Etikettarkiv för 'världsmusik'

Drottning på malmöscen

oumouGuldbandet kring Oumou Sangarés panna antyder att en drottning äntrar scenen. Snart börjar hon sjunga och då förstår man. Malis största sångerska, absolut en av Afrikas största, var i Malmö igår kväll – och visst regerade hon.

Sangaré rör sig majestätiskt, hon vet vem hon är. Men här finns också en ödmjukhet, inte minst för publiken, och en kraftfull vilja. Det märks också när hon pratar mellan låtarna -musiken fortsätter spela i bakgrunden – medan hon flätar samman låtarna till en sammanhållen helhet. När Oumou Sangaré sjunger känns det så lätt, självklart. Och bandet är mäktigt!

Jag hade gärna önskat att konserten var ett par låtar längre, men dansar mig svettigt toknöjd till Wele Wele Wintou. Min gamla favorit Yala spelades också, som jag brukade sitta och lyssna på under min låna-massa-skivor-från-bibliotekets-världsmusik-hylla-period under gymnasiet. Lilla farbrorn bakom mig dansade inte lika mycket som oss, men hans små ögon nöjdglittrade hela kvällen och i slutet log han lika mycket som Oumou. Det gjorde hela jag också.

Konsertsällskap sökes

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om en musikresa till Mali (som många verkar vara intresserade av att följa med på). Ska vi dra ihop ett gäng?

Om inte annat vill jag sprida reklam för ett par konserter som jag söker konsertsällskap till. Artisterna kommer specifikt från Västafrika, så att vi får lite smakprov på musik. Konserterna som jag söker sällskap till är följande:

salif_keita-03-big

Gå in här för att se artisternas Myspace-sidor: Ba Cissoko, Bassekou Kouyate och Salif Keita.

Recensioner: Bassekou Kouyate & Ngoni Ba recenseras av GP, SvD och Lira Musikmagasin. SR recenserar Salif Keita.

Om du är sugen på konsert och fest i Köpenhamn, så släng iväg ett mail till mig khadidja@khadidja.se

Lennart Wretlind – min nya idol

Lennart Wretlind är musiknörden som har koll. Lennart Wretlind har SR:s lugnaste radioröst utan att den känns störig. Lennart Wretlind är min nya idol.

Gå in och lyssna på några Klingan-program i P2. Om du gillar musik från världsmusik*fronten, dvs. Om inte, så har du mycket kvar att upptäcka. Herr Wretlind guidar dig genom musikdjungeln, luta dig tillbaka och slappa.

Nästa projekt blir att ta sig genom Veckans CD-arkiv.

Såklart kolugn i studion.

Såklart kolugn i studion.

Läs intervju med min nya idol.

* Ja, jag vet att världsmusik är ett knepigt begrepp.

En konsert att minnas länge

Igår kväll var kvällen för den långt i förväg efterlängtade konserten med Angelique Kidjo. Kvällen blev mycket lyckad (och helgen i övrigt också)! Inte minst för att Kidjo är en ruggigt bra artist, men också tack vare det duktiga bandet och en glad publik.

Kvällens repertoar bestod av en bra blandning mellan gamla låtar varvade med låtar från det senaste albumet Djin-Djin. För min del var konsertens höjdpunkt när Kidjo efter en stunds bortavaro kom in och sjöng klassikern ”Malaika”. Då rös jag till… Avslutningslåtarna kändes bra att runda av kvällen med. Annars var det mycket dans och svettig var adjektivet för hur jag kände mig. Härligt att dansa – kanske något att ta upp i fortsättningen?

Ja, i sällskap med en riktigt god vän som man fått tillfälle att umgås ordentligt med i helgen, god improvisationsmat, långa sovmorgnar och mumsigt te, kan inte helgen beskrivas med andra ord än lyckad. Såna här helger behöver man.

Enda minuset med konserten var den/de som filmade under konserten, vilket gjorde Kidjo på scenen en aningens putt.

Men som sagt – wow, vilken kvinna med krut i! Lagom mycket diva, dritsnygga röda örhängen på densamma diva och en trummis som liknade en stor (och kanske också lite blyg) nallebjörn i himmelsblått batiktyg var konsertens förhöjande skimmer över det hela.

Och så en liten avundsjuk känsla över att min koncertiska medlyssnerska berättat att hon fått tillfälle att se Tinariwen framträda i Malmö i somras. Varför har jag missat deras varenda spelning i Sverige/Danmark-området?

Tinariwens sköna gitarrism

Vill du höra riktigt duktiga gitarrister? Lyssna isåfall på Tinariwen! För några år sedan ”råkade” jag låna en skiva The Radio Tisdas Sessions på biblioteket med detta (på den tiden) relativt okända band i Sverige. Sicken fullträff!

Om du nu plötsligen får lust att provlyssna på detta tuaregband från Sahara, så skulle jag vilja rekommendera låtarna Matadjem Yinmixan, Toumast, Imidiwan Winakalin, Awa Didjen och Tamatand Tilay som ger lite smakprov på vad som kallas skön gitarrism.
Det finns en risk/möjlighet att du inte gillar världsmusik. Det finns även en risk/möjlighet att du inte heller gillar blues, särskilt inte från öknen. Och kanske tycker du att det bara låter som ett gäng gamla turbangubbar som segar fram en monoton låt. Men! Lyssna isåfall åtminstone bara på gitarrspelet för det är fantastiskt. Och om du inte åtminstone börjar vicka lite på lilltån är du lika stel som en frusen fiskpinne.

Ps. Detta band har också varit förband åt Rolling Stones. Det är inte helt illa.