Etikettarkiv för 'integration'

Vita feministers förtryck

Publicerat den 14 april, 2009 i Salongen. 11 kommentarer Etiketter: , , , , , , , .

Jag är trött på vita, medelålders feminister.

De tror sig ha rätten att definiera vem som förtrycks, varför de förtrycks, hur förtrycket ser ut. De tycker sig ha erfarenheter nog att döma över andras erfarenheter. De tror sig ha kunskapen att veta om vad andra känner, tycker och upplever. Senaste i raden av vita, medelålders feminister är Gudrun Schyman som på Newsmill skriver att ”Precis som FN, så skiljer inte jag våld och förtryck i hederns namn från könsförtryck.” Helt rätt, Gudrun – det är därför det blir så fel.

När hedersvåld likställs med annat förtryck mot kvinnor, framträder förövarna som monster. Om man inte fattar att hedersvåld- och förtryck har sin grund i samhällen där familjen och släkten är stark, med ett starkt heteronormativt kärnfamiljsideal, där kvinnor och män är både förövare och offer och att förtrycket upprätthålls av kollektivet – då räcker inte teorierna om det Universella Könsförtrycket Mot Kvinnor som enda förklaringsmodell. Det är därför det sista halmstrået blir att kalla alla som vill föra en debatt i frågan för rasister.

Spelplanen ser ut enligt följande: Lag 1 bestående av inbitna feminister som tror att allt hedersvåld är ett utryck för det universella kvinnoförtrycket spelar korpfotboll mot Lag 2 som tror att allt hedersvåld utförs av enskilda galna individer som känner sig missanpassade i Sverige. Deras gemensamma mål är att blunda för problemen.

På andra sidan läktaren sitter bittra främlingsfientliga som tycker sig ha sett lösningen: ”Hallå, målet är på andra sidan av planen! Ni måste förstå att alla invandrare är kvinnoförtryckande bondrövar som inte fattar vad demokrati är.” Efter några bengaliska eldar drar de främlingsfientliga iväg och spelar ännu sämre fotboll på en annan plan där det enda målet är att blunda för komplexiteten och komma med enkla ”förklaringar”.

Kvar på läktaren sitter ett fåtal vettiga debattörer som suckar och ojar sig. Ingen hör dom för de på planen har fullt upp med sitt eget spel. På bägge planerna görs det självmål efter självmål, ingen vinner – alla förlorar.

Intressant är att de få som sitter kvar är de som faktiskt själva har erfarenhet av hederskulturer. Men ingen vill lyssna. Och när ingen vill lyssna så kan vi väl lika gärna fortsätta att blunda för problemen. Och komplexiteten. Eller hur, Gudrun?

Andra bloggar: God utan Gud, Dusty Philosopher,  Ozymandias Suspensoar, Lotta Edholm på Newsmill, Veronica Svärd, Götabrobloggen, DN, Röda Malmö

Allt kan inte legitimeras utifrån religionsfriheten

Publicerat den 8 november, 2008 i Salongen och Sovrummet. 15 kommentarer Etiketter: , , , , , , , , .

Ett redan tjafsigt ämne som Halal-tv blir inte mindre tjafsigt i ett program som Debatt, där det sitter mussekvinnor- och män, en rabbin med armarna i kors och tillhörande fru, Carl Hamilton med uppgiven min, Abd el Haqq Kielan i farbrors-stil, Pernilla Ouis, en sverigedemokrat, Nima Daryamadj, Zaida Catalan (mp), halal-ansvarig utgivare Joakim Sandberg. Med Janne Josefsson som programledare som gärna vill göra dela med sig av sin personliga åsikt så fort tillfälle ges, blir det såklart ännu tjafsigare.

De allra flesta i studion var av Catalan-kaliber: ”varför kan vi inte bara acceptera varandra som vi är”, men vad gjorde det egentligen? Det gänget framstod bara som mer korkade ju mer de lade fram sina argument. Nåväl, jag orkar inte gå in på alla detaljer kring programmet, det gör t ex Nima alldeles utmärkt själv (som hade flera viktiga poänger), men kan ta upp en del.

