Etikettarkiv för 'islam'

Når kärleken allah?

Publicerat den 3 november, 2009 i Salongen. Inga kommentarer Etiketter: , , , , , , .

I dagarna besöker den sydafrikanske imamen Muhsin Hendricks, en av världens få öppet homosexuelle imamer, för att berätta om möjligheterna kring dialog om homosexualitet och islam. Han är också en av huvudpersonerna i dokumentärfilmen A Jihad for Love som har världspremiär nu. Nyligen såg jag den uppmärksammade dokumentären ”Sämre än djur”. Den beskriver verkligheten för många HBT-personer som växer upp i hederskulturer med utgångspunkt i Cherin och Mohammads erfarenheter.

Jag känner framför allt djup sorg när jag ser Cherins styvfar, berätta rakt fram, utan att blinka, att Cherin är sämre än ett djur på grund av att hon är homosexuell. ”För mig är hon inte en människa. Hon är värre än djur. [...] Hon är inte en människa och hon är inte ett djur. Hon är sämre.”

Sorg känner jag också när jag ser denna videon, där Muhsin Hendricks samtalar med en annan imam om andra tolkningar av koranens verser kring homosexualitet. Den andre imamen säger att homosexualitet är ett brott inom islam (och i alla andra religioner också) och bestraffas med döden. Imamen avslutar sedan med att säga att det enda som juristerna egentligen är oeniga om, är inte om det är dödsstraffbelagt, utan om hur dödsstraffet ska verkställas.

Vilken rutten människosyn spökar bakom denna homofobins fulaste tryne? Hur kan man ha hamnat på nollpunkten av kelvinskalan för civilisation, värdighet och tolerans?

Ett visst hopp finns ändå. Muhsin Hendricks har, efter många års studier, fört fram tolkningen om att den passage i koranen som traditionellt ansetts fördöma homosexualitet (bland män), handlar om ett fördömande av de systematiska våldtäkter mot resande och besökare (män) till Sodom och Gomorra. Andra tolkningar är viktiga att lyfta fram, eftersom de kan bidra till att bryta den starka, djupt rotade homofobi som finns i hederskulturer.

Sist, men inte minst, måste det svenska samhället ställa upp för de som tvingas leva dubbla liv, bryta med sina familjer, utstå hot och trakasserier och i värsta fall mord. Det är skrämmande att höra Cherin berätta om år av misshandel, som hennes styvfar blånekar – bl a med motiveringen att svensk polis har förhört honom flera gånger, men att han inte har blivit fälld.

Det är också skrämmande att höra Mohammad säga att ”det är väldigt möjligt att jag inte kommer att finnas om sex månader, för att situationen ser ut som den gör.”

Poliskvinnan: Är man i Sverige, som du och din familj är,  så är det svensk lag som gäller ju.

Mohammad: En stor del av samhället följer inte de här lagarna. Så jag tycker att det är dumt att lura sig själv och tro att det räcker bara man har lagar. Det är svårt att tämja en kultur med lagar från en helt annan kultur. Och dom som hamnar i kläm är dom som identifierar sig med båda kulturerna.

P: Men du ska ju inte påverkas, alltså din sexuella läggning, ska ju egentligen inte kunna påverka. Du ska kunna leva fritt här. Det är det som är viktigt i alla fall. (leende)

M (verkar smått mållös): Ja..jo, ja.

P: …

M: Jag tror, det är inge verklighet för oss som kommer från den här kulturen.

P: Hur ska vi göra för att det ska kunna funka?

M: Lyssna. (…) Med en ny kultur kommer massa problem. Lyssna. (…) Men alltså samhället är så tolerant att man inte vågar säga ifrån.

Och med de kloka orden går jag och lägger mig.

jihad

Se även:

Kringskuret kring omskuret

Publicerat den 14 maj, 2009 i Toaletten. 16 kommentarer Etiketter: , , , , , , .

Det har uppkommit en intressant debatt på SvD om manlig omskärelse. Flera vuxna män får framträda och berätta om vad de tycker om ingreppet, i stort sett alla är negativa. Självklart är artikelserien vinklad, men det är bra att SvD lyfter frågan. Humanisterna kommer med ett vettigt inlägg i debatten (rätt ofta Sturmark & co inte gör det…), om hur Socialstyrelsen gör skillnad på barn till judiska/muslimska respektiva ”svenska, kristna” barn.

