Etikettarkiv för 'yttrandefrihet'

Vad skulle profeten Muhammed själv säga?

Publicerat den 30 november, 2007 i Sovrummet och Vardagsrummet. 33 kommentarer Etiketter: , , , , , .

Oj oj oj. Nu har det inträffat ytterligare en Muhammed-incident. En brittisk lärare, Gillian Gibbons, har åtalats i den sudanesiska huvdstaden Khartoum för att ha låtit sina elever kalla en nallebjörn för Muhammed. Hur är det möjligt att muslimer ens pallar reagera på en sån här sak?

Som muslim skäms jag över det omogna beteendet som finns bland alltför många muslimer. Mina kinder börjar rodna, fötterna ställer sig själva i blygsamma positioner och ögonen himlar och vet inte vart de ska titta åt. Har den muslimska tron reducerats till något löjligt där man till varje pris ska försvara profeten? Försvara vadå?

Kanske borde muslimer starta något som liknar det kristna ”What Would Jesus Do?”, till ett ”What Would Muhammed Do?”. För faktum är att det går att fundera på hur han själv skulle reagerat. Skrattat hjärtligt från maggropen? Blivit förbannad och själv suttit i domstolen och berättat om hur kränkt han blivit? Gått hem och blivit ledsen? Till er muslimer som upprörs frågar jag. Skulle den profet som varit Guds utsände bry sig om en nallebjörn? En NALLEBJöRN!? Bara ordet ”nallebjörn” är ju så oförargligt som det ens är möjligt att låta.

Om vi muslimer verkligen tror på innebörden av det, inom islam, uttalade Gud är större – Allahuakbar måste vi våga lita på det. Det finns större frågor att bry sig om än gosedjur, teckningar och rondellhundar. Låt de som vill skämta om muslimer göra det. Motmedicinen? En öppen dialog, sprängfylld med humor naturligtvis! Men att bli så förbannad till den milda grad att bränna ambassader, döma ut piskrapp, demonstrera och förstöra saker är att uppfylla den bild som redan finns av muslimer som våldsamma, snarstuckna och omogna. Muslimen i verkliga världen blir en bättre karikatyr än den i den tecknade världen.

Vad tycker du att nallebjörnen ovan ska heta? Namnförslag:

  1. Jesus.
  2. Kurt.
  3. Muhammed.
  4. Dallas.
  5. Fiona.
  6. Moses.
  7. Gandhi.

Du väljer! Om jag får in tillräckligt många röster så får vi se vem som vinner. Och har du bättre förslag så fram med dom med, allt är välkommet.

Att provocera för provokationens skull är mest meningslöst

Publicerat den 17 september, 2007 i Salongen. 1 kommentar Etiketter: , , , , , .

Men oj, vad jag blir trött på rondellhundsdebatten. Hur kunde något så meningslöst som en rondellhund föreställandes profeten Muhammed leda till en sån debatt av dessa proportioner och få dessa proportioner?

För meningslös är vad verket är, från början till slut. Lars Vilks tycks mer eller mindre uttalat ha haft för avsikt att provocera med verket. Självklart gör han det. Säkerligen många vet att det inom den islamiska traditionen finns ett avbildningsförbud av Muhammed. är det detta som Vilks vill ifrågasätta? Att konst kan, och bör, provocera är vi nog många som är överens om, men var går gränsen för när konst mest provocerar för provokationens skull? Kanske går den gränsen någonstans mellan rondellhundarna och de danska Muhammed-karikatyrerna. Där den förre egentligen inte har några egentliga frågor att vilja lyfta fram, har de senare faktiskt lyft upp frågor som rör demokrati, fundamentalism och yttrandefrihet.

än mer meningslöst blir det när muslimer runtom i världen börjar protestera genom våld. Vad hjälper flaggbränningar, demonstrationer och fullkomligt bisarra hot? Istället för att motverka bilden av muslimen som trångsynt och antidemokratisk förstärker man den snarare. Gör istället som Muhammed Fazlhashemi så klockrent kommenterade i SVT:s Argument häromveckan: Rita en rondellåsna av Lars Vilks istället! Då hade det hela fått en komisk vändning och hela debatten hade kunnat landa på en vettig fikasnacks-nivå.

Och slutligen, provokationer ”utifrån” (dvs från icke-muslimskt håll) gentemot muslimer tycks många gånger bottna i en frustration av att man från muslimskt håll inte verkar konfronteras med svåra frågor. Detta borde väcka varningssignaler från muslimer, men istället känner man sig påhoppad och sätter sig in i en slags offer-roll om att vi minsann alltid blir attackerade. Ta fighten istället! Diskutera könsrollsfrågor, fundamentalism och demokrati. Men för guds skull, gör det på en sansad nivå. Våldsamma demonstrationer leder aldrig någonsin lika långt som en vettig dialog. Vilka gemensamma grundvärden går att enas kring? Och till de som ger Vilks hjältestatus: Det är inte rondellhundar som för utvecklingen framåt. Istället hamnar vi bara i en återvändsgränd som vi hamnat i så många gånger förut.

Intressant?