Etikettarkiv för 'hedersmord'

Den värste är den som är okritisk

Publicerat den 7 februari, 2008 i Salongen. 5 kommentarer Etiketter: , , , , , .

Och så blir man återigen uppgiven, utled och rasande förbannad över den onyanserade debatten kring integrationsfrågor som föregår i Sverige. Till att börja med så kan vi bena upp vilka debattörer som fajtas i integrationsringen.

1. De okritiska. Dessa menar att att det inte alls finns några skillnader mellan ”svenskar” och ”invandrare”. Varje antydan om att det faktiskt skulle finnas skillnader, bemöts med följande argument:

a) ”Det har inte med islam (eller vilken religion, folkgrupp eller landsmän det nu handlar om) att göra!” Ingen handling, inte ens om det handlar om att någon har gått så långt som att mörda sin egen dotter för att rädda sin heder, kan ges kulturella orsaker. Detta förklaras med att:

b) ”Sådan kritik leder till ett vi- och dom-tänkande!”. Här låter man inte ”de” få tala för sig själva, utan man gör det åt dom. Och finns det ”de” som hörs i debatten, så står de alltid på samma sida som ”vi” (dvs de okritiska).

Sammanfattningsvis kan sägas att dessa personer menar att det finns inga som helst skillnader mellan kulturer runtom i världen. Allt kan förklaras med universella förklaringsmodeller. Därför blir hedersmord jämställt med svartsjukemord därför att de patriarkala strukturerna är universella.

2. Så har vi så de kritiska. Här finns de debattörer som hävdar att individers handlingar, normer och värderingar visst det kan ha kulturella orsaker. Dessa röster är få. Varför?

a) De riskerar att bli förknippade med (det enligt mig, alltför generaliserande begreppet) sverigedemokrater. De anses främja ett vi- och dom-tänkande.

b) De rubbar de okritiskas förenklade världsbild. Genom att säga att det faktiskt finns skillnader, att inte allt kan förklaras med universella strukturer eller individuella skillnader. Som exempel på förstnämnd tolkningsmodell kan jämföras med redan sagda: Hedersmord är detsamma som svartsjukemord i Sverige därför att alla samhällen är patriarkala i sin struktur. Exempel på senare förklaringsmodell kan vara: Nej, Fadimes pappa (och hela hennes släkt då också, frågar jag mig?) var bara en sinnessjuk individ.

3. De okritiskt kritiska. Här har vi de som ofta utpekas som främlingsfientliga. Visserligen utgör de själva en av två poler i en polariserad debatt, men på endast denna punkten har de rätt: Debatten är onyanserad. Dessa är okritiskt okritiska därför:

a) De argumenterar utifrån en argumentationsteknik som varken ser individen eller dens kulturella sammanhang. Någon som har hedersideologiska normer och värderingar, tas ur sitt sammanhang och blir ett fruktansvärt monster. Då blir sakargumenten sådana som att: ”Alla kurder är såna!”

b) även dessa är, liksom de okritiska, onyanserade och oförmögna att hålla i en debatt på en vettig intellektuell nivå. Liksom de okritiska kopplar de samman individer till en hel folkgrupp, en hel religion, en hel kontinent.

I likhet med de okritiskt okritiska som har argument som att ”Vad var det vi sa? Alla (fyll själv i vilken folkgrupp du vill) är såna!”, säger de okritiska: ”Vadå? Ni kan ju inte säga att alla (fyll själv i valfri folkgrupp) är såna!”

Svar till bägge från kritiskt håll blir: Nej, när sjutton sa jag att alla (fyll själv i valfri folkgrupp) är såna? Det var ni som gjorde de konnotationerna. Det är ni som är de mest fördomsfulla!

Min åsikt är således den att man från två håll, i en ofattbart onyanserad debatt i Sverige, för att här ta den om hedersrelaterat våld och förtryck som exempel, har samma argumentationsteknik. Man ser inte människan som individ, men man ser henne inte heller som en del av ett kollektiv. Man ser helt enkelt människan i svartvita etikettformer.

För att inte spela på de främlingsfientliga krafternas spelregler måste vi våga se nyanserna, skillnaderna i bilden av verkligheten. Och ändå, aldrig gå så långt som att utsudda alla nyanser för då blir den bara svart eller bara vit. Eller helt enkelt intetsägande grått.

Människor finns i olika sammanhang och människor är individer. Våga se det! Våga se etiketterna – men i deras olika grå nyanser. Ibland finns skarpare svartvita toner på etiketterna, ibland finns fler än en. Men någonstans där, liksom på en hylla med burkar i olika etiketter, kan man se burkarnas inbördes skillnader, men gemensamma helhet. Beroende på vilket lins du väljer att se genom framträder de olika skarpt, olika suddigt.