Rädda Barnens Ungdomsförbund antog på sitt årsmöte i slutet av april i Linköping, ett uttalande i frågan om manlig omskärelse. Jag var med och skrev uttalandet och vet att det fanns många diskussioner, vilket främst bestod i hur vi som organisation skulle ställa oss i frågan eftersom det är en känslig fråga.

Vi tog ställning för en åldersgräns på 18 år. Att införa en lägre åldersgräns såg vi som i princip omöjligt, eftersom pojken då får ett ett tungt ansvar, vilket denne bör slippa. Omskärelse är ett övergrepp på pojken.

Samtidigt menade vi att det är en komplex fråga och att det är svårt att införa ett omedelbart förbud, eftersom det förmodligen hade lett till ännu mer köksbordskirurgi. Eftersom majoriteten av omskärelser idag genomförs under oacceptabla förhållanden menade vi också att landstingen i en övergångsfas skulle vara skyldiga att erbjuda omskärelse – inte för att uppmuntra traditionen utan för att trots allt ge pojken de bästa förutsättningarna för en mindre riskfylld omskärelse.

Dessutom skrev vi att kärnan i problemet är att religiösa argument ses som icke-förhandlingsbara. Men religioner måste kunna omtolkas och omdiskuteras. När svenska lagstiftare och Socialstyrelsen duckar för religionen, och sätter barns rättigheter som andra punkt i rangordningslistan, är något allvarligt fel. För övrigt är svenska lagen otydlig och onyanserad. Vad menar man med:

…får omskärelse utföras på begäran av eller efter medgivande av pojkens vårdnadshavare och efter det att vårdnadshavaren har informerats om vad ingreppet innebär…

…information skall ges också till pojken, om han har uppnått den ålder och mognad som krävs för att förstå informationen. Pojkens inställning till ingreppet skall så långt det är möjligt klarläggas. Ett ingrepp får inte utföras mot en pojkes vilja…

(2001:499)

Hur fasiken ska en liten åttadagars-pojke kunna ta ställning till om han vill bli omskuren eller ej? Genom att lägga till den sista meningen har man frånsagt sig allt ansvar när man skrev lagen. Som vanligt är svenska beslutsfattare rädda för att ta ställning för de barn som växer upp i religiösa minoritetsgrupper.

Jag kan i efterhand se att vi skulle varit tydligare i uttalandet, men samtidigt är det en så pass känslig fråga att det vore dumt att skriva onyanserat. Men som sagt; sätt press på religiösa samfund och ledare att tolka religiösa frågor ur ett barnrättsperspektiv – de slipper allt för ofta undan.

Andra artiklar:

Övriga bloggar: Könsstympning av pojkar, Orsakverkan, Rädda Barnens Ungdomsförbunds blogg, Politik och mellanöstern, Torahblogga, Kenneth Nyman,

Vettiga muslimer del 2

Publicerat den 13 mars, 2009 i Salongen. 1 kommentar Etiketter: , , , , , , .

Igår promotade jag Iman Granath, jag gör det en gång till. Läs hennes inlägg på Gringo. Förstår så väl tankarna och problemen som hon tar upp. Vilken fasad försöker vi upprätthålla? Vad är det vi inte vill se?

Vettiga röster finns

Publicerat den 12 mars, 2009 i Salongen. 2 kommentarer Etiketter: , , , , .

I den never ending islamdebatten (som trots allt, måste tas), finns det ändå en del vettiga röster. På Gringos Islambloggen pågår just nu en intressant debatt om islam och muslimer i Sverige. Tack och lov finns ändå en hel del vettiga röster, senast nu från Per Brinkemo. Läs även Imaan Granaths tisdagskrönika; vid såna här tillfällen är det nästan lägligt att lättnadssucka alhamdulillah. Är också glad att ha funnit hennes blogg (särskilt detta inlägg är läsvärt).

Dessutom: Jag tycker det är bra att islamister får utrymme i debatten. Det är bättre att de blir bemötta som jämställda debattörer i såna här forum än att de får muttra oemotsagda i källarlokaler.

