Missförstå mig rätt. Barack Obama inger ett mer hoppingivande intryck än hans företrädare. Han verkar vara en go pappa, har en välskräddad hustru och är själv snygg. Jag vet inte om det var hans charmiga leende som förtrollade Nobelkommitténs ledamöter. En sak är däremot klar; Obama fick priset för vad han inte åstadkommit, snarare än vad han har åstadkommit.

”Ja, äntligen en amerikansk president som inte drar på chapsen, cowboystövlarna och viftar med puffran första dagen på jobbet! (suck av lättnad). Tur.” Vilket förtroende har vi för våra makthavare när de får pris för att säga det självklara?

Tack och lov inser Barack Obama själv att han inte är förtjänt av priset. Vilket också resten av världen har gjort. Undantaget Nobelkommittéen själv då, förstås.

Klas Lundström skriver klokt, The Washington Post om att ge priset till Neda Agha-Soltan istället, Anna Ek från Svenska Freds på Newsmill.