Som många andra gånger, när jag ser muslimska ”bröder och systrar” (mina biologiska räcker gott och väl), blir jag generad och uppgiven. Ska jag skratta? Gråta? De muslimska systrarna sitter i slöjor och argumenterar för att man inte ska skapa ens det ”minsta utrymme” för fysisk kontakt mellan män och kvinnor. Seriöst ladies, jag vet inte en enda svensk man som någonsin har tänkt att en vanlig handskakning skulle vara en sexuell invit. Att sen vissa muslimer tycks tro att en hälsning kan leda till att man hoppar i säng med varandra säger mer om dessa muslimer själva än någon annan.

”De muslimska bröderna” är inte mycket bättre. Här hade vi Ammar Daoud som berättade om att (han som) man har rätt till sin (dotters) kropp. För det var antagligen detta han menade när han berättade orsaken till varför hans dotter inte deltar i skolans simundervisning. Mohammed Amin Kharraki från Sveriges Unga Muslimer, var milt sagt upprörd över Carl Hamiltons ”rasistiska” beteende.

Hej kom och hjälp mig…

Slutligen Carl Hamilton själv, som tycktes vara uppgiven och ursäktade sig med att grälet var för fem månader sen etc. Särskilt skoj var det de gånger han drog ett djupt andetag och började med ”Janne.” för att liksom prata allvar med en femåring stökig unge som betett sig ohyfsatt…

Det är beklagligt att se hur Joakim Sandberg tar på sig rollen som språkrör för Cherin Awad. ”Här har vi en muslimsk kvinna som 13 gånger tagit avstånd från stening”, och stackars Cherin är bara ett offer för medias häxjakt. Snyft, jag tror nästan en tår börjar framkallas i ögonvrån.

Så kan vi också fråga oss varför Cherin tar avstånd från stening av otrogna. Det är ändå en princip som är ganska klart uttalad i Koranen. Cherin tar avstånd från Guds egna ord på samma sätt som hon tar avstånd från Hamiltons utsträckta hand.

Nästa irriterande person är Zaida Catalan. Kan vi inte acceptera varandra som vi äääär? Mitt svar, nej det kan vi faktiskt inte. Alla beteenden kan inte accepteras utifrån tesen om att alla bara kan få vara som de äääär. Så är det i alla samhällen, inte minst i ett sharia-styrt samhälle (där blir man t ex inte accepteeeerad om man är bög). Dessutom fattar jag inte varför Zaida kindpussar fransmän men inte kräver av en muslimsk man att han ska ta henne i handen. Varför är hon inte som hon ääär i Frankrike? Varför kräver hon inte att bli accepteeeerad där?

Irriterande person/er är vidare de muslimer som hänvisar till rellischåss frihet. Är det ett argument i sig? Tänk längre snälla. Att sedan andra, icke-muslimer, gång på gång hänvisar till detta argument är nästan ännu värre. Är det inte ett tragiskt betyg för en sekulär demokrati som Sverige, att det gång på gång fungerar att hänvisa till religionsfrihet som legitimerande argument?

”Islam säger” är sedan långt tillbaka i mitt liv något av den mest hatade meningen och fortsätter att förbli det. Vem säger? Hur ser denna islam ut? Hur låter den när den säger? När sa islam detta till dig? Hur förmedlades det till dig?

Det finns säkerligen en hel del av oss som undrar om alla muslimer verkligen tänker så här, som tror att en uträckt hand betyder, ”Hej, vill du ha sex med mig?”

Jag tror, och hoppas, att så är inte fallet. De flesta muslimer som jag känner bryr sig ärligt talat inte. De är allra mest förbannat trötta på att muslimer endast förekommer i media i egenskap av att vara muslimer.