När vissa debattörer och kommentarer sjunker så lågt att de går till personangrepp börjar man inse att botten är nådd. Hur lågt kan man sjunka? Tydligen så här lågt.

Aq-va-trist med massförströelsevapen

Publicerat den 10 mars, 2009 i Hallen. Inga kommentarer Etiketter: , , , , , .

Helgen ord är massförströelsevapen.

Vill ni läsa riktigt massförströelsevapen så gå gärna in och följ debatten på Islambloggen där debatten (som vanligt) kravlar sig ner på sandlådenivå. Min tes om att muslimer oftast är bäst själva på att sprida negativ publicitet håller även här. Om det är så här radikala muslimer vill sprida sitt budskap i de mer offentliga debattrummen, så kan vi ju lugnt konstatera att det inte är annat politiskt självmord.

Just därför är det bra att extremister får komma fram i ljuset.

En grupp missnöjda män klagar på att de inte fick gå in på Aq-va-kul i Malmö igår, under internationella kvinnodagen. Usch ja, ibland är det jobbigt att vara man. ”Aq-va-trist” beklagade man (män i detta fall) då.

Tevefundamentalister är vi allihopa

Publicerat den 2 mars, 2009 i Vardagsrummet. 2 kommentarer Etiketter: , , , , , .

Läs senaste numret av Anti, som från och med idag ligger ute och ryker som en färsk söndagsfralla. Där finns bland annat mitt inlägg om tevefundamentalismen. Har underhållningsbranschen samma makt över våra liv som religionen?

Efter en hektisk, men bra, vecka har jag rundat av men en fantastiskt fin helg i Göteborg. God mat, god vän, god musik. Idag gjordes fynd på Kviberg marknad, såsom ett gammalt set med passare och ritverktyg (ja, min arkitektnördiga ådra började slå) och klädfynd från Vintagestore. Ett bevis på att det finns engagerade butiksinnehavare – sånt gillas.

För övrigt anser jag att ni kan läsa lite på Gringos Islambloggen. En debatt som bara blir bättre och bättre ju fler muslimska debattörer som är med. Läs Omars svar – tjurskalligt? Hoppsan, så var vi nere på sandlådenivå igen: ”Om ni fortsätter att dumma er mot mig så tänker jag inte vara med!” Det var nog veckans ultimatum det där (och ultimatumet har redan ställts en gång innan). Nu väntar jag bara på att sverigedemokrater också deltar i debatten.

Annars skulle man ju kunna skriva om konservatismen både inom skivindustrin och monarkin. Tyvärr är det söndag kväll och det finns andra som redan skriver bra om både teknikfientligheten och demokratifientligheten. Nu ska jag sova.

Allt kan inte legitimeras utifrån religionsfriheten

Publicerat den 8 november, 2008 i Salongen och Sovrummet. 15 kommentarer Etiketter: , , , , , , , , .

Ett redan tjafsigt ämne som Halal-tv blir inte mindre tjafsigt i ett program som Debatt, där det sitter mussekvinnor- och män, en rabbin med armarna i kors och tillhörande fru, Carl Hamilton med uppgiven min, Abd el Haqq Kielan i farbrors-stil, Pernilla Ouis, en sverigedemokrat, Nima Daryamadj, Zaida Catalan (mp), halal-ansvarig utgivare Joakim Sandberg. Med Janne Josefsson som programledare som gärna vill göra dela med sig av sin personliga åsikt så fort tillfälle ges, blir det såklart ännu tjafsigare.

De allra flesta i studion var av Catalan-kaliber: ”varför kan vi inte bara acceptera varandra som vi är”, men vad gjorde det egentligen? Det gänget framstod bara som mer korkade ju mer de lade fram sina argument. Nåväl, jag orkar inte gå in på alla detaljer kring programmet, det gör t ex Nima alldeles utmärkt själv (som hade flera viktiga poänger), men kan ta upp en del.

Som många andra gånger, när jag ser muslimska ”bröder och systrar” (mina biologiska räcker gott och väl), blir jag generad och uppgiven. Ska jag skratta? Gråta? De muslimska systrarna sitter i slöjor och argumenterar för att man inte ska skapa ens det ”minsta utrymme” för fysisk kontakt mellan män och kvinnor. Seriöst ladies, jag vet inte en enda svensk man som någonsin har tänkt att en vanlig handskakning skulle vara en sexuell invit. Att sen vissa muslimer tycks tro att en hälsning kan leda till att man hoppar i säng med varandra säger mer om dessa muslimer själva än någon annan.

