På islambloggen skrev jag tidigare om likheterna mellan Mohamed Omars fosterlandskärlek och likheterna med nationalistiska resonemang. Mitt förslag var att islamister som Omar kunde bilda udda allianser med nationaldemokrater och reclaima Karl XII tillsammans. Återstår att se om Omar står vid monumentet i Lund 30 november tillsammans med nasserassar. I’ll be there för att kolla.

I naturlig ordning kunde Mohamed Omar inte argumentera för sin sak, utan kallade mitt inlägg för ett ”försåtligt angrepp, en dolkstöt”, och frågar vidare om jag hellre sett att Sverige invaderades av ryssen. Tja, varför inte? Hellre det än att gafflas i sandlådan.

Läs också Jonathans samling av märkliga citat från Mohamed Omar – hur hinner mannen med allt?

Andra bloggar: Nordic Dervish, Jonathan

Andra bloggar om: antisemitism, islamism, media, mohamed omar, politik, sverige

Relaterade inlägg:

• Kommer du till Monumentet?

Gå in och lyssna på några Klingan-program i P2. Om du gillar musik från världsmusik*fronten, dvs. Om inte, så har du mycket kvar att upptäcka. Herr Wretlind guidar dig genom musikdjungeln, luta dig tillbaka och slappa.

Nästa projekt blir att ta sig genom Veckans CD-arkiv.

Såklart kolugn i studion.

Läs intervju med min nya idol.

* Ja, jag vet att världsmusik är ett knepigt begrepp.

Andra bloggar om: lennart wretlind, media, musik, p2, sr, världsmusik

Relaterade inlägg:

• Drottning på malmöscen

Som vanligt tuggar svensk media bara samma sak, verkligt få kommer med någon ny infallsvinkel. Alla krönikor och politiska analyser är uppbyggda enligt:

1. Oh my God, vilket symbolvärde att Barack Obama valdes till president!
2. Anledningen till att Obama valdes till president är för att de flesta amerikaner är fed up på att se cowboyen från Texas styra världen med sin svingande lasso och som i sina försök att fånga ett fåtal surtjurar (läs Usama bin Laden, Saddam Hussein, Hamas, Hizbollah) istället sveper med sig horder av förvirrade kossor (läs radikala förvirrade unga muslimer). Jösses, mannen sprider bara förödelse (läs krig och kris) omkring sig och vet knappast hur man fångar tjurar.
3. Barack Obama står för den change som alla amerikaner vill ha.
4. But behold the lasso! Vilken change vill de ha? Och ännu mer behold; Vilken change står Obama för – egentligen (höjt ögonbryn, lätt framåtlutat för det där var en djupintelligent analys).
5. Obama ärver krig och kriser. The poor man får det inte lätt. Djup suck.
6. Den närmsta framtiden är som att singla slant; fiasko eller fantastico?
7. Uppsummering av ovanstående punkter, gärna med en fyndig avrundning med något som anspelar på Yes, we can.

Det här blir min variant av dagen-före-president-installationskrönika. Jag gjorde den lite mer kortfattad så att ni inte skulle tröttas ut så fort. Jag rundar av med nåt i stil med att Barack Obama om ett tag kommer att utvärderas enligt:

No, he couldn’t. What did I tell you?

eller  Yes, he could! What did I tell you?

Det återstår att se om en framtid vad folk säger. Då ser vi också fram emot lite mer spännande journalistik. Det går att göra bättre. Oh, yes you can.

Vill du hemskt gärna läsa fler krönikor av standarformat? Be my guest.  Per T Ohlsson, DN, Carl Rudbeck, Per Ahlin, Ingrid Thörnqvist, SvD, Affärsvärlden.

Andra bloggar om: barack obama, bush, media, obama, politik, usa

Relaterade inlägg:

• Årets fredspris tog priset

Däremot så är jag tvungen att notera, bara sätta en liten asterisk vid, att Cherin i slutet av avsnitt två kallade profeten Muhammed för The Man of All Men. När man egentligen ska/borde/måste säga Muhammed (p.b.u.h eller s.a.s eller f.v.m.h) kan vi helt enkelt säga, Muhammed – The Man of All Men (t.m.o.a.m).

