Vissa stunder känns allting så fruktansvärt segt. Eller snarare, jag är seg som inte får saker gjort. Egentligen har jag hur mycket som helst som jag kan sysselsätta mig med – ändå gör jag inte det. Som exempelvis detta ständiga projekt bloggen. Hela konceptet finns i huvudet och jag vet exakt hur den ska se ut. Ändå tär det på krafterna att ordna bilder, illustrationer och bakgrunder och annat grafiskt skit som bör fixas. Det tekniska känns som ett oöverstigligt berg av ångest att jag överlåter det helt åt någon annan…
Funderingarna duggar tätt; varför är jag så seg? Har jag slutat bry mig? Är det inte viktigt? Är jag hösttrött? Gott folk, jag vet det icke.
Allt jag vet är att jag har en tendens att relativt ofta skjuta upp saker som jag borde göra. Jag vet också att mitt arbetstempo tenderar att pendla mellan extremlångsam/funderande takt till arbetsnarkomaniskt energirus. (Intressant är att går jag på en utbildning där man konstant ska befinna sig i den senare fasen).
Frågan är om jag har tydliga drag av att vara en uppskjutare. Hope not. Eller prokrastinerare, kanske man skulle säga. Tyvärr låter det som en person med ett avvikande sexuellt beteende, typ någon som pinkar på träd eller tänder på plasthandskar.
Senaste kommentarer