”De muslimska bröderna” är inte mycket bättre. Här hade vi Ammar Daoud som berättade om att (han som) man har rätt till sin (dotters) kropp. För det var antagligen detta han menade när han berättade orsaken till varför hans dotter inte deltar i skolans simundervisning. Mohammed Amin Kharraki från Sveriges Unga Muslimer, var milt sagt upprörd över Carl Hamiltons ”rasistiska” beteende.

Hej kom och hjälp mig…

Slutligen Carl Hamilton själv, som tycktes vara uppgiven och ursäktade sig med att grälet var för fem månader sen etc. Särskilt skoj var det de gånger han drog ett djupt andetag och började med ”Janne.” för att liksom prata allvar med en femåring stökig unge som betett sig ohyfsatt…

Det är beklagligt att se hur Joakim Sandberg tar på sig rollen som språkrör för Cherin Awad. ”Här har vi en muslimsk kvinna som 13 gånger tagit avstånd från stening”, och stackars Cherin är bara ett offer för medias häxjakt. Snyft, jag tror nästan en tår börjar framkallas i ögonvrån.

Så kan vi också fråga oss varför Cherin tar avstånd från stening av otrogna. Det är ändå en princip som är ganska klart uttalad i Koranen. Cherin tar avstånd från Guds egna ord på samma sätt som hon tar avstånd från Hamiltons utsträckta hand.

Nästa irriterande person är Zaida Catalan. Kan vi inte acceptera varandra som vi äääär? Mitt svar, nej det kan vi faktiskt inte. Alla beteenden kan inte accepteras utifrån tesen om att alla bara kan få vara som de äääär. Så är det i alla samhällen, inte minst i ett sharia-styrt samhälle (där blir man t ex inte accepteeeerad om man är bög). Dessutom fattar jag inte varför Zaida kindpussar fransmän men inte kräver av en muslimsk man att han ska ta henne i handen. Varför är hon inte som hon ääär i Frankrike? Varför kräver hon inte att bli accepteeeerad där?

Irriterande person/er är vidare de muslimer som hänvisar till rellischåss frihet. Är det ett argument i sig? Tänk längre snälla. Att sedan andra, icke-muslimer, gång på gång hänvisar till detta argument är nästan ännu värre. Är det inte ett tragiskt betyg för en sekulär demokrati som Sverige, att det gång på gång fungerar att hänvisa till religionsfrihet som legitimerande argument?

”Islam säger” är sedan långt tillbaka i mitt liv något av den mest hatade meningen och fortsätter att förbli det. Vem säger? Hur ser denna islam ut? Hur låter den när den säger? När sa islam detta till dig? Hur förmedlades det till dig?

Det finns säkerligen en hel del av oss som undrar om alla muslimer verkligen tänker så här, som tror att en uträckt hand betyder, ”Hej, vill du ha sex med mig?”

Jag tror, och hoppas, att så är inte fallet. De flesta muslimer som jag känner bryr sig ärligt talat inte. De är allra mest förbannat trötta på att muslimer endast förekommer i media i egenskap av att vara muslimer.

Hur halal är halal-tv?

Publicerat den 1 november, 2008 i Salongen. 6 kommentarer Etiketter: , , , , , , .

Suck. Jag blir så trött när jag ser sånt här. På måndag börjar SVT att visa det nya programmet Halal-tv. Eftersom programmet inte börjat sändas än är det svårt att förhålla sig till hur programmet är, men det är värt att kritisera det som programkoncept.

Igår kritiserade Dilsa Demirbag-Sten SVT på SvD Brännpunkt för att låta tre religiösa leda ett program inom public service. Nu håller jag visserligen inte med henne på alla punkter, men kritiken har ändå sina poänger. Framför allt är jag enig i att det är förvånande att SVT väljer att låta tre kvinnor som, utåt sett i vart fall, knappast representerar den mångfald som finns bland muslimer.

