Och så blir man återigen uppgiven, utled och rasande förbannad över den onyanserade debatten kring integrationsfrågor som föregår i Sverige. Till att börja med så kan vi bena upp vilka debattörer som fajtas i integrationsringen.
1. De okritiska. Dessa menar att att det inte alls finns några skillnader mellan ”svenskar” och ”invandrare”. Varje antydan om att det faktiskt skulle finnas skillnader, bemöts med följande argument:
a) ”Det har inte med islam (eller vilken religion, folkgrupp eller landsmän det nu handlar om) att göra!” Ingen handling, inte ens om det handlar om att någon har gått så långt som att mörda sin egen dotter för att rädda sin heder, kan ges kulturella orsaker. Detta förklaras med att:
b) ”Sådan kritik leder till ett vi- och dom-tänkande!”. Här låter man inte ”de” få tala för sig själva, utan man gör det åt dom. Och finns det ”de” som hörs i debatten, så står de alltid på samma sida som ”vi” (dvs de okritiska).
Sammanfattningsvis kan sägas att dessa personer menar att det finns inga som helst skillnader mellan kulturer runtom i världen. Allt kan förklaras med universella förklaringsmodeller. Därför blir hedersmord jämställt med svartsjukemord därför att de patriarkala strukturerna är universella.
2. Så har vi så de kritiska. Här finns de debattörer som hävdar att individers handlingar, normer och värderingar visst det kan ha kulturella orsaker. Dessa röster är få. Varför?
a) De riskerar att bli förknippade med (det enligt mig, alltför generaliserande begreppet) sverigedemokrater. De anses främja ett vi- och dom-tänkande.
b) De rubbar de okritiskas förenklade världsbild. Genom att säga att det faktiskt finns skillnader, att inte allt kan förklaras med universella strukturer eller individuella skillnader. Som exempel på förstnämnd tolkningsmodell kan jämföras med redan sagda: Hedersmord är detsamma som svartsjukemord i Sverige därför att alla samhällen är patriarkala i sin struktur. Exempel på senare förklaringsmodell kan vara: Nej, Fadimes pappa (och hela hennes släkt då också, frågar jag mig?) var bara en sinnessjuk individ.
3. De okritiskt kritiska. Här har vi de som ofta utpekas som främlingsfientliga. Visserligen utgör de själva en av två poler i en polariserad debatt, men på endast denna punkten har de rätt: Debatten är onyanserad. Dessa är okritiskt okritiska därför:
a) De argumenterar utifrån en argumentationsteknik som varken ser individen eller dens kulturella sammanhang. Någon som har hedersideologiska normer och värderingar, tas ur sitt sammanhang och blir ett fruktansvärt monster. Då blir sakargumenten sådana som att: ”Alla kurder är såna!”
b) även dessa är, liksom de okritiska, onyanserade och oförmögna att hålla i en debatt på en vettig intellektuell nivå. Liksom de okritiska kopplar de samman individer till en hel folkgrupp, en hel religion, en hel kontinent.
I likhet med de okritiskt okritiska som har argument som att ”Vad var det vi sa? Alla (fyll själv i vilken folkgrupp du vill) är såna!”, säger de okritiska: ”Vadå? Ni kan ju inte säga att alla (fyll själv i valfri folkgrupp) är såna!”
Svar till bägge från kritiskt håll blir: Nej, när sjutton sa jag att alla (fyll själv i valfri folkgrupp) är såna? Det var ni som gjorde de konnotationerna. Det är ni som är de mest fördomsfulla!
Min åsikt är således den att man från två håll, i en ofattbart onyanserad debatt i Sverige, för att här ta den om hedersrelaterat våld och förtryck som exempel, har samma argumentationsteknik. Man ser inte människan som individ, men man ser henne inte heller som en del av ett kollektiv. Man ser helt enkelt människan i svartvita etikettformer.
För att inte spela på de främlingsfientliga krafternas spelregler måste vi våga se nyanserna, skillnaderna i bilden av verkligheten. Och ändå, aldrig gå så långt som att utsudda alla nyanser för då blir den bara svart eller bara vit. Eller helt enkelt intetsägande grått.
Människor finns i olika sammanhang och människor är individer. Våga se det! Våga se etiketterna – men i deras olika grå nyanser. Ibland finns skarpare svartvita toner på etiketterna, ibland finns fler än en. Men någonstans där, liksom på en hylla med burkar i olika etiketter, kan man se burkarnas inbördes skillnader, men gemensamma helhet. Beroende på vilket lins du väljer att se genom framträder de olika skarpt, olika suddigt.
Vill du läsa (fler?) skärpta debattörer, läs här:
Vill du däremot läsa praktexempel på folk som fortfarande inte har fattat (jag länkar av princip inte till otaliga puckade främlingsfientliga inlägg):
Nåväl! Du som läsare kan säkert hitta fler inlägg på den vidsträckta cyberslätten. Detta var bara ett axplock.
.
Senaste kommentarer