Jag vill här problematisera två aspekter av läxssystemet:

1. Den odemokratiska aspekten. Det är ett känt faktum att barn till föräldrar med högre utbildning gynnas framför barn till föräldrar med lägre utbildning. Det innebär att många barn, efter skolan, då det är dags för läxläsning står helt utan hjälp. Då finns det få skolor som erbjuder läxhjälp. Vem bryr sig om dessa barnen? Är skolarbetet utanför skolan något barnen ska klara helt själva?
2. Den orättvisa aspekten. Det finns få jobb som innebär att man tar med sig jobbet hem. Om skola ska jämföras med arbete, vilket den ju också ofta gör, varför anses det då alltid nödvändigt att eleverna ska ta med sig skolarbetet hem? Finns det ingen som helst möjlighet och/eller kapacitet för skolorna att lära ut det som ska läras ut under skoltid? Eller varför anses det då alltid nödvändigt att eleverna måste lägga ner åtskilliga timmar utanför skolan?

Det är nog dags att åtminstone börja diskutera problemen med läxsystemet. Kanske skulle man tvinga alla skolor att erbjuda möjligheten till läxhjälp? Som det ser ut idag är det ofta ideella krafter som står för denna verksamhet. Samtidigt som det är viktigt att läxhjälpen finns, sänder det också signaler till politikerna om att inte ta detta på tillräckligt stort allvar.

Kanske skulle man försöka ändra skolan så att all nödvändig kunskap kunde läras in under skoltid? Möjligen skulle detta innebära något längre skoldagar, men å andra sidan gör läxor också det. Med den skillnaden att eleven själv får välja hur långa skoldagarna blir. Och beroende på individens inlärningsförmåga kombinerat med vilken ambitionsnivå densamme har, kan dessa dagars längd variera rätt mycket ändå.

Något att fundera på.

Andra bloggar om: barn, läxor, politik, skola