Etikettarkiv för 'inredning'

”Tyvärr, det är en sommarplåga”

Publicerat den 16 augusti, 2009 i Vardagsrummet. 3 kommentarer Etiketter: , , , , .

Igår bröt jag ihop.

Förmiddagen hade jag traskat runt på en never ending regnig skånsk loppis (och äntligen hittat min drömskrivbordslampa). Blöt som en vovve och mer nerkylda fingrar fortsatte jag renoveringsprojektet måla-om-hallen i huset på landet. För er som inte har renoverat tidigare och inte vet, så måste man ha på radion när man renoverar. Lady Gaga, Kate Perry och Pink spelades om och om och om igen.

Plötsligt! Jag hör det ledsamma gitarrklinket. Som jag hört tusentals gånger denna sommar. ”Nej! Inte Milow!”. Jag orkar inte. Jag vill inte. Jag vill inte höra hans gnälliga betoning på technologeeeeeeee. Aldrig mer. Låt mig slippa. Huvudet sjönk, färgrollern hängde uppgivet i armen, detta var droppen som nästan fick mig att börja gråta.

Under sommaren kapitulerar radiostationer fullständigt inför musiken. ”Alltså, vad annat ska vi spela? Det är ju en sommarplåga”. Som om att sommarplågan som fenomen är en naturlag. ”Jaha, nu var det snart sommar. Då får vi väl göra en playlist här med fyra låtar. Ska vi säga att vi kör på den mellan maj-september? Det blir bra. Jävlar vilken sommarstämning.”

En tävling om vilken som blir årets sommarplåga startar med gissningar redan i maj och avslutas i ett torrt konstaterande i september. Jag vet inte varför (kommersiella) radiostationer inte kan spela mer än fyra låtar åt gången, när musikhistorien har producerat så oändligt många artister, låtar, stilar som förtjänar att få spelas EN ynka gång.

Men en sak vet jag. Det var ur sommarplågornas ångestångor som musiktortyren uppkom. Det kan inte finnas något plågsammare än Milow på repeat. Skjut mig hellre.

Öppna kontorslandskap suger

Publicerat den 15 januari, 2009 i Vardagsrummet. 1 kommentar Etiketter: , , , , , .

Jag visste det! Öppna kontorslandskap är en galen skapelse från början till slut. Nu har jag dessutom bevis på det!

Det första kontorslandskapet dök upp 1961 i Tyskland – oförvånansvärt nog.

En fingervisning om var människor jobbar bäst borde få varje entreprenör, chef och ansvarig arkitekt att tänka ett varv extra. Enligt en liten undersökning på SVT Rapports hemsida, jobbar 67 % bäst i eget rum, 113 % därhemma, 10 % i kontorslandskap med skiljeväggar. Endast 10 % arbetar bäst i öppna kontorslandskap, vilket är sju procent mer än de som jobbar bäst på kafé. (Finns det dom som ofta jobbar på kafé – och får betalt för det? Jag visste att ni också tänkte detsamma…).

Ibland känns det skönt att det finns forskarnissar som kan belägga sådant vi redan visste. Vinesh Oomen är en sån nisse.

Visst kan jag lugnt och ärligt säga att jag tycker att öppna kontorslandskap suger. Du riskerar att få grannens host och snörvel över ditt tangentbord, som om det inte vore nog med ditt eget. Du blir störd av grannarnas babbel och telefonprat. Och framförallt så är öppna kontorslandskap omysiga, panoptiska och stressframkallande.

Kanske skulle jag vilja gå så långt som att säga att öppna planlösningar generellt suger. De öppna planlösningar som tycks vara det enda alternativet inom bostadsbyggandet idag är opersonligt och enformigt. Visst kan det vara trevligt att kunna prata med pappa som lagar fiskpinnar samtidigt som man själv ser på Bolibompa. Men några gånger vill pappa steka maten i fred och några gånger vill barnen se på Björnes magasin* utan att sniffa fiskos i näsan. Vid såna tillfällen är öppna planlösningar korkat.

Det måste väl gå att finna mer intressanta och bättre fungerande planlösningar för bostäder än helt öppna?

* Eller vad 17 ungar av idag ser på tv!? På min tid såg vi på Björne och vi är hyfsat välfungerande medborgare.

Det finns ingen dålig smak

Publicerat den 17 maj, 2007 i Vardagsrummet. 3 kommentarer Etiketter: , , .

Att säga att någon har dålig smak är att säga sig i en position högre än denna person. Att säga att några har gjort skapat något smaklöst eller stillöst, är att hävda att man själv vet vad som är ”god” smak men att de andra inte vet det. Kort sagt; att diskutera om det smaklösa och det stillösa är att skapa distans till andra och hävda att man är bättre, eller åtminstone har förstått något som andra inte har förstått.

Enligt mig så finns det inget som heter ”smaklöst”. Möjligtvis att man kan säga att någon är smaklös när det för den personen är fullkomligt likgiltig med vad man tycker är vackert/fult osv. Möjligtvis.

Men att säga att personer som uppriktigt tycker att det är vackert med guldlampetter, vinröda plyschsoffor och tunga sammetsdrapier har dålig smak är bara nedvärderande. Eller de som gillar soffor med volangkanter och blommönster i bleka blommönster och bonderomantik, varför skulle de ha sämre stil än de som inreder sina hem med minimalistisk inredning och släta ytor? Jag förstår det faktiskt inte. Alltså, lyft gärna fram alla människors olika smak – för det har vi ju, och 17 vad tråkigt det vore om alla tyckte likadant, men klanka inte ner på att vissa har sämre smak än en själv. För man kan inte ha bättre eller sämre smak, man kan bara ha olika.