar gå in och kolla om du har skrivit något nytt. Gillar verkligen dina tankar!
Jag har för mig att jag läst en gnutta ur din b-uppsats, men du får jättegärna skicka den till mig. Min egen handlade också om begreppet ”barnperspektiv”… KRAM!
Oerhört bra inlägg gumman. Som vanligt delar vi samma åsikter i denna debatten som ingen annan vågar föra. Skulle vara kul att fråga ”Sveriges Unga Muslimer” vad dem tycker! Vi ska ju skolturnén med dem.. (= Vi hörs ikväll! Hoppas att du fick mitt långa mail med svar på dina frågor om förslaget. PöSS
Hur gick det på radion?
”Koncentrera dig på bönen!”
Människor är svaga och allmänt patetiska varelser som faller för minsta lilla frestelse som dyker upp, själv förstår jag inte varför den skapades från första början men det är en annan diskussion.
Eftersom människor är svaga så är det absolut bästa sättet att göra nämligen att få bort frestelsen ur bilden, är den inte där så kan den inte fresta en.
Ja, så att eftersom människor (läs män) är ”svaga och allmänt patetiska varelser som faller för minsta frestelse”, så ska vi ta bort frestelsen? Inte det som är det egentliga problemet, nämligen att dessa allmänt patetiska och svaga varelser inte kan kontrollera sig?
Jag tyckte Ali Ibrahim fångade detta så bra i radioprogrammet. Han menade att det bara är under ett par minuter som man ska koncentrera sig på bönen, och att det där är total koncentration som gäller. För att kunna vara totalt koncentrerad kan man inte under några omständigheter ha en kvinna som leder bönen.
Mitt argument är liknande, men kommer fram till en diametralt motsatt slutsats: Om det handlar om några få minuters koncentration under enstaka tillfällen, varför ska det vara så svårt att bara under dessa få minuter att inte tänka på sex? För det är ju det man säger, att män inte kan behärska sig, utan får sexuella fantasier så fort de ser en kvinna. Varför kan män under dessa få minuter inte bara totalt koncentrera sig på bönen? Varför? Det är just detta som jag inte förstår.
Varför tillåter sig muslimska män att ta på sig denna kränkande självbild? Varför tillåter sig muslimska kvinnor att ta på sig en roll av att vara totalt passiva? Vari har den sin grund? Jo, i orientalismen.
Det är på grund av detta som jag inte tror på att det fungerar med att ta bort symptomen, utan att vi måste gå till botten med problemet.
Oh jag är övertygad att även kvinnor är lika svaga och patetiska varelser, för trots allt är det ju _mänskligheten_ som är svag och till den arten tillhör både män och kvinnor.
Problemet är drifter, sist jag såg så var dessa mer eller mindre rent instinktiva och har funnits med mänskligheten så länge den har funnits och knappast något som har en on/off-knapp. Således är den bästa lösningen helt enkelt att få bort frestelsen ur bilden.