Förresten, skulle man också kunna säga att James Bond är The Man of All Men? Har funderat på Bond en del senaste tiden, då jag fått höra att jag är lik den nya Bond-bruden, Olga Kurylenko. Det måste vara min nya pagefrisyr som gör det.

Även Olgor kan vara snygga! Jag har dock inte lugg, men funderar skarpt på det, när det uppenbarligen kan bli såhär snyggt. Tack och lov slapp jag även att heta Olga. Det kan diskuteras om Khadidja är så mycket bättre… Hur som skit, ska jag se filmen är det bara för att a) Judi Dench alltid är en iskall höjdare och b) jag vill se hur Olga är in action.

Nu tror jag att jag återgår till mina böcker om hållbar stadsplanering. Arkitektur förblir fortfarande en aningens mer i mitt field of interest, än vad Halal-tv är.

Bloggat: Camilla Grepe, Svensson, Bloggywood, Senses,

Ps. Inte varje dag man får ihop nedanstående taggkombination.

Andra bloggar om: arkitektur, frisyrer, halal-tv, james bond, media, muhammed, olga kurylenko, svt

De allra flesta i studion var av Catalan-kaliber: ”varför kan vi inte bara acceptera varandra som vi är”, men vad gjorde det egentligen? Det gänget framstod bara som mer korkade ju mer de lade fram sina argument. Nåväl, jag orkar inte gå in på alla detaljer kring programmet, det gör t ex Nima alldeles utmärkt själv (som hade flera viktiga poänger), men kan ta upp en del.

Som många andra gånger, när jag ser muslimska ”bröder och systrar” (mina biologiska räcker gott och väl), blir jag generad och uppgiven. Ska jag skratta? Gråta? De muslimska systrarna sitter i slöjor och argumenterar för att man inte ska skapa ens det ”minsta utrymme” för fysisk kontakt mellan män och kvinnor. Seriöst ladies, jag vet inte en enda svensk man som någonsin har tänkt att en vanlig handskakning skulle vara en sexuell invit. Att sen vissa muslimer tycks tro att en hälsning kan leda till att man hoppar i säng med varandra säger mer om dessa muslimer själva än någon annan.

”De muslimska bröderna” är inte mycket bättre. Här hade vi Ammar Daoud som berättade om att (han som) man har rätt till sin (dotters) kropp. För det var antagligen detta han menade när han berättade orsaken till varför hans dotter inte deltar i skolans simundervisning. Mohammed Amin Kharraki från Sveriges Unga Muslimer, var milt sagt upprörd över Carl Hamiltons ”rasistiska” beteende.

Hej kom och hjälp mig…

Slutligen Carl Hamilton själv, som tycktes vara uppgiven och ursäktade sig med att grälet var för fem månader sen etc. Särskilt skoj var det de gånger han drog ett djupt andetag och började med ”Janne.” för att liksom prata allvar med en femåring stökig unge som betett sig ohyfsatt…

Det är beklagligt att se hur Joakim Sandberg tar på sig rollen som språkrör för Cherin Awad. ”Här har vi en muslimsk kvinna som 13 gånger tagit avstånd från stening”, och stackars Cherin är bara ett offer för medias häxjakt. Snyft, jag tror nästan en tår börjar framkallas i ögonvrån.

Så kan vi också fråga oss varför Cherin tar avstånd från stening av otrogna. Det är ändå en princip som är ganska klart uttalad i Koranen. Cherin tar avstånd från Guds egna ord på samma sätt som hon tar avstånd från Hamiltons utsträckta hand.

Nästa irriterande person är Zaida Catalan. Kan vi inte acceptera varandra som vi äääär? Mitt svar, nej det kan vi faktiskt inte. Alla beteenden kan inte accepteras utifrån tesen om att alla bara kan få vara som de äääär. Så är det i alla samhällen, inte minst i ett sharia-styrt samhälle (där blir man t ex inte accepteeeerad om man är bög). Dessutom fattar jag inte varför Zaida kindpussar fransmän men inte kräver av en muslimsk man att han ska ta henne i handen. Varför är hon inte som hon ääär i Frankrike? Varför kräver hon inte att bli accepteeeerad där?

