Etikettarkiv för 'stress'

”Dagens stressade ungdomar”

Publicerat den 13 april, 2010 i Vardagsrummet. Inga kommentarer Etiketter: , , , , , .

Vi har hört om dem; de så kallade dagens stressade ungdomar.

De ska ha haft tre seriösa förhållanden bakom sig före 20,9 års ålder samtidigt som de kurtiserat hejdlöst i ungdomens glada dagar, myst i ullsockor på folkhögskola och målat ut sin själ, extraknäckt lite lagom käckt, räddat isbjörnar på Arktis (eller var isbjörnar i dessa klimatförändrade tider bor) och som den stegte løg på kartoffelmoset också ha skramlat ihop en respektabel samling Bolognapoäng i studeryggsäcken.

Det är kärt att dagens ungdomar vill och kan så mycket och inte alls märkligt om lite procentandelar psykbryter ner sig i kvartslivsdeppressioner.

En hastig blick över dagens facebookuppdateringar kan dock få den coolaste att bli stressvarm om öronen. Dagens ungdomar – och här åsyftas specifikt de som har födelseår 1989 eller senare – tycks tycka om att trycka på tyck-knappar. Allt de kan ha något att tycka om, ska tyckas om.

Tillhör du småkvistarna av människosläktsträdet som irriterar dig på CAPS LOCK-skrivstil eller Folk.Som.Skriver.Med.Fjortisdiktsfjantiga.Och.Onödiga.Punkter finns det säkert en sida där du kan bli medlem. Om du däremot vill visa politiskt jävlar anamma med ironiskt distans, kan du visa ditt stöd för en soptunna istället för Fredrik Reinfeldt eller varför inte en röd sockiplastsocka istället för Mona Sahlin? Det finns säkert en sida för det.

Nu vill jag inte heller kritisera dagens ungdomar för mycket. Jag är nämligen inte alls bitter för att att jag växte upp utan wikipedia som kunde göra läxan åt mig (det finns en fanpage för det om du önskar, förresten) eller ge läraren ett gott skratt tack vare google translate. Eller att jag inte gick på en av alla dessa uppmyllrande gymnasiefriskolor som erbjuder fri laptop till alla så att jag kunde få sitta på msn på skoltid – friskolor som omkonceptualiserade skoltid till fritid, eller hur det nu var.

Men ibland undrar jag: Är livet en tävling om vilken fb-sida som får flest fans och flest medlemmar innan vi dör? För då har vi uppenbara bekymmer med mänskligheten.

Idag kunde man nämligen läsa om Jordan Romero som bestigit Mount Everest. En påg som vid 13 års ålder har bestigit världens högsta berg kommenterar:

- Det är något jag alltid har velat göra innan jag dör.

Det är då vi, den några år äldre generationen, får bekymmersrynkor. För hur ska 13-årige Jordan Romero hinna bli fan av en massa sidor och medlem i olika grupper på fejjan om han ränner runt i världens högsta berg istället? Om han är så stressad att hinna bestiga Mount Everest innan han dör? Och att han känner påtaglig stress över detta innan han knappt hunnit komma in i tonåren?

Då är det skönt att veta att det finns en fanpage för Jordan hälsar en 23-åring som varken gått på istoppsberg, räddat isbjörnar eller sig själv för den delen.

Öppna kontorslandskap suger

Publicerat den 15 januari, 2009 i Vardagsrummet. 1 kommentar Etiketter: , , , , , .

Jag visste det! Öppna kontorslandskap är en galen skapelse från början till slut. Nu har jag dessutom bevis på det!

Det första kontorslandskapet dök upp 1961 i Tyskland – oförvånansvärt nog.

En fingervisning om var människor jobbar bäst borde få varje entreprenör, chef och ansvarig arkitekt att tänka ett varv extra. Enligt en liten undersökning på SVT Rapports hemsida, jobbar 67 % bäst i eget rum, 113 % därhemma, 10 % i kontorslandskap med skiljeväggar. Endast 10 % arbetar bäst i öppna kontorslandskap, vilket är sju procent mer än de som jobbar bäst på kafé. (Finns det dom som ofta jobbar på kafé – och får betalt för det? Jag visste att ni också tänkte detsamma…).

Ibland känns det skönt att det finns forskarnissar som kan belägga sådant vi redan visste. Vinesh Oomen är en sån nisse.

Visst kan jag lugnt och ärligt säga att jag tycker att öppna kontorslandskap suger. Du riskerar att få grannens host och snörvel över ditt tangentbord, som om det inte vore nog med ditt eget. Du blir störd av grannarnas babbel och telefonprat. Och framförallt så är öppna kontorslandskap omysiga, panoptiska och stressframkallande.