Det vore intressant att veta hur SVT förhåller sig till det publicistiska uppdraget när de anser att tre beslöjade kvinnor som leder programmet Halal-tv ska representera den muslimska gruppen i åtta program. Utan att representera några andra än sig själva. Förvirringen är total.

I häromdagens Go’Kväll var  två av programledarna med, varpå Cherin Awad vid ett tillfälle säger: ”Det finns en mångfald och den måste man kunna se”. Var finns mångfalden i detta program då? Jag saknar den muslimska ateisten, den extremfundamentalistiska och den muslimske bögen. Skulle inte de också kunna få vara med i leda halal-tv? Jag tror inte att tre superambitösa, högutbildade kvinnor – djupt troende och beslöjade, med uppväxt i Sverige men med bakgrund i arabvärlden, representerar denna mångfald bäst.

Jag förstår grundtanken med att många är urbota trötta på att muslimer bara finns med i den offentliga debatten när det handlar om hedersmord, terrorism och könsstympning. Men nu blir det patetiskt åt andra hållet. De senaste exemplena på ramadanbloggar innebär bara att samma sak upprepas: muslimer hamnar i försvarsställning. Och jag är minst lika trött på myspys med dadlar och mjölk som av terroristen med bombbältet.

Jag vill se muslimska kulturjournalister, akademiker, lärare, städare, politiker, företagare, affärsmän, vårdbiträden – you name it. Muslimer är dock bara jämställda när det ställs samma krav på dom som alla andra medborgare och när de har samma frihet som alla andra att få hålla sin tro privat. Så slipper vi se töntiga sverigedemokrater som hackar tänderna för Islamiseringen Av Sverige. Buuu. Ni vet, muslimernas ondskefullt sammansvärjda plan mot det svenska samhället.

Är inte det egentliga problemet att muslimer bara finns representerade i offentligheten i egenskap av att vara just muslimer?

Det finns inget ”så kallat” framför hederskulturen

Publicerat den 21 januari, 2008 i Salongen. 5 kommentarer Etiketter: , , , , , , .

Så låt oss bara tala om det för vad det är: Det finns ingen så kallad hederskultur. Det finns däremot en hederskultur. De normer och värderingar som legitimeras av hederskulturen inskränker de mänskliga rättigheterna – särskilt barns och kvinnor. Och varje gång ställer jag mig frågan: Varför är det så få som vågar prata om den? Varför sätts prefixet s k kring hederskulturen?

Det gör mig förbannad, illamående och rasande! Svenska politiker, debattörer och organisationer (t o m de som säger sig kämpa för barns rättigheter!) slingrar sig runt av rädsla för att polarisera och bli kallade för rasister. Vad de inte förstår är att vi som vågar tala om hederskulturen för vad den är, faktiskt nyanserar deatten istället för att polarisera den.

För vad vi försöker säga är att det finns värderingar och traditioner som får legitimitet i en hederskultur. Sådant som kvinnors sexualitet och barns uppfostran är exempel på där rättigheterna kränks. Och självfallet måste förklaringsmodellerna sträcka sig längre än så. Vi måste förstå att där det finns en mer eller mindre utbredd hederskultur, har också familjen/släkten/klanen en annan roll än här, religionen kan fylla en annan funktion i människors liv, de patriarkala strukturerna kan skilja sig från våra. Attityderna till sexualitet och kärlek kombinerat med synen på barn och könsroller spelar naturligtvis också in. Vi vet detta. Lik förbannat får man höra det ena dumma uttalandet efter det andra. Tanken om att svenska män är talibaner är också en annan bubblare på listan över urbota korkade kommentarer. Dessa är bara ett litet axplock på exempel där man polariserar, förenklar, målar upp generaliserande världsbilder.

