Igår var dagen för Halal-tv i SVT. Idag är dagen för slakt av programmet. Kära vänner, här kommer en halalslakt av Halal-tv:
Redan från början var programidén diffus och svårtolkad. Var de tre muslimska kvinnorna programledare, journalister eller huvudrollsinnehavare? Jag har tidigare skrivit om denna puckade idé, och resultatet blev ungefär som jag hade väntat mig. Temat var klass, och kära jössanes vilken låg intellektuell nivå det var på samtalet. ”Hej Krösus, har du varit i Botkyrka någon gång?” följt av ”Asså, typ det är ändå kasst att några har mer än andra i samhället”. Vad var syftet? Vart ville man komma med diskussionen?
Den största diskussionen kom dock upp i grälet med Carl Hamilton. Grälet inleddes med att huvudrollsinnehavarna Cherin Awad och Khadiga el Khabiry inte vill ta honom i hand, därför att han är man. De ville hellre hälsa på ”muslimskt sätt” genom att ta handen för bröstet. Aldrig tidigare under hela min uppväxt har jag sett detta göras bland muslimer och det verkar konstigt att börja göra det nu. Vill Cherin och Khadiga vara trendsetters för en ny svensk hälsningstradition har deras karriär i varje fall börjat uselt.
Nu tycker jag i och för sig att flera av Hamiltons kommentarer var rätt klantiga och direkt olämpliga, men det kan också till viss del förklaras av hans känslosamma reaktion. I den svenska kulturen ses det som kränkande att inte ta någon i hand, särskilt inte en vänligt utsträckt hand. Det ursäktar å andra sidan inte på något sätt hans ogenomtänkta kommentarer om att personer som inte kan anpassa sig bör bo i en jordhåla eller åka hem till Iran.
Att efterföljande diskussion sedan hamnar på sandlådenivå i stil är ju självklart. Som vanligt. SVT:s företrädare Joakim Sandberg lyckas inte ens reda ut vad programmets vill. Bakom honom står huvudrollsinnehavaren Dalia Kassem som ger en lång utläggning varför muslimska kvinnor inte behöver skaka hand med främmande män. Här går hon till attack på Dilsa Demirbag-Sten som med sina förvirrade och otydliga inlägg knappast får fram några vettiga synpunkter. Synd, eftersom hon annars kan ha rätt vettiga åsikter, särskilt kring hederskulturen. Slutligen har vi Carl Hamilton som själv får ge sin syn på saken.
Så tack SVT för att vi har ännu en gång har fått en onödig debatt om muslimer i Sverige! Vad härligt att vi nu allesammans kan provoceras och stimulera våra små fördomsfulla små hjärnor med viktiga ämnen såsom handskakningsprocedurer, slöjor och stening av otrogna. Mashallah!
HD:s Roger Wilson skriver tänkvärt om programmet ur en journalistisk aspekt. Nima bloggar också på temat. Andra skriver på temat:
- Adrian Kaba
- Jinges blogg
- Ulku Holago i Svenska Dagbladet
- Pernilla Ouis i Expressen
- Huvudrollsinnehavarnas replik till Dilsa Demirbag-Sten, naturligtvis på dagisnivå ännu en gång.
Andra bloggar om: carl hamilton, cherin awad, dilsa demirbag-sten, halal-tv, media, muslimer, svt, tv
Jag tycker inte att Halal tv är så farligt. Så länge programledarna inte presenterar sina åsikter som fakta tycker jag att det är okej och varför skulle man inte kunna ha religiösa programledare? De propagerar knappast för islam, de säger vad de tycker och presenterar inte sina religiösa åsikter och andra åsikter som fakta.
Vad gjorde Svt för att få igång debatt om Stening och muslimer? Syftar du på Existensprogrammet för 5 år sedan med Cherin Awad? Eller på nutida liberala debattörer som dragit upp och förvanskat citatet med henne igen, för att de är så rädda för att tjejer med slöja får synas i tv.
All denna ilska känns väldigt felriktad, som att man vågar kritisera statliga Svt lättare än de riktiga islamofobiska bloggarna exempevlis som leder hetsen.
Självklart finns det mycket som kan kritisera, eller så kan man acceptera att programmet hade ett eget koncept som var av den mer lättsmälta ickeintellektuella sorten. Jag är övertygad om att ett alltför intellektuellt Halal-tv hade fått minst lika mycket kritik från muslimer som hade önskat att det skulle vara mer lättsmält.
Och hur kan någonsin tre programledare/deltagare (vad spelar det för roll vilket) någonsin kunna representera alla muslimer? Det är en omöjlig uppgift, för Svt eller någon annan.
Ligger inte problemet snarare i omgivningens islamofobi – problem att förstå att för att 3 muslimer är med i ett program så är inte alla muslimer på antingen 3 vis. Har det inte mer att göra med ett till stor del personligt, och kollektivt svenskt ansvar att förhålla sig till och inte generalisera, och leta fördomsfulla generaliseringar.
Om man inte stirrade sig blind på slöjorna så tycker jag att programledarna/whatever visar på mångfald bara i denna lilla grupp på tre tjejer med akademisk bakgrund, de har olika åsikter i massa frågor.. så varför hänga upp sig på slöjorna och utebliven handskakning hos två av dem?
Slöjorna är annars något som många stör sig på bland svenskar, så kanske är det just bra att den lilla slöjbärande minoriteten, och kanske mest utsatta minoriteten bland muslimerna, får synas lite mer – på bekostnad av andra mer accepterade och mindre utsatta muslimer? Hur detta sedan mottas hos människor är också människornas egna ansvar.
http://www.sharazad.blogg.se