Den värste är den som är okritisk

Publicerat den 7 februari, 2008 i Salongen. 5 kommentarer Etiketter: , , , , , .

Och så blir man återigen uppgiven, utled och rasande förbannad över den onyanserade debatten kring integrationsfrågor som föregår i Sverige. Till att börja med så kan vi bena upp vilka debattörer som fajtas i integrationsringen.

1. De okritiska. Dessa menar att att det inte alls finns några skillnader mellan ”svenskar” och ”invandrare”. Varje antydan om att det faktiskt skulle finnas skillnader, bemöts med följande argument:

a) ”Det har inte med islam (eller vilken religion, folkgrupp eller landsmän det nu handlar om) att göra!” Ingen handling, inte ens om det handlar om att någon har gått så långt som att mörda sin egen dotter för att rädda sin heder, kan ges kulturella orsaker. Detta förklaras med att:

b) ”Sådan kritik leder till ett vi- och dom-tänkande!”. Här låter man inte ”de” få tala för sig själva, utan man gör det åt dom. Och finns det ”de” som hörs i debatten, så står de alltid på samma sida som ”vi” (dvs de okritiska).

Sammanfattningsvis kan sägas att dessa personer menar att det finns inga som helst skillnader mellan kulturer runtom i världen. Allt kan förklaras med universella förklaringsmodeller. Därför blir hedersmord jämställt med svartsjukemord därför att de patriarkala strukturerna är universella.

2. Så har vi så de kritiska. Här finns de debattörer som hävdar att individers handlingar, normer och värderingar visst det kan ha kulturella orsaker. Dessa röster är få. Varför?

a) De riskerar att bli förknippade med (det enligt mig, alltför generaliserande begreppet) sverigedemokrater. De anses främja ett vi- och dom-tänkande.

b) De rubbar de okritiskas förenklade världsbild. Genom att säga att det faktiskt finns skillnader, att inte allt kan förklaras med universella strukturer eller individuella skillnader. Som exempel på förstnämnd tolkningsmodell kan jämföras med redan sagda: Hedersmord är detsamma som svartsjukemord i Sverige därför att alla samhällen är patriarkala i sin struktur. Exempel på senare förklaringsmodell kan vara: Nej, Fadimes pappa (och hela hennes släkt då också, frågar jag mig?) var bara en sinnessjuk individ.

3. De okritiskt kritiska. Här har vi de som ofta utpekas som främlingsfientliga. Visserligen utgör de själva en av två poler i en polariserad debatt, men på endast denna punkten har de rätt: Debatten är onyanserad. Dessa är okritiskt okritiska därför:

a) De argumenterar utifrån en argumentationsteknik som varken ser individen eller dens kulturella sammanhang. Någon som har hedersideologiska normer och värderingar, tas ur sitt sammanhang och blir ett fruktansvärt monster. Då blir sakargumenten sådana som att: ”Alla kurder är såna!”

b) även dessa är, liksom de okritiska, onyanserade och oförmögna att hålla i en debatt på en vettig intellektuell nivå. Liksom de okritiska kopplar de samman individer till en hel folkgrupp, en hel religion, en hel kontinent.

I likhet med de okritiskt okritiska som har argument som att ”Vad var det vi sa? Alla (fyll själv i vilken folkgrupp du vill) är såna!”, säger de okritiska: ”Vadå? Ni kan ju inte säga att alla (fyll själv i valfri folkgrupp) är såna!”

Svar till bägge från kritiskt håll blir: Nej, när sjutton sa jag att alla (fyll själv i valfri folkgrupp) är såna? Det var ni som gjorde de konnotationerna. Det är ni som är de mest fördomsfulla!

Min åsikt är således den att man från två håll, i en ofattbart onyanserad debatt i Sverige, för att här ta den om hedersrelaterat våld och förtryck som exempel, har samma argumentationsteknik. Man ser inte människan som individ, men man ser henne inte heller som en del av ett kollektiv. Man ser helt enkelt människan i svartvita etikettformer.

