Etikettarkiv för 'tv'

Halal-slakt av halal-tv

Publicerat den 4 november, 2008 i Salongen och Sovrummet. 3 kommentarer Etiketter: , , , , , , , .

Igår var dagen för Halal-tv i SVT. Idag är dagen för slakt av programmet. Kära vänner, här kommer en halalslakt av Halal-tv:

Redan från början var programidén diffus och svårtolkad. Var de tre muslimska kvinnorna programledare, journalister eller huvudrollsinnehavare? Jag har tidigare skrivit om denna puckade idé, och resultatet blev ungefär som jag hade väntat mig. Temat var klass, och kära jössanes vilken låg intellektuell nivå det var på samtalet. ”Hej Krösus, har du varit i Botkyrka någon gång?” följt av ”Asså, typ det är ändå kasst att några har mer än andra i samhället”. Vad var syftet? Vart ville man komma med diskussionen?

Den största diskussionen kom dock upp i grälet med Carl Hamilton. Grälet inleddes med att huvudrollsinnehavarna Cherin Awad och Khadiga el Khabiry inte vill ta honom i hand, därför att han är man. De ville hellre hälsa på ”muslimskt sätt” genom att ta handen för bröstet. Aldrig tidigare under hela min uppväxt har jag sett detta göras bland muslimer och det verkar konstigt att börja göra det nu. Vill Cherin och Khadiga vara trendsetters för en ny svensk hälsningstradition har deras karriär i varje fall börjat uselt.

Nu tycker jag i och för sig att flera av Hamiltons kommentarer var rätt klantiga och direkt olämpliga, men det kan också till viss del förklaras av hans känslosamma reaktion. I den svenska kulturen ses det som kränkande att inte ta någon i hand, särskilt inte en vänligt utsträckt hand. Det ursäktar å andra sidan inte på något sätt hans ogenomtänkta  kommentarer om att personer som inte kan anpassa sig bör bo i en jordhåla eller åka hem till Iran.

Att efterföljande diskussion sedan hamnar på sandlådenivå i stil är ju självklart. Som vanligt. SVT:s företrädare Joakim Sandberg lyckas inte ens reda ut vad programmets vill. Bakom honom står huvudrollsinnehavaren Dalia Kassem som ger en lång utläggning varför muslimska kvinnor inte behöver skaka hand med främmande män. Här går hon till attack på Dilsa Demirbag-Sten som med sina förvirrade och otydliga inlägg knappast får fram några vettiga synpunkter. Synd, eftersom hon annars kan ha rätt vettiga åsikter, särskilt kring hederskulturen. Slutligen har vi Carl Hamilton som själv får ge sin syn på saken.

Så tack SVT för att vi har ännu en gång har fått en onödig debatt om muslimer i Sverige! Vad härligt att vi nu allesammans kan provoceras och stimulera våra små fördomsfulla små hjärnor med viktiga ämnen såsom handskakningsprocedurer, slöjor och stening av otrogna. Mashallah!

HD:s Roger Wilson skriver tänkvärt om programmet ur en journalistisk aspekt. Nima bloggar också på temat. Andra skriver på temat:

Pretto-Ågust i ångestformat

Publicerat den 27 december, 2007 i Vardagsrummet. 1 kommentar Etiketter: , , , .

Igår såg jag SVT:s juldrama August som jag hade sett fram emot lite… Det hela började tråkigt och lamt – och fortsatte att vara det i en och en halv timme framåt. Fastän att en stor del av den svenska skådiseliten var samlad har regissören Stig Larsson tillsammans med manusförfattaren Peter Birro inte lyckats med att få dramat att ens kännas intressant.

Scenerna verkar inspelade på ett avstånd och man kommer aldrig karaktärerna nära. Mest får jag känslan av att detta lika gärna kunde vara en medioker mexikansk eller arabisk dramaserie (det vill säga ”sopigt”). Allt går långsamt framåt, skådespelarna framställs som amatörmässiga, ljuset är blåaktigt och används på fel sätt och ljudet känns hårt och kalt.

Och till syvende och sist känns herr Ågust själv som en inkarnation av Peter Birro själv, som en wannabe som kämpar mot kvinnoförtryck och klassamhället. När Ågust i en scen säger något som ”Jag kunde inte tyst se på när flera poliser var på en man”, efter att ha gett sig in i ett slagsmål med poliser som gett sig på en demonstrerande arbetare, himlar jag med ögonen och gör en låtsas-gest med fingarna i halsen.

Nej, torrt, tråkigt, meningslöst och framförallt pretto. Slösa inte er 28 december-kväll med att se andra delen.

Skrot-Nisse och hans vänner är obehagliga

Publicerat den 15 november, 2007 i Vardagsrummet. 5 kommentarer Etiketter: , , , , .

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om mitt barndomstrauma: Ika i rutan. Ett annat barnprogram som dock tävlar med Ika i att kunna skrämmas ända in i ryggmärgens minsta celler, är det klassiska programmet Skrot-Nisse och hans vänner. är inte detta skrämmande så säg? Särskilt minns jag – förutom de lite väl markerade påskinderna, ruggiga miljön och groteskt hemska skratt, dockornas händer. Dessa är nämligen fruktansvärt läskiga! är de riktiga? Jag blir skrämd! Ett exempel på dessa läskiga händer är detta. Spana in hur de spelar fia med varandra.

