För en vecka sedan landade jag från planet som tog oss från Maputo i Moçambique. På nästan alla sätt var detta den mest fantastiska resan i mitt liv. Det har tagit ett tag att landa, tillbaks i min vardag, i verkligheten.
Det finns mycket som är fint här; familj, vänner, mat, samhällssystemet. Jag älskar dom, det. Samtidigt, många fantastiska människor och platser har fått en alldeles särskild vrå i hjärtat efter resan och det är alltid det som är mest smärtsamt med att resa; att veta att våra vardagar spelas på så olika platser på jorden.
Kanske är det så man får förhålla sig till sin resa. Det är egentligen inte de fysiska platserna som är de viktiga, men de som man väljer – inte kan värja sig från – att ta sig till sitt hjärta. Det känns fint att veta, att även om resor kostar tid, pengar och många gånger är omöjliga, så kan man alltid resa tillbaks till fina minnen i hjärnbarken. Det går att tina upp djupfrysta moment och värma sig med dem när de behövs som allra mest.
Hjärtevrår är nog de bästa resmålen. Där kan man vara hur länge man vill, det blir hur man vill och det kostar varken tid, pengar eller jobbiga komplikationer.
Andra bloggar om: afrika, drömmar, minnen, mocambique, resor
Tankvärt och poetiskt Khadidja. Skönt att ha dig nära igen, inte bara i hjärtevrån.
Jag är glad att ha haft dig i hjärtevrån under hela resan – och så även nu! Skönt att få kliva ur hjärtevrån nu.