Kanske skulle jag vilja gå så långt som att säga att öppna planlösningar generellt suger. De öppna planlösningar som tycks vara det enda alternativet inom bostadsbyggandet idag är opersonligt och enformigt. Visst kan det vara trevligt att kunna prata med pappa som lagar fiskpinnar samtidigt som man själv ser på Bolibompa. Men några gånger vill pappa steka maten i fred och några gånger vill barnen se på Björnes magasin* utan att sniffa fiskos i näsan. Vid såna tillfällen är öppna planlösningar korkat.

Det måste väl gå att finna mer intressanta och bättre fungerande planlösningar för bostäder än helt öppna?

* Eller vad 17 ungar av idag ser på tv!? På min tid såg vi på Björne och vi är hyfsat välfungerande medborgare.

Pulversås och halvfabrikat – Guds gåva till mänskligheten

Publicerat den 6 januari, 2009 i Köket. Inga kommentarer Etiketter: , , , , .

DCF 1.0Finns det något mer provocerande än de, främst manliga tv-kockar,  som pillemariskt tittar in i kameran, som om de ville berätta Jordens Största Hemlighet, och säger: ”Hemligheten bakom all matlagning är bra råvaror (med vänstra fingertopparna i det provencalska flingsaltet) och bra redskap (hötter lite med den japanska snordyra matkniven).” Vi tråkmänniskor hemma i soffan förväntas få oss en uppenbarelse. Inte en enda pulversås syns till i tv-köket; har du bara moraliska ekologiska äggulor, rätta jungfruoljan och en smart liten visp svänger du lätt ihop din egen hemgjorda hollandaisesås.

kock2Det är lätt att vara rätt om du står i ett tv-kök med någon som redan hackat upp allt åt dig, men det blir rätt svårt att vara så lätt när du kommer hem urtrött och helst av allt vill slänga dig på hallgolvet med stövlarna och vantarna på. Vid sådana tillfällen är pulversåsen räddningen. Jag gillar pulversåser och har alltid gjort. Som liten var min favoritsoppa den som framställdes från pulverpåsar. Tänk sicket magiskt trolleri!

(”Det är viktigt att fokusera vid just detta momentet. Presentation av måltiden är a och o.”)

Vissa dagar hade jag kunnat strypa den som retsamt viftade med flingsaltet under näsan på mig. Sådana dagar räcker den lilla energi jag har kvar till att öppna skefferiet och Se! Det finns en påse pulversås kvar. Fantasin trevas sakta igång, och snart finns en citronsmakandes fiskgratäng på bordet eller viltgryta med röksmak.

  • Hemligheten bakom kreativ matlagning är att kunna göra god mat av ganska tråkiga ingredienser och enkla verktyg och folk förundras över buljongtärningen.
  • Hemligheten bakom puckad matlagning är när man lyckas använda exotiska råvaror och specialinköpta verktyg och det smakar färdigmat.
  • Hemligheten bakom onödig matlagning är att köpa de dyraste kryddorna och specialiteterna som hackas med japanska köksknivar och gästerna inte märker någon skillnad.

Pillemariska kockblickar är jag helst utan, sån matlagning representerar en rätt enkel och tråkig matlagning tycker jag. Den verkligt knäckande matlagningen är när du har tre griniga småungar svassandes kring vaderna. De vill ha mat och blir bara grinigare om de ser att du tar fram pastamaskinen och ämnar sätta igång med att göra hemmagjord rödbetspasta och balsamvinägermarinerade sparrisar med ädelostvisp på toppen.

Utmaning till alla tv-kockar och finsmakande besserwissrar: Prova att skapa kreativ matlagning med tråkiga ingredienser och stängda butiker. Helst under stor tidspress, gnällig omgivning och noll motivation men maximal hunger.

Arkitektstudentens manifest för självbevarande

Publicerat den 12 januari, 2008 i Vardagsrummet. 4 kommentarer Etiketter: , , , , , , .

Att gå på en arkitektutbildning kan ibland kännas som att långsamt, subtilt men målmedvetet av studiemiljön bli pressad ut i samma form: arkitekten. Från att vara studenter med (tämligen) olika bakgrund, erfarenheter och åsikter så blir vi samlade i en slags tratt och ju längre in på utbildningen desto smalare blir vi. Såväl bostavligt som bildligt talat – ironiskt nog.