För att inte spela på de främlingsfientliga krafternas spelregler måste vi våga se nyanserna, skillnaderna i bilden av verkligheten. Och ändå, aldrig gå så långt som att utsudda alla nyanser för då blir den bara svart eller bara vit. Eller helt enkelt intetsägande grått.

Människor finns i olika sammanhang och människor är individer. Våga se det! Våga se etiketterna – men i deras olika grå nyanser. Ibland finns skarpare svartvita toner på etiketterna, ibland finns fler än en. Men någonstans där, liksom på en hylla med burkar i olika etiketter, kan man se burkarnas inbördes skillnader, men gemensamma helhet. Beroende på vilket lins du väljer att se genom framträder de olika skarpt, olika suddigt.

Vill du läsa (fler?) skärpta debattörer, läs här:

Vill du däremot läsa praktexempel på folk som fortfarande inte har fattat (jag länkar av princip inte till otaliga puckade främlingsfientliga inlägg):

Nåväl! Du som läsare kan säkert hitta fler inlägg på den vidsträckta cyberslätten. Detta var bara ett axplock.

Det finns inget ”så kallat” framför hederskulturen

Publicerat den 21 januari, 2008 i Salongen. 5 kommentarer Etiketter: , , , , , , .

Så låt oss bara tala om det för vad det är: Det finns ingen så kallad hederskultur. Det finns däremot en hederskultur. De normer och värderingar som legitimeras av hederskulturen inskränker de mänskliga rättigheterna – särskilt barns och kvinnor. Och varje gång ställer jag mig frågan: Varför är det så få som vågar prata om den? Varför sätts prefixet s k kring hederskulturen?

Det gör mig förbannad, illamående och rasande! Svenska politiker, debattörer och organisationer (t o m de som säger sig kämpa för barns rättigheter!) slingrar sig runt av rädsla för att polarisera och bli kallade för rasister. Vad de inte förstår är att vi som vågar tala om hederskulturen för vad den är, faktiskt nyanserar deatten istället för att polarisera den.

För vad vi försöker säga är att det finns värderingar och traditioner som får legitimitet i en hederskultur. Sådant som kvinnors sexualitet och barns uppfostran är exempel på där rättigheterna kränks. Och självfallet måste förklaringsmodellerna sträcka sig längre än så. Vi måste förstå att där det finns en mer eller mindre utbredd hederskultur, har också familjen/släkten/klanen en annan roll än här, religionen kan fylla en annan funktion i människors liv, de patriarkala strukturerna kan skilja sig från våra. Attityderna till sexualitet och kärlek kombinerat med synen på barn och könsroller spelar naturligtvis också in. Vi vet detta. Lik förbannat får man höra det ena dumma uttalandet efter det andra. Tanken om att svenska män är talibaner är också en annan bubblare på listan över urbota korkade kommentarer. Dessa är bara ett litet axplock på exempel där man polariserar, förenklar, målar upp generaliserande världsbilder.

Således. Om vi kan förstå att samhällen och kulturer skiljer sig världen över blir det också lättare att se människorna bakom. Att hävda att Fadimes pappa var en enskilt sinnesrubbad individ är att rycka ur honom ur ett kulturellt sammanhang och att göra honom till ett fruktansvärt avskum. Kan vi däremot förstå vilken uppfostran och värderingar en handling gror ur blir det lättare att förstå (men vi får aldrig acceptera!) hur en far kan drivas så långt som att formligen avrätta sin egen dotter. Att göra tvärtom, så som främlingsfientliga debattörer gör, är att försöka förklara drivkrafterna bakom – men genom att generalisera. Då blir hela Fadimes familj, varenda kurd, ja fan ta mig varenda invandrare och varenda person som inte har ”helsvensk bakgrund” (vad nu detta är) monster. De blir människor som inte ens borde få existera inom de ramar som kallas för Sveriges statsgränser. De ser dem bara från de värsta sidorna och sig själv från de bästa. även detta är att polarisera och inte se nyanserna av verkligheten.

