Utav de mycket få jobberfarenheter som jag har, men som jag dock faktiskt har, så har jag märkt att ganska mycket tid går åt till snack- och fikapauser. Det är också ett intryck jag har från nära och kära, nämligen att det på många håll runtom i landet går åt lite väl mycket tid till pauser. Därför föreslår jag, kort och gott: Inför sex timmars arbetsdag!
Fördelarna är många:
- De anställda kommer förmodligen känna sig mer peppade och motiverade att jobba om de vet att de har kortare tid på sig att jobba, och att de verkligen ska göra det de ska göra för dagen.
- Om man som anställd har kortare arbetsdag kommer man att jobba effektivare, men inte stressigare, eftersom man vet att när man är på jobb – då ska man jobba. Enkel logik helt enkelt.
- De som faktiskt jobbar och gör vad de ska, slipper irritera sig på alla som bara drönar omkring på jobbet och gör just ingenting. På så vis slipper vi också skitsnack på arbetsplatserna.
- Alla får mer fritid. Föräldrarna hinner umgås med sina barn, och barnen med sina föräldrar. Man får mer tid över till att träffa sina vänner, ta det lugnt, motionera, påta i trädgården om det känns kul eller vad man nu väljer att göra.
- Vi får mindre stress och sjukskrivningar i samhället. En av de kanske viktigaste fördelarna, eftersom detta bara kostar samhället en onödig massa pengar och kan gå till bättre grejer.
- Genom att få en meningsfull fritid får man också ett meningsfullare arbetsliv.
Som sagt, inför sex timmars arbetsdag! De som vill ha längre arbetsdagar får gärna ha det, men se då också till att ni inte försummar livet utanför jobbet.
Men tror du inte att man vänjer sig vid det och faller in i samma ineffektivitet igen? Att man vänjer sig? Precis som man snabbt vänjer sig vid snabbare internetanslutning, och återigen vill uppgradera sig till snabbare?