Som tur är är det inte bara jag som känner på detta viset. Häromdagen fick jag min första stora uppenbarelse inom arkitektursfären, då jag fann uppsatsen Om att bli arkitekt. En stor lättnad infann sig djupt innanför revbenen. Liksom författaren till uppsatsen, Lisa Wingård, tror jag inte på att god arkitektur skapas ur rutten ångest. (Vill du finna mer om artikeln, googla på ”arkitekt ångest” – det gjorde jag). Med anledning av detta har jag skapat mitt eget lilla manifest för självbevarande, ett slags riktmärke för att se var jag är idag och var jag inte vill vara i slutet av min utbildning.

1. Jag ska aldrig ens komma på tanken om att vilja ha Gerrit Rietvelds stol i mitt hem. 

2. Min musiksmak ska inte utvecklas till att bestå av electro-musik utan några som helst sånginslag.

3. Jag ska aldrig attraheras av män i för små byxor som sitter på endast 27 % av häcken. Och med för långa och platta skor.

4. Holland, Schweiz och Japan ska inte nödvändigtvis vara mina favorit- och inspirationsländer bara för att det är alla andras.

5. Trots mitt synfel så vill jag inte ha glasögon med svarta kraftiga bågar av extremrektangulärt format.  även om det anses vara det dödligt snyggaste.

6. Mitt liv ska också finnas utanför en krets av svart- och gråklädda människor med oversizade tröjor och downsizade byxor.

7. Originalitet är inte ett begrepp som en homogen grupp (läs arkitekter) har ensamt patent på. Och homogent därför att det blir det när en hel yrkeskår pratar på samma sätt, har samma åsikter, samma klädstil, samma matsmak, samma smakpreferenser what so ever.

8. Jag ska aldrig slicka röv för stora manliga arkitekter.

9. Att vara kritisk innebär att stå för det du själv tycker, för det som du har observerat, för det du vill ändra på – inte det som en (manlig) arkitekt i högre position än dig tycker.

Detta var nog allt. Spridda tankar en lördagsförmiddag efter en virrig start på arkitektskolan efter ett välbehövligt jullov. Och nej…jag är inte föraktfull. Endast observerande och något på min vakt för att inte fullständigt förlora mig själv i snurriga tider.

Fortfarande i liv

Publicerat den 7 juni, 2007 i Hallen. 1 kommentar Etiketter: , , , , , , .

…men ett tag trodde jag att jag inte skulle vara det så länge till. Senaste dagarna har jag haft arbetsdagar på 12, 14, 15, 19 och 17,5 timmar. Innehållandes en ”dygning”. Men idag har jag åtminstone haft min sista kritik någonsin på första året på arkitektutbildningen här i Köpenhamn (såvida jag inte klarar förstaårsbedömmelsen – för då har jag en hel del att omvärdera). Och det känns så otroligt fantastiskt härligt och en massa andra positiva känslor.

En annan positiv känsla, som är riktigt positiv den med, är att jag ska flytta. Med glädje och jubel betalade jag min sista hyra och elräkning här. Längtar efter att få flyttstäda!

Ytterligare en positiv känsla är att jag tror att sommaren kommer att bli riktigt bra. Lite jobb (bra med pengar), men inte för mycket jobb. Annars är det mest semester: resa, träffa familjen och släkten – såväl i Sverige som i andra delar av världen. Resa på andra håll… Träffa vänner. Åka runt på olika håll i Sverige. Men också slappa en hel del hemma. Ja, och så flytta – men det tror jag mest blir skoj.

Och just det, igen en mycket trevlig känsla. Sös tar studenten, så här står jag och fixar med klänning, smycken, presenter, och packning till Sverige. Kanske skulle man ta och göra sig lite fräsch också – det har varit lite sisådär på den fronten senaste tiden.

Nu ska jag bara…fixa en hel del saker.

12 timmars arbetsdag idag?

Publicerat den 14 maj, 2007 i Hallen. 6 kommentarer Etiketter: , , , .

Kom hit till skolan – ja, jag sitter här fortfarande, klockan halv åtta imorse. Ambitiöst va? Va, va? Nu är klockan snart sex på kvällen. Nu är den stora frågan om detta kommer att bli en tolv timmar lång arbetsdag. Jag sätter femtio DKK på att så blir det. Inte varje dag man man sitter och ritar, modellbygger och vältrar sig i frustration i tolv timmar. Det är nästan så att en utomstående skulle tro att det är självvalt självplågeri… Det är det på sätt och vis.

Men med Din Gata i lurarna, så blir det så mycket enklare!