Slutligen, om vi inte vågar kritisera, vem kommer då att göra det? Jo, de främlingsfientliga. Deras enda vettiga argument är tycka-synd-om-oss-själva-problemet. I-Sverige-är-alla-så-politiskt-korrekta. Här-får-man-inte-säga-vad-man-vill. Snyft snyft. Gäsp gäsp. Genom att lyfta på locket och våga tala om problemet tar vi ifrån dem deras enda egentliga argument. De som håller tyst tror att de motarbetar främlingsfientliga krafter. Egentligen gör de precis tvärtom. De spelar på deras spelregler och på deras spelplan.

Det finns inget s k kring hederskulturen. Men det finns en hederskultur. Den ska vi aldrig acceptera. För er som glömt om detta ständigt aktuella ämne, läs gärna Fadimes egna ord. Det är idag sex år sedan hon brutalt dödades.

Ps. För övrigt rekommenderar jag alla att läsa Mikael Kurkialas bok, I varje trumslag jordens puls – Om vår tids rädsla för skillnader. Jädrar vilken samling av djuplodande analyserar och träffande slutsatser. Och framför allt: genomsyrad av ärlig respekt.

Förbjud slipsar för att rädda demokratin!

Publicerat den 24 april, 2007 i Salongen och Sovrummet. 12 kommentarer Etiketter: , , , , , , , , .

Den senaste tiden råder det en stor, och som vanligt lika onödig, debatt om slöjan här i Danmark. Detta med anledning av att Asmaa Abdol Hamid meddelat att hon kommer att ställa upp som kandidat för Enhedslisten. Reaktionen blir att danska politiker kommer med uttalanden där man jämfört slöjan med nazistiska hakkors, och även sagt att parlamentet ska vara en ”tørklæde-fri zone” (alltifrån företrädare från Dansk Folkeparti till socialdemokraterna). Återigen lyfts denna icke-fråga upp. Jag har många gånger ställt mig undrande till detta överdrivna intresse för slöjan. Vad är det som är så intressant?

Det må så vara att man kan vara negativt inställd till den muslimska slöjan på ett rent personligt plan. Fine. Det händer att jag också kan vara det ibland. Men därmed inte sagt att det är acceptabelt att förminska en politiker så till den milda grad att det enda man diskuterar är vad hon har på huvudet istället för i.

Denna överdrivna hysteri för detta plagg/symbol/identitetsmarkör (kalla det vad fan du vill…) borde förlöjligas. Vad händer om vi istället hade fokuserat på ett annat plagg på samma sätt som ofta sker med slöjan? Jag tänker då främst på slipsen.

Finns det något klädesplagg som symboliserar maktmissbruk, förtryck och förakt som detta gör? Tänk själva. De flesta av världens makthavare, såväl politiker som företagsledare som…, bär detta plagg. Det är ett plagg som används i offentliga sammanhang, i maktens korridorer. Bara det faktum att det är män som företrädesvis bär slips borde vara ett tillräckligt starkt argument. Det kommer ursprungligen från västvärlden och det finns nog en hel del runtom i världen som anser att västvärlden bidragit tillräckligt med djävelskaper genom tiderna.

Därför blir min logiska slutsats att: Om vi förbjuder folk att bära slips, så kommer världen bli oerhört mycket bättre och framför allt mer demokratisk! Då hade vi sluppit patriarkala strukturer och normer, imperialistisk politik från väst hade upphört, och makten hade spridit sig till en bredare del av befolkningen. Allt detta på grund av att vi hade förbjudit slipsen. Fantastiskt.