Irriterande person/er är vidare de muslimer som hänvisar till rellischåss frihet. Är det ett argument i sig? Tänk längre snälla. Att sedan andra, icke-muslimer, gång på gång hänvisar till detta argument är nästan ännu värre. Är det inte ett tragiskt betyg för en sekulär demokrati som Sverige, att det gång på gång fungerar att hänvisa till religionsfrihet som legitimerande argument?

”Islam säger” är sedan långt tillbaka i mitt liv något av den mest hatade meningen och fortsätter att förbli det. Vem säger? Hur ser denna islam ut? Hur låter den när den säger? När sa islam detta till dig? Hur förmedlades det till dig?

Det finns säkerligen en hel del av oss som undrar om alla muslimer verkligen tänker så här, som tror att en uträckt hand betyder, ”Hej, vill du ha sex med mig?”

Jag tror, och hoppas, att så är inte fallet. De flesta muslimer som jag känner bryr sig ärligt talat inte. De är allra mest förbannat trötta på att muslimer endast förekommer i media i egenskap av att vara muslimer.

Andra bloggar om: debatt, halal-tv, hamilton, integration, islam, media, muslimer, svt, zaida catalan

Här kan du bläddra genom olika amerikanska presidentfruars klädstilar. Även DI har en artikel om politikernas utseende, klädval och Palins ben. Jag minns att jag t o m har sett (var det på möjligtvis på nåt SVT-program jag såg detta?) om en amerikansk konstnär som hade gjort hundra färgprover på vilken färg det var på hatten som Jackie Kennedy bar dagen som JFK mördades.

Nu när Obama blivit president (TACK amerikanska folket för att ni valde rätt!), blir paret Obama redan jämfört med Kennedy-paret. Här lyfter man fram likheterna mellan Jackie Kennedy och Michelle Obama. Unga, snygga och välklädda. Enligt Vanity Fair är M.O. en av de bäst klädda kvinnorna i världen och Jackie O är än idag en stilikon.

Och när vi nu ändå kommit igång. Ärligt talat, är inte Barack snyggare än Michelle? Visserligen är hon söt – men han är snygg. Vem har finast leende? Barack såklart.

Kanske har Vita Huset för första gången i hela historien fått en president som är snyggare än sin fru. Det är i sanning ett viktigt historiskt ögonblick vi är med om.

Erkänn: Vem har vackrast leende?

Ps. Jag känner mig alldeles lugn inombords över att Barack Obama vann valet. Det känns faktiskt bra.

Andra bloggar om: barack obama, genus, kläder, media, michelle obama, mode, obama, politik, presidentvalet, usa

Relaterade inlägg:

• Årets fredspris tog priset

Redan från början var programidén diffus och svårtolkad. Var de tre muslimska kvinnorna programledare, journalister eller huvudrollsinnehavare? Jag har tidigare skrivit om denna puckade idé, och resultatet blev ungefär som jag hade väntat mig. Temat var klass, och kära jössanes vilken låg intellektuell nivå det var på samtalet. ”Hej Krösus, har du varit i Botkyrka någon gång?” följt av ”Asså, typ det är ändå kasst att några har mer än andra i samhället”. Vad var syftet? Vart ville man komma med diskussionen?

Den största diskussionen kom dock upp i grälet med Carl Hamilton. Grälet inleddes med att huvudrollsinnehavarna Cherin Awad och Khadiga el Khabiry inte vill ta honom i hand, därför att han är man. De ville hellre hälsa på ”muslimskt sätt” genom att ta handen för bröstet. Aldrig tidigare under hela min uppväxt har jag sett detta göras bland muslimer och det verkar konstigt att börja göra det nu. Vill Cherin och Khadiga vara trendsetters för en ny svensk hälsningstradition har deras karriär i varje fall börjat uselt.

Nu tycker jag i och för sig att flera av Hamiltons kommentarer var rätt klantiga och direkt olämpliga, men det kan också till viss del förklaras av hans känslosamma reaktion. I den svenska kulturen ses det som kränkande att inte ta någon i hand, särskilt inte en vänligt utsträckt hand. Det ursäktar å andra sidan inte på något sätt hans ogenomtänkta  kommentarer om att personer som inte kan anpassa sig bör bo i en jordhåla eller åka hem till Iran.

