Igår var jag på den efterlängtade konserten med Martha Wainwright på Babel i Malmö. Tillsammans med härligaste väninnan och lagom höstmysigt väder var det upplagt för en ljuvlig kväll. Och mycket riktigt blev det så. Andra håller också med.
Med Bleeding All Over You kom hon in på scenen, och jäkel sicken entre!Med gitarr, stolt hållning och innerlighet framförde hon låten. Särskilt i raderna ”I know you’re married, but I’ve got feelings too” ryste jag till. Konsert-flowet sipprade ut i blodådrorna och livet kändes härligt. Hon äger hennes röst; ibland spricker det till, men hon lyckas alltid greppa tillbaka den. Ibland flyter rösten ut. Det är nästan som om man frågar sig ”Varför tog rösten eller sången den vändningen?”, men som man liksom alltid förstår i nästa sekund; ”Ja, men självklart skulle det vara så”.
Ett annat intressant inslag på konserten (men detta var ju inte Marthas fel), var ett litet gäng framme vid scenen som upplevde konserten för kung och fosterland. Någon ibland detta gänget var någon som påminde mig om en slags blandning av Kubasvensken (frisyren) och Skurt (huvudbonad). Det var också intressant att se att ju mer de upplevde konserten, desto mindre verkade omgivande publik leva sig in i konserten. Vilket bara ytterligare förstärkte effekten av en lite stel publik med några hängivna fans som undantag.
Och för den som aldrig lyssnat på Martha Wainwright, kan jag rekommendera med att börja med Set The Fire To The Third Bar med Snow Patrol (mjukstart), därefter kanske Bloody Mother Fucking Asshole, The Factory, Comin Tonight. Det finns ju inte jättemånga att välja på (hon har bara gjort två skivor), men gå gärna in på hennes Myspace.
Och tack för en fin avrundning med Dis quand reviendras-tu!


Senaste kommentarer