Således. Om vi kan förstå att samhällen och kulturer skiljer sig världen över blir det också lättare att se människorna bakom. Att hävda att Fadimes pappa var en enskilt sinnesrubbad individ är att rycka ur honom ur ett kulturellt sammanhang och att göra honom till ett fruktansvärt avskum. Kan vi däremot förstå vilken uppfostran och värderingar en handling gror ur blir det lättare att förstå (men vi får aldrig acceptera!) hur en far kan drivas så långt som att formligen avrätta sin egen dotter. Att göra tvärtom, så som främlingsfientliga debattörer gör, är att försöka förklara drivkrafterna bakom – men genom att generalisera. Då blir hela Fadimes familj, varenda kurd, ja fan ta mig varenda invandrare och varenda person som inte har ”helsvensk bakgrund” (vad nu detta är) monster. De blir människor som inte ens borde få existera inom de ramar som kallas för Sveriges statsgränser. De ser dem bara från de värsta sidorna och sig själv från de bästa. även detta är att polarisera och inte se nyanserna av verkligheten.

Slutligen, om vi inte vågar kritisera, vem kommer då att göra det? Jo, de främlingsfientliga. Deras enda vettiga argument är tycka-synd-om-oss-själva-problemet. I-Sverige-är-alla-så-politiskt-korrekta. Här-får-man-inte-säga-vad-man-vill. Snyft snyft. Gäsp gäsp. Genom att lyfta på locket och våga tala om problemet tar vi ifrån dem deras enda egentliga argument. De som håller tyst tror att de motarbetar främlingsfientliga krafter. Egentligen gör de precis tvärtom. De spelar på deras spelregler och på deras spelplan.

Det finns inget s k kring hederskulturen. Men det finns en hederskultur. Den ska vi aldrig acceptera. För er som glömt om detta ständigt aktuella ämne, läs gärna Fadimes egna ord. Det är idag sex år sedan hon brutalt dödades.

Ps. För övrigt rekommenderar jag alla att läsa Mikael Kurkialas bok, I varje trumslag jordens puls – Om vår tids rädsla för skillnader. Jädrar vilken samling av djuplodande analyserar och träffande slutsatser. Och framför allt: genomsyrad av ärlig respekt.

Vad skulle profeten Muhammed själv säga?

Publicerat den 30 november, 2007 i Sovrummet och Vardagsrummet. 33 kommentarer Etiketter: , , , , , .

Oj oj oj. Nu har det inträffat ytterligare en Muhammed-incident. En brittisk lärare, Gillian Gibbons, har åtalats i den sudanesiska huvdstaden Khartoum för att ha låtit sina elever kalla en nallebjörn för Muhammed. Hur är det möjligt att muslimer ens pallar reagera på en sån här sak?

Som muslim skäms jag över det omogna beteendet som finns bland alltför många muslimer. Mina kinder börjar rodna, fötterna ställer sig själva i blygsamma positioner och ögonen himlar och vet inte vart de ska titta åt. Har den muslimska tron reducerats till något löjligt där man till varje pris ska försvara profeten? Försvara vadå?

Kanske borde muslimer starta något som liknar det kristna ”What Would Jesus Do?”, till ett ”What Would Muhammed Do?”. För faktum är att det går att fundera på hur han själv skulle reagerat. Skrattat hjärtligt från maggropen? Blivit förbannad och själv suttit i domstolen och berättat om hur kränkt han blivit? Gått hem och blivit ledsen? Till er muslimer som upprörs frågar jag. Skulle den profet som varit Guds utsände bry sig om en nallebjörn? En NALLEBJöRN!? Bara ordet ”nallebjörn” är ju så oförargligt som det ens är möjligt att låta.

Om vi muslimer verkligen tror på innebörden av det, inom islam, uttalade Gud är större – Allahuakbar måste vi våga lita på det. Det finns större frågor att bry sig om än gosedjur, teckningar och rondellhundar. Låt de som vill skämta om muslimer göra det. Motmedicinen? En öppen dialog, sprängfylld med humor naturligtvis! Men att bli så förbannad till den milda grad att bränna ambassader, döma ut piskrapp, demonstrera och förstöra saker är att uppfylla den bild som redan finns av muslimer som våldsamma, snarstuckna och omogna. Muslimen i verkliga världen blir en bättre karikatyr än den i den tecknade världen.

Vad tycker du att nallebjörnen ovan ska heta? Namnförslag:

  1. Jesus.
  2. Kurt.
  3. Muhammed.
  4. Dallas.
  5. Fiona.
  6. Moses.
  7. Gandhi.

Du väljer! Om jag får in tillräckligt många röster så får vi se vem som vinner. Och har du bättre förslag så fram med dom med, allt är välkommet.