Att efterföljande diskussion sedan hamnar på sandlådenivå i stil är ju självklart. Som vanligt. SVT:s företrädare Joakim Sandberg lyckas inte ens reda ut vad programmets vill. Bakom honom står huvudrollsinnehavaren Dalia Kassem som ger en lång utläggning varför muslimska kvinnor inte behöver skaka hand med främmande män. Här går hon till attack på Dilsa Demirbag-Sten som med sina förvirrade och otydliga inlägg knappast får fram några vettiga synpunkter. Synd, eftersom hon annars kan ha rätt vettiga åsikter, särskilt kring hederskulturen. Slutligen har vi Carl Hamilton som själv får ge sin syn på saken.

Så tack SVT för att vi har ännu en gång har fått en onödig debatt om muslimer i Sverige! Vad härligt att vi nu allesammans kan provoceras och stimulera våra små fördomsfulla små hjärnor med viktiga ämnen såsom handskakningsprocedurer, slöjor och stening av otrogna. Mashallah!

HD:s Roger Wilson skriver tänkvärt om programmet ur en journalistisk aspekt. Nima bloggar också på temat. Andra skriver på temat:

• Adrian Kaba
• Jinges blogg
• Ulku Holago i Svenska Dagbladet
• Pernilla Ouis i Expressen
• Huvudrollsinnehavarnas replik till Dilsa Demirbag-Sten, naturligtvis på dagisnivå ännu en gång.

Andra bloggar om: carl hamilton, cherin awad, dilsa demirbag-sten, halal-tv, media, muslimer, svt, tv

Igår kritiserade Dilsa Demirbag-Sten SVT på SvD Brännpunkt för att låta tre religiösa leda ett program inom public service. Nu håller jag visserligen inte med henne på alla punkter, men kritiken har ändå sina poänger. Framför allt är jag enig i att det är förvånande att SVT väljer att låta tre kvinnor som, utåt sett i vart fall, knappast representerar den mångfald som finns bland muslimer.

Det vore intressant att veta hur SVT förhåller sig till det publicistiska uppdraget när de anser att tre beslöjade kvinnor som leder programmet Halal-tv ska representera den muslimska gruppen i åtta program. Utan att representera några andra än sig själva. Förvirringen är total.

I häromdagens Go’Kväll var  två av programledarna med, varpå Cherin Awad vid ett tillfälle säger: ”Det finns en mångfald och den måste man kunna se”. Var finns mångfalden i detta program då? Jag saknar den muslimska ateisten, den extremfundamentalistiska och den muslimske bögen. Skulle inte de också kunna få vara med i leda halal-tv? Jag tror inte att tre superambitösa, högutbildade kvinnor – djupt troende och beslöjade, med uppväxt i Sverige men med bakgrund i arabvärlden, representerar denna mångfald bäst.

Jag förstår grundtanken med att många är urbota trötta på att muslimer bara finns med i den offentliga debatten när det handlar om hedersmord, terrorism och könsstympning. Men nu blir det patetiskt åt andra hållet. De senaste exemplena på ramadanbloggar innebär bara att samma sak upprepas: muslimer hamnar i försvarsställning. Och jag är minst lika trött på myspys med dadlar och mjölk som av terroristen med bombbältet.

Jag vill se muslimska kulturjournalister, akademiker, lärare, städare, politiker, företagare, affärsmän, vårdbiträden – you name it. Muslimer är dock bara jämställda när det ställs samma krav på dom som alla andra medborgare och när de har samma frihet som alla andra att få hålla sin tro privat. Så slipper vi se töntiga sverigedemokrater som hackar tänderna för Islamiseringen Av Sverige. Buuu. Ni vet, muslimernas ondskefullt sammansvärjda plan mot det svenska samhället.

Är inte det egentliga problemet att muslimer bara finns representerade i offentligheten i egenskap av att vara just muslimer?

Andra bloggar om: cherin awad, dilsa demirbag-sten, halal-tv, islam, media, muslimer, svt