Mina eventuella framtida barn ska vägras få se såna här skrämmande barnprogram. Det finns många bra barnprogram från 1980- och 90-talen, men detta visar på hur man verkligen kan skrämma en unge (t ex mig i tidiga barndomsår).

Klarar du dessutom se detta klippet så vill jag bara rikta ett stort, ödmjukt och imponerat WOW till dig där ute. Själv får jag skrämselhicka och vet inte var jag ska ta vägen. Detta är obehagligt, surrealistiskt, desillusionerande, förfärligt och jag blir uppriktigt rädd. Nej, detta skrämmer skiten ur mig.

Om den interna muslimska debatten i Existens

Publicerat den 8 oktober, 2007 i Salongen och Vardagsrummet. 14 kommentarer Etiketter: , , , , .

Imorgon kväll, mer exakt den 9 oktober kl 20.30, sänds SVT:s religionsprogram Existens. Det är sista delen för säsongen och kommer att handla om den muslimska debatten. Om du inte har tid/möjlighet att se programmet på tv imorgon, kan du se repriserna eller se det direkt på datorn.

Det ska bli intressant att se programmet. Jag är själv med och är således nyfiken på hur resultatet blev. (Så för den som vill se hur jag ser ut i fysisk person kan se detta imorn). Andra medverkande är Muhammed Fazlhashemi, Hooman Anvari, Suad Mohammed, Muhammed Saeid Vaezi och Mehmet Kaplan.

Kommer du ihåg Joelbitar?

Publicerat den 7 maj, 2007 i Vardagsrummet. 5 kommentarer Etiketter: , , , .

Jag gör. Detta är ett, förutom flera andra barnprogram, som jag minns. Ni vet, barnprogrammet som handlade om en liten pojke med Downs syndrom och lite vardagsskildringar ur hans liv och sin familj. Egentligen så minns jag inte så mycket utav själva programmet, men däremot så minns jag musiken.

Kommer du ihåg hur det var förra vintern?
Kommer du ihåg alla stjärnor och strutar?
Kommer du ihåg när vi var på ett jättekalas?
Kommer du ihåg hur det var förra sommar’n?
Kommer du ihåg hur du bada’ i havet?
Kommer du ihåg alla fiskar som simmade runt?

Särskilt gillar jag sångarens sätt att göra ett litet kort uppehåll efter ”kalas”, och sen gå upp en ton. Jaja, det är mycket från ens barndom som man kan minnas.

För er som inte vet vad Joelbitar är för något (om det nu finns några sådana människor som inte känner till Joelbitar), så kan man få sig lite kortfattade fakta här. För er skull så bjudes ni också på några klipp från programmet, t ex detta och detta.

Frågan är om ett liknande program hade kunnat sändas, och framför allt produceras, idag…

Barndomstrauma: Ika i rutan

Publicerat den 26 december, 2006 i Vardagsrummet. 7 kommentarer Etiketter: , , , , , .

Kommer ni ihåg barnprogrammet Ika i rutan som SVT sände i slutet på 80-talet? Jag gör! Och det är med obehagliga skräckkänslor som jag gör det. Den hårt svart-och vitsminkade kvinnan med märklig dialekt har nog skrämt fler än mig. Så plötslig, en juldag som denna år 2006, så började jag fundera på detta. Var hon så läskig? Skulle jag reagerat likadant om jag sett programmet idag?

Om man tänker på ingredienserna i programmet så är det väl kanske inte märkligt att man blir vettskrämd.

  • Miljö. Svart- och vitrutiga golv. Enfärgade väggar. Enorma ytor. Få möbler. Inget som påminner om en miljö man känner till.
  • Karaktärer. Här är ju Ika själv såklart den mest läskiga. Kritvitt ansikte, svart läppstift och svartsminkade ögon. Och allt som oftast kringskuttandes i en svart tajt dräkt. Och så får vi inte heller glömma skelettet Åke.
  • Musik. Totalknasig. Låter som någon slags terapimusik.
  • Handling. Ika byter karaktärer… se t ex introt.

Så nu hittade jag, till min glädje kanske jag skulle kunna säga, några klipp från programmet på youtube. Som terapi har jag tittat på några avsnitt och har kommit fram till följande:

  • Hade jag varit liten idag hade hon förmodligen fortfarande skrämt skiten ur mig.
  • Hon är fortfarande skrämmande.
  • …men hon är också skrämmande cool, mystisk och ja, vacker och snygg.
  • Hittade en hel massa kulturkritik inblandat, eller vad man nu vill kalla det. Se t ex klippet Ika är stygg. ”Jag är sååå snäll, så snäll, så snäll. Så snällaste flickan i hela världen är jag….. Men ibland, så blir jag bara så stygg. Det är ingenting jag kan hjälpa, det bara kommer över mig. Och då blir jag den STYGGASTE flickan som finns. Och då gör jag allt det där som är förbjudet, allt man inte får göra.” Härligt sagt.

Och plötsligt ser jag att programmet ser så…kulturellt ut på något vis. Det måste vara miljön. Men särskilt Ika, den skruvade karaktären med svarta kläder. äkta kulturmänniskekläder.

Andra klipp med Ika: