Jag känner framför allt djup sorg när jag ser Cherins styvfar, berätta rakt fram, utan att blinka, att Cherin är sämre än ett djur på grund av att hon är homosexuell. ”För mig är hon inte en människa. Hon är värre än djur. [...] Hon är inte en människa och hon är inte ett djur. Hon är sämre.”

Sorg känner jag också när jag ser denna videon, där Muhsin Hendricks samