I förrådet från Köket

Kärlek de luxe i focus

Publicerat den 24 september, 2009 i Köket. Inga kommentarer Etiketter: , , , .

Finns det någon mer fulländad skapelse i bestickhistorien än Focus de Luxe? Årtusenden av bestickutveckling hamnade på en topp 1955 när Folke Arström designade bestickserien till H55-mässan i Helsingborg.

Besticken ifråga är rejält opraktiska; gaffeln går knappt att använda och kniven är söt, men inte mer än så (se själva). Men skeden! Det måste vara tidernas bästa sked! Vilken skön tyngd och perfekt form. Maxad upplevelse är att äta crème brûlée med en sån sked.

Layout 1

Det finns säkert många som inte fattar hur man kan känna kärlek för en bestickserie. Eller att det bara är ett uttryck för designhistorienörderi eller smaksnobbism. I just detta fallet måste jag ändå säga att jag beundrat bestickserien sen barnsben då de låg slängda i besticklådan i sommarstugan. Det var förälskelse vid första skedtaget. Först i sommar fick jag ett par skedar och en enstaka gaffel i min egen besticklåda – och så mycket kan vi säga, men min tidigare IKEA-bestick används allt sparsammare. Kärlek de luxe i focus.

Intresse: Virvelmarsvin

Publicerat den 8 april, 2009 i Köket. 1 kommentar Etiketter: , , .

I häromdagens Sydsvenskan kunde man, på personligtsidorna, läsa om mannen som fyllde medelålders. I slutet av notisen står ” Andra intressen är uppfödning av virvelmarsvin.” Så oförargligt gulligt.

Sidorna under ”Personligt” kan ju annars ses som en hyllning till den vanliga människan, en plats där alla de som inte blivit politiker, kulturmänniskor eller b-kändisar ges lite upprättelse. Här finns det plats för att hylla den långtidsarbetslöse irakiern Tariq som fyller 60 år eller sjukgymnasten Jeanette i Svedala som fyller 40. Eller för de som gillar att föda upp virvelmarsvin.

Annars:  Igår såg jag att jag vunnit en månads leverans av ekologiska grönsaker i en tävling för unga entreprenörer som jag inte haft en aning om att jag har varit med i.

Konsertsällskap sökes

Publicerat den 7 mars, 2009 i Köket och Vardagsrummet. 4 kommentarer Etiketter: , , , , , , , , , .

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om en musikresa till Mali (som många verkar vara intresserade av att följa med på). Ska vi dra ihop ett gäng?

Om inte annat vill jag sprida reklam för ett par konserter som jag söker konsertsällskap till. Artisterna kommer specifikt från Västafrika, så att vi får lite smakprov på musik. Konserterna som jag söker sällskap till är följande:

salif_keita-03-big

Gå in här för att se artisternas Myspace-sidor: Ba Cissoko, Bassekou Kouyate och Salif Keita.

Recensioner: Bassekou Kouyate & Ngoni Ba recenseras av GP, SvD och Lira Musikmagasin. SR recenserar Salif Keita.

Om du är sugen på konsert och fest i Köpenhamn, så släng iväg ett mail till mig khadidja@khadidja.se

Kvinnliga arkitekter helt enkelt sämre

Publicerat den 3 mars, 2009 i Köket och Vardagsrummet. Inga kommentarer Etiketter: , , , , .

Oj, så skoj det är att tävla i arkitektur! Nu är det dags igen. Inte nog med Kasper Salin-priset som varje år delats ut (varav Gert Wingårdh fått priset fem gånger, vilket säger en hel del om svensk arkitektur) -  nu ska tidskriften Mellanrum kora vinnaren bland de som inte fick priset.

Tänk om vi hade en enväldig arkitekturminister som bestämde hur allt byggt skulle se ut? Tänk om byggherrar vågade luta sig tillbaka i skinnfåtöljen, ringa upp ett slumpmässigt valt arkitektkontor i Gula sidorna och säga:

Byggherren:  ”Surprise me”

Arkitekten: ”Men, men! Hur skulle det se ut? Vi måste ju ha en tävling först!”

Byggherren: ”Det skiter jag i. Du får göra precis som du vill. Jag betalar”. Klick.

Vad är det värsta som skulle kunna hända? Att byggnaden hade blivit kolossalt ful? Uppenbarligen går det ju att göra byggnader som nomineras till De-som-inte-fick-pris-men-borde-fått-pris-Priset som folk fortfarande tycker är fula. Faktum är att många inte tycker att flera av de 21 byggnaderna bara är fula (se kommentarsfälten), de tycker flera av dom är brutala, gråa och intetsägande.

Dessutom kan vi konstatera att inte en enda (!) av kandidaterna är gjorda av en kvinnlig arkitekt. Nåväl, de har säkert funnits med i arbetsprocessen, men de får inte götta sig i äran. Till och med i kvinnonamnsklingande kontoret Vera Arkitekter är alla fyra delägare män. Var är de kvinnliga arkitekterna?

Kan vi konstatera följande:

  1. Arkitekter älskar tävlande. Tävlingar är en förutsättning för att arkitektur skapas.
  2. Arkitekter är en liten yrkesgrupp vars smak skiljer sig mycket från övriga befolkning, men som ändå styr den övriga befolkningens fysiska miljö.
  3. Kvinnliga arkitekter är helt enkelt sämre än manliga.

Pulversås och halvfabrikat – Guds gåva till mänskligheten

Publicerat den 6 januari, 2009 i Köket. Inga kommentarer Etiketter: , , , , .

DCF 1.0Finns det något mer provocerande än de, främst manliga tv-kockar,  som pillemariskt tittar in i kameran, som om de ville berätta Jordens Största Hemlighet, och säger: ”Hemligheten bakom all matlagning är bra råvaror (med vänstra fingertopparna i det provencalska flingsaltet) och bra redskap (hötter lite med den japanska snordyra matkniven).” Vi tråkmänniskor hemma i soffan förväntas få oss en uppenbarelse. Inte en enda pulversås syns till i tv-köket; har du bara moraliska ekologiska äggulor, rätta jungfruoljan och en smart liten visp svänger du lätt ihop din egen hemgjorda hollandaisesås.

kock2Det är lätt att vara rätt om du står i ett tv-kök med någon som redan hackat upp allt åt dig, men det blir rätt svårt att vara så lätt när du kommer hem urtrött och helst av allt vill slänga dig på hallgolvet med stövlarna och vantarna på. Vid sådana tillfällen är pulversåsen räddningen. Jag gillar pulversåser och har alltid gjort. Som liten var min favoritsoppa den som framställdes från pulverpåsar. Tänk sicket magiskt trolleri!

(”Det är viktigt att fokusera vid just detta momentet. Presentation av måltiden är a och o.”)

Vissa dagar hade jag kunnat strypa den som retsamt viftade med flingsaltet under näsan på mig. Sådana dagar räcker den lilla energi jag har kvar till att öppna skefferiet och Se! Det finns en påse pulversås kvar. Fantasin trevas sakta igång, och snart finns en citronsmakandes fiskgratäng på bordet eller viltgryta med röksmak.

  • Hemligheten bakom kreativ matlagning är att kunna göra god mat av ganska tråkiga ingredienser och enkla verktyg och folk förundras över buljongtärningen.
  • Hemligheten bakom puckad matlagning är när man lyckas använda exotiska råvaror och specialinköpta verktyg och det smakar färdigmat.
  • Hemligheten bakom onödig matlagning är att köpa de dyraste kryddorna och specialiteterna som hackas med japanska köksknivar och gästerna inte märker någon skillnad.

Pillemariska kockblickar är jag helst utan, sån matlagning representerar en rätt enkel och tråkig matlagning tycker jag. Den verkligt knäckande matlagningen är när du har tre griniga småungar svassandes kring vaderna. De vill ha mat och blir bara grinigare om de ser att du tar fram pastamaskinen och ämnar sätta igång med att göra hemmagjord rödbetspasta och balsamvinägermarinerade sparrisar med ädelostvisp på toppen.

Utmaning till alla tv-kockar och finsmakande besserwissrar: Prova att skapa kreativ matlagning med tråkiga ingredienser och stängda butiker. Helst under stor tidspress, gnällig omgivning och noll motivation men maximal hunger.

Klappfritt = smärtfritt

Publicerat den 22 december, 2008 i Köket, Sovrummet och Vardagsrummet. Inga kommentarer Etiketter: , , , , .

Varje år suckar så många över all julklappsstress. Jag fascineras av en sak: De som gnyr ur klapp-skärseldens djup irrar ändå runt i shoppingland. Likt skållade råttor – paniken stiger i ögonen, pulsen ökar och visa-kortet skaver i plånoken. År efter år, samma sak.

Julrebeller! Eller högtidsrebeller generellt? Var är ni? Jag söker modiga människor som slår slag i saken och ger fan i hysterin.

Reclaima högtiderna:

  • Umgås med de du tycker om. Om gammelfaster är dryg, umgås med nån annan. Så kan gammelfaster få fira med de som hon tycker om. Eller så skärper hon sig, och slutar gnälla.
  • Laga mat som känns värd att äta. Så slipper ni kränga samma mat i veckovis och tänka ”Vilken tur att vi bara äter detta en gång om året”. ¨
  • Skippa julklappsvulgariteten.

Kanske kommer förändringen nästa år, åtminstone om vi får tro Konjunkturinstitutet. Men tänk inte på dom, eller andra ”nationalekonomiska uppmaningar” – tänk på julefriden. Konsumera, konsumera inte – gör vad som känns bäst för dig.

Tänk om årets julklapp var en liten, söt klapp på gammelfasters kind. Kanske bidde hon mindre dryg då.

Konsten att skita i andras glas

Publicerat den 1 december, 2008 i Köket och Toaletten. 3 kommentarer Etiketter: , , , , .

Tänkte du att du skulle få veta mer om den ovanliga konsten att skita i andras glas? Ja, här kommer en lektion i konstens alla regler. Nu var det inte riktigt i den betydelsen jag tänkte verbet skita i, utan snarare i betydelsen att inte bry sig.

Vad har Magdalena Ribbing i glaset? Skit i det du!

En nykterist provocerar uppenbarligen många, man blir ifrågasatt. Men ingen ifrågasätter den som väljer att dricka alkohol. Det säger något om den centrala roll som alkoholen har i vår kultur. Jag anser inte att varenda kotte genast ska kasta ut vinslatten i slasken, men jag tycker att det ska vara lika självklart att det finns de som väljer bort alkoholen som att det finns de som väljer alkohol. Det är tråkigt att det bara finns två alternativ när verkligheten är så mycket mer nyanserad än så.

Kanske är det så att en anledning till att alkoholen är så laddad är att det finns så mycket moraliserande ludd kring den. Dricker du alkohol riskerar du att bli stämplad som omoralisk av nykterister. Om du avstår alkohol riskerar du att sällskapet börjar skruva på sig, och ”ja, just det, var fanns det alkoholfria alternativet?”. Konsekvenserna?Nykteristen trugas på alkohol, eller avfärdas som en jäkla torrboll. Resultat: nykteristen blir putt, alternativt sitter och småtjurar hela kvällen.

Och ja, var finns det alkoholfria alternativet? De flesta bytte ut Fantan när mellanstadiediskot blev högstadiedisko. Men där de flesta fick något alkoholhaltigt i ena handen fick den som avstod alkoholen vackert sitta kvar med läsken, eller vara utan. Och så fortsatte det, år efter år och än idag finns det få alkoholfria, goda alternativ. Erbjud fler spännande drinkar och drycker, med eller utan alkohol, så blir festen bättre!

Så, för att slippa missförstånd, tjuriga personer, spända sällskap och förstörda fester: Skit i andras glas. Bry dig om ditt eget.

Just det, Fanta smakar skit. Särskilt på fest.

Magdalena Ribbing har som vanligt svar på tal. Skön tant.

Västskånsk fyndskörd från söndagens loppisrunda

Publicerat den 25 februari, 2008 i Köket och Vardagsrummet. Inga kommentarer Etiketter: , , , , .

Visst är det underbart att göra fynd på auktioner eller andrahandsprylar? Den känslan som sitter i magen när man funnit just det man behövde – eller inte visste att man behövde eller ville ha – till ett humant pris är behaglig. För att ge bakgrunden till denna post-fynd-köp-känsla som jag uppenbarligen har svårt att dölja var den enkla storyn som sådan: Under gårdagen gick turen till Vittskövle och Degeberga i de skånska trakterna för att utforska vad dessa hade att erbjuda i såväl landsväg som mat- och fyndväg. karta copy

Som ni säkert kan se var det alltså en liten runda som företogs i risbygden på den västra kanten av Skånelandet. Att Maltesholm får en plats på kartan är naturligt: söndagsåkningen tog en sväng förbi Maltesholms slott. även i Vittskövle skådades en borg från renässanstid. Bortsett från att det skånska landskapet har många sevärda slott, finns också många andra besöksvärda ställen. Några sådana är loppis- och antikvitetshandlarna i Vittskövle och Degeberga. Här fann jag så mycket som detta:

DSC03731

äntligen hittade jag tallrikar! Som grädde på moset även i djupformat! Kärlek uppstod vid första ögonkastet, den blågråa kanten med guldlinjerna kommer helt säkert sätta en gyllene kant på tillvaron. Dessutom fann jag en liten cigarettask, väldigt rostig, av märket Le Khédive Ed. Laurens. Dessa egyptiska cigaretter borde enligt mina efterforskningar vara från någonstans mellan 1889-1916. Den asken kan säkert vara en bra förvaringsask för en hel del prylar. En ask stjärnkritor köptes också. På arkitektskolan kan dessa komma väl till pass (övriga medpassagerare i bilen korusade ihop ett ”Aha, såna! Såna hade man alltid i skolan” – men jag inte hittar några såna i mitt minnesarkiv).

Slutligen, kommentarer till böckerna. Den grönaste, tillika den vänstraste, heter Enkelhet och nytta. Arkitektur i svenskt försvar. Vem vet, denna boken är säkert dödligt intressant? Den mittersta som heter Det var på tiden, utgiven av LO och handlar om arbetarrörelsens historia är dödligt intressant. Med teckningar som dryper av puttinuttig och alltid lika härligt naiv progressiv känsla är bokens omslag ett motiv med människor som demonstrerar. Slagorden är: Fred. Ned med rasismen. God och giftfri mat. Teknik på människans villkor. Arbete och bröd. 8 timmars arbete – 8 timmars frihet  – 8 timmars vila. Ned med strejkbrytarna. För 4 veckors semester. Rent vatten. Nej till svenskt atomvapen. Ned med militarismen. Allmän och lika rösträtt. Bröd – fred – frihet. Bättre bostäder lägre hyror. Arbete åt alla. Fred – frihet -demokrati. Forstatt välfärdspolitik. WOW! Den högraste boken är en teckningssamling av 170 cartoonister från hela världen. är det inte också fascinerande att något så universellt som humor och skratt har så många olika uttryck?

Helgen innebar många turer, bland annat en tur till örebro som dock fick avbrytas och vändas i Hässleholm. Det bör också tilläggas att jag hade Dick Harrisson på samma tåg med mig dit. Efter Hässleholm försvann han dock spårlöst och jag vet inte var han skulle vidare eller hur han lyckades smyga sig iväg i folkmassorna. Kanske har Dick en välutvecklad teknik för att obemärkt avlägsna sig från SJ-ägda tåg? Om detta vill jag inte ytterligare uttala mig om.

Dessutom inser man ibland vilka fantastiska människor som glittrar till ens tillvaro. Den finaste pågen är alltid lika fin, den klokaste tösen är alltid lika bra att prata med. Och såklart familjen som, trots att de är lite utspridda och sött förvirrade, alltid är den grundligaste grunden. Nu tror jag det är dags för er bloggskribent att gå och träna bort svenska lösviktsgodiskalorier!

Mer vett och etikett

Publicerat den 19 april, 2007 i Köket och Vardagsrummet. 4 kommentarer Etiketter: , , .

Jag har tidigare publicerat viktiga fakta vad gäller vett och etikett angående handskar. Idag har jag funnit ytterligare intressanta saker på DN:s Vett och etikett-sida. Bland annat går det att lära sig vad som gäller med val av strumpor till finkläder:

Fråga: Vilken färg ska en man egentligen ha på strumporna till kostym? Min bror hävdar att det ska vara samma färg på strumporna som på skjortan – skjortan styr alltså. Jag håller inte med om det utan anser att det måste vara kostymens färg som styr. Finns det rätt eller fel strumpfärg?

Svar: Skjortan ska inte matcha strumporna – det är skor och byxor som ska hållas ihop färgmässigt. Rätt strumpfärg är diskret, och alltid svart till kvällsklädsel av formell art.

Andra viktiga saker man kan lära sig är hur bruket av vit halsduk bör se ut:

Fråga: Jag sitter och tittar på melodifestivalen och noterar till min häpnad att programledaren var iförd vit halsduk till kostym. Jag har fram tills nu levt i tron att den vita halsduken är förbehållen frack eller möjligtvis jaquette. Jag finner det stötande att nutidens scriptor inte respekterar vårt sociala arv. Jag skulle uppskatta att få ta del av dina tankar i ämnet.

Svar: Vit slips är begravningsattribut för de närmast sörjande männen, vit rosett bärs till frack, i övrigt ska helt vit slips undvikas. Men festivaler och galor av skilda slag innebär kreativa så kallade lösningar som skapas av icke klädetikettkunniga eller intresserade personer, och det handlar ju om artistklädsel, inte om formellt korrekt klädsel. Jag har sett en programledare i slips till smokingjacka, exempelvis. Det är inte heller vad man kallar brukligt.

Alltså, man lär sig något nytt och vettigt varje dag. Värt att beundra är Magdalena Ribbings fullständigt förklarande och oerhört konstaterande ton. Dessutom lyckas hon alltid få till en liten kul knorr på slutet. Läs mer av denna utsökta fråga-och-svar-spalt.

Snart förbundsårmöte

Publicerat den 13 april, 2007 i Hallen och Köket. 1 kommentar Etiketter: , , , , .

Det är märkligt att det finns människor som tycker att det är skoj med stadgar, påverkanstorg och styrdokument. Men jag måste erkänna att jag tillhör det märkliga släktet. Därför ser jag riktigt fram emot nästa helg. Då är det nämligen Rädda Barnens Ungdomsförbunds årsmöte – TJOHO! Inte nog med detta, så kommer det att hålla till i Göteborg och det är ju en väldigt trevlig stad. Så till dig som vill se hur coola rbufarna är, så kom ner till Gustav Adolfs torg lördagen den 21 april, någon gång efter lunchtid.

Nästa helg är också helgen som jag avgår ur förbundsstyrelsen. Det har varit två väldigt roliga år, utvecklande och mycket givande. Det kommer att kännas en aningen tungt och lite sorgligt… Det känns ändå rätt att avgå nu, kanske ska jag lägga mitt ideella engagemang på hyllan ett tag? Jag vet inte. Det skulle vara lite skönt att få lite perspektiv på vad man verkligen vill lägga ner sin tid på.

Idag har för övrigt varit en fantastiskt vacker dag. För andra dagen i rad har jag haft kjol på mig, jag har ätit jordgubbar och börjat att så sakteliga förstå lite mer hur man arbetar i SketchUp (vi har datakurs i skolan och vem trodde att jag skulle hantera ett 3D-program? Inte jag i vart fall). Dessutom åt jag glass i solskenet på Rådhusplatsen, tillsammans med en underbar person. Det var nog dagens bästa händelse.