Vill du läsa (fler?) skärpta debattörer, läs här:

Vill du däremot läsa praktexempel på folk som fortfarande inte har fattat (jag länkar av princip inte till otaliga puckade främlingsfientliga inlägg):

Nåväl! Du som läsare kan säkert hitta fler inlägg på den vidsträckta cyberslätten. Detta var bara ett axplock.

Det finns inget ”så kallat” framför hederskulturen

Publicerat den 21 januari, 2008 i Salongen. 5 kommentarer Etiketter: , , , , , , .

Så låt oss bara tala om det för vad det är: Det finns ingen så kallad hederskultur. Det finns däremot en hederskultur. De normer och värderingar som legitimeras av hederskulturen inskränker de mänskliga rättigheterna – särskilt barns och kvinnor. Och varje gång ställer jag mig frågan: Varför är det så få som vågar prata om den? Varför sätts prefixet s k kring hederskulturen?

Det gör mig förbannad, illamående och rasande! Svenska politiker, debattörer och organisationer (t o m de som säger sig kämpa för barns rättigheter!) slingrar sig runt av rädsla för att polarisera och bli kallade för rasister. Vad de inte förstår är att vi som vågar tala om hederskulturen för vad den är, faktiskt nyanserar deatten istället för att polarisera den.

För vad vi försöker säga är att det finns värderingar och traditioner som får legitimitet i en hederskultur. Sådant som kvinnors sexualitet och barns uppfostran är exempel på där rättigheterna kränks. Och självfallet måste förklaringsmodellerna sträcka sig längre än så. Vi måste förstå att där det finns en mer eller mindre utbredd hederskultur, har också familjen/släkten/klanen en annan roll än här, religionen kan fylla en annan funktion i människors liv, de patriarkala strukturerna kan skilja sig från våra. Attityderna till sexualitet och kärlek kombinerat med synen på barn och könsroller spelar naturligtvis också in. Vi vet detta. Lik förbannat får man höra det ena dumma uttalandet efter det andra. Tanken om att svenska män är talibaner är också en annan bubblare på listan över urbota korkade kommentarer. Dessa är bara ett litet axplock på exempel där man polariserar, förenklar, målar upp generaliserande världsbilder.

Således. Om vi kan förstå att samhällen och kulturer skiljer sig världen över blir det också lättare att se människorna bakom. Att hävda att Fadimes pappa var en enskilt sinnesrubbad individ är att rycka ur honom ur ett kulturellt sammanhang och att göra honom till ett fruktansvärt avskum. Kan vi däremot förstå vilken uppfostran och värderingar en handling gror ur blir det lättare att förstå (men vi får aldrig acceptera!) hur en far kan drivas så långt som att formligen avrätta sin egen dotter. Att göra tvärtom, så som främlingsfientliga debattörer gör, är att försöka förklara drivkrafterna bakom – men genom att generalisera. Då blir hela Fadimes familj, varenda kurd, ja fan ta mig varenda invandrare och varenda person som inte har ”helsvensk bakgrund” (vad nu detta är) monster. De blir människor som inte ens borde få existera inom de ramar som kallas för Sveriges statsgränser. De ser dem bara från de värsta sidorna och sig själv från de bästa. även detta är att polarisera och inte se nyanserna av verkligheten.

Slutligen, om vi inte vågar kritisera, vem kommer då att göra det? Jo, de främlingsfientliga. Deras enda vettiga argument är tycka-synd-om-oss-själva-problemet. I-Sverige-är-alla-så-politiskt-korrekta. Här-får-man-inte-säga-vad-man-vill. Snyft snyft. Gäsp gäsp. Genom att lyfta på locket och våga tala om problemet tar vi ifrån dem deras enda egentliga argument. De som håller tyst tror att de motarbetar främlingsfientliga krafter. Egentligen gör de precis tvärtom. De spelar på deras spelregler och på deras spelplan.

Det finns inget s k kring hederskulturen. Men det finns en hederskultur. Den ska vi aldrig acceptera. För er som glömt om detta ständigt aktuella ämne, läs gärna Fadimes egna ord. Det är idag sex år sedan hon brutalt dödades.

Ps. För övrigt rekommenderar jag alla att läsa Mikael Kurkialas bok, I varje trumslag jordens puls – Om vår tids rädsla för skillnader. Jädrar vilken samling av djuplodande analyserar och träffande slutsatser. Och framför allt: genomsyrad av ärlig respekt.