Kanske något långsökt kan tyckas, men låt oss tydliggöra parallellerna. Man säger att slöjan symboliserar förtryck av kvinnor. Att den symboliserar en förtryckande sexualmoral, en förödande hederskultur. Ett sätt att kuva kvinnor, och göra män till passiva offer för sin egen sexualitet. Allt detta finns utan tvekan på sina håll bland muslimer. Inte en sekund att jag tvekar inför detta. Detta är djupt tragiskt och något som muslimer måste våga vara självkritiska inför och beakta. Och framför allt att förändra, eftersom det är ohållbart, oacceptabelt och destruktivt.

Men vad som blir tragiskt är när man gång på gång fastnar vid att diskutera slöjan som symbol. Nej, faktum är att vi inte behöver diskutera den överhuvudtaget, av den simpla anledningen att symboler har olika innebörd för olika – och därför kommer diskussionen inte leda någon som helst vart. Det har ju kunnats konstaterats åtskilliga gånger.

På samma sätt som ett slipsförbud inte hade löst världens problem, kommer ett slöjförbud aldrig att leda till att komma åt de verkliga problemen; kvinnoförtryck, könsdiskriminering, kränkningar mot barnkonventionen och de mänskliga rättigheterna och sneda maktstrukturer. Därför; debattera vad som verkligen behöver debatteras. Exempel på sådant är hederskulturen och västvärldens självbild. Men för guds skull, låt mig slippa höra om vare sig slipsar eller slöjor. Då backar vi ett steg istället för att ta ett steg framåt.

Tyckte du också att detta var intressant?

Märklig diskussion om det mångkulturella samhället

Publicerat den 5 maj, 2006 i Salongen. Inga kommentarer Etiketter: , .

Det finns vissa saker som gör mig orolig. En sån sak är den offentliga diskussionen kring integrationen (eller segregationen) i Sverige. I denna diskussion finns nämligen två läger. Det ena menar att det inte finns något problem med det mångkulturella samhälle som vi lever i. Som menar att allt är så fint i ett mångkulturellt samhälle, och de som inte håller med är självklart rasister. Det andra lägret menar att det mångkulturella samhället bara är skit, och de som inte har förstått det är inte realister utan ”blundar för verkligheten” istället. Jag håller inte med något utav dom. Så tillåt mig att totalsåga dom.

De som menar att det inte finns några problem med ett mångkulturellt samhälle har fel. Det finns det visst det. När många olika människor ska mötas blir det ofta konfrontationer och konflikter. Det är naturligt. Men det är också så, att när en massa olika människor möts, skapas nya idéer och och man kan lära sig nya saker och utvecklas. De debattörer som står för denna hållning pratar om det mångkulturella samhället som en utopi – och att vi lever i den här och nu.

De som däremot menar att det bara finns problem med det mångkulturella samhället har också fel. För det finns problem, en hel del dessutom, men inte bara. Det finns många människor från olika kulturer som förälskat sig i varandra och bildat famillj, som har träffat nya vänner, som utvecklats personligt och förverkligat sina drömmar och så vidare… För det är naturligt att det alltid händer något i möten, tror jag. Dessa debattörer å sin sida pratar om det mångkulturella samhället som en dystopi – och att vi lever i den här och nu.

Jag tror inte att det mångkulturella samhället är vare sig en utopi eller en dystopi – och därmed lever vi inte i någon av dom, varken här eller nu. Det mångkulturella samhället är ett faktum, det är en realitet – och det är HÄR och NU. Liksom i alla samhällen finns det problem med det och därför måste vi göra något åt problemen nu. Och precis som det finns bra saker med det, så ta det! Först när vi kan se verkligheten som den är kan vi börja leva i den.

Ps. Dessutom tror jag att de flesta människor i Sverige är hyggliga, helt okej, människor. De som sabbar för de hyggliga människorna är såna idiotpuckon som inte vill integrera andra i det samhälle vi lever i och såna idiotpuckon som inte vill integreras. Och dessa idiotpuckon har ett gemensamt namn: extremister.