Etikettarkiv för 'moral'

Konsten att skita i andras glas

Tänkte du att du skulle få veta mer om den ovanliga konsten att skita i andras glas? Ja, här kommer en lektion i konstens alla regler. Nu var det inte riktigt i den betydelsen jag tänkte verbet skita i, utan snarare i betydelsen att inte bry sig.

Vad har Magdalena Ribbing i glaset? Skit i det du!

En nykterist provocerar uppenbarligen många, man blir ifrågasatt. Men ingen ifrågasätter den som väljer att dricka alkohol. Det säger något om den centrala roll som alkoholen har i vår kultur. Jag anser inte att varenda kotte genast ska kasta ut vinslatten i slasken, men jag tycker att det ska vara lika självklart att det finns de som väljer bort alkoholen som att det finns de som väljer alkohol. Det är tråkigt att det bara finns två alternativ när verkligheten är så mycket mer nyanserad än så.

Kanske är det så att en anledning till att alkoholen är så laddad är att det finns så mycket moraliserande ludd kring den. Dricker du alkohol riskerar du att bli stämplad som omoralisk av nykterister. Om du avstår alkohol riskerar du att sällskapet börjar skruva på sig, och ”ja, just det, var fanns det alkoholfria alternativet?”. Konsekvenserna?Nykteristen trugas på alkohol, eller avfärdas som en jäkla torrboll. Resultat: nykteristen blir putt, alternativt sitter och småtjurar hela kvällen.

Och ja, var finns det alkoholfria alternativet? De flesta bytte ut Fantan när mellanstadiediskot blev högstadiedisko. Men där de flesta fick något alkoholhaltigt i ena handen fick den som avstod alkoholen vackert sitta kvar med läsken, eller vara utan. Och så fortsatte det, år efter år och än idag finns det få alkoholfria, goda alternativ. Erbjud fler spännande drinkar och drycker, med eller utan alkohol, så blir festen bättre!

Så, för att slippa missförstånd, tjuriga personer, spända sällskap och förstörda fester: Skit i andras glas. Bry dig om ditt eget.

Just det, Fanta smakar skit. Särskilt på fest.

Magdalena Ribbing har som vanligt svar på tal. Skön tant.

Kom och glo – människor på zoo

Vad hade hänt om vi satte människan på zoo? Efter att ha ägnat en solig lördag med att vandra runt på zoo i Köpenhamn med familjen, dök tankar upp kring detta. De flesta anser att människan är ett djur (nåja, undantag finns ju alltid). När blev människan upphöjd över andra djur och när tog hon sig rätten att spärra in andra djur? Hur kunde ett djur göra det till ett inkomstbringande nöje att glo på andra djur i bur?

Naturligtvis hade det blivit ramaskri om vi satte människor i bur med informationsskyltar som exempelvis “tysk”, “neger”, “kines”, “semit” etc. Eller varför inte “barn”, “kvinna”, “gubbe”? Men låt oss bara för stunden leka med tanken. Tänk er själva ett zoo med olika sorters människor dit man drog med sig familjen och läste skylttexterna för de ännu oläskunniga barnen. Vilket ypperligt lärorikt tillfälle att få cementera fast sina fördomar och låta barnen få ta del av detta tunga arv!

“Barn, kom och titta! Här sitter en finansman vid sin dator. Det står här att dom gillar att klä sig i mörka eller gråa kostymer”.

“Nej, men se; en hippie! Jag som trodde de var utdöda för länge sen. Hon har till och med hennafärgat håret. Kan man tänka sig, jaha jaja.”

“Pappa, titta här sitter en president. Det står att dom oftast är vita hannar, medelålders, medelklass, het… – vad betyder heterosexuell, pappa?” Och i buren bredvid sitter Ellen Johnson-Sirleaf, ett alldeles ovanligt exemplar av presidentsorten. Hon är särligt lätt att känna igen i det att hon är av honkön. Ett fåtal andra exempel finns i världen, men de är sällsynta.

Liberias president Ellen Johnson-Sirleaf, t vä, skakar hand med USA:s president George W. Bush, t hö. Detta var på tiden det begav sig, alltså innan de bägge infångades. Den förstnämna är, i egenskap av kvinna, ett mycket sällsynt exemplar och den andra är den mest utbredda formen av president. Zoopersonalen har ett forskningsprojekt som syftar till att nulevande kvinnliga presidenter inte ska dö ut.

“Mamma, det finns en terrorist här. Han ser jätteläskig ut.” – “Precis vad jag alltid har sagt: akta er för dom!”

Ytterligare tankegångar: När folk gick förbi flodhästarna, hördes flera kommentarer om att oj, herregud vad tjocka dom är! Vid den tasmanske pungdjäveln utryckte sig flera om hur fruktansvärt fult detta stackars djur var. Åter andra djur fick höra hur roliga dom såg ut, hur söta de var, hur konstiga de såg ut…

Vad skulle hända om vi satte en gravt överviktig person i bur för allmän beskådan? Informationsskylten hade kanske kunnat upplysa oss om att ohälsosam kost och för lite motion hade kunnat leda till denna kroppsform.  En extremsnygg person hade kunnat sättas i en bur intill en extremful person…

Kineserna hade fått en större bur och hade kunnat få vara i en slags flock. Däremot hade urinvånare som samer och indianer kunnat få lite lyxigare burar och bättre mat, med tanke på att de nästan är utrotningshotade. Hade en kines börjat klaga på dålig mat hade det bara gått att hämta en ny från Kina. Det finns ju gott om kineser på det här jordklotet, för att uttrycka det milt.

Vad hade då avgjort vem som kvalificerades till att hamna på människozoo? Våra normer såklart. Våra fördomar om vad som är bra, dåligt, fult, snyggt, äckligt, stort, ovanligt…

Jajamän, jag tror jag hade blivit allatiders direktör för människornas zoo. Sloganen för att locka djur av alla de slag hade varit:  Kom och glo – människor på zoo!

Ett sant nöje vore den dagen då spindelfamiljen äcklas över den tjocke gubben i bur, varpå flodhästen en gång för alla trampar till både tjockisen innanför gallret och spettnystanen utanför.

På människornas zoo är det ingen som mopsar mot flodhästarna!

Andra bloggar om:

Andra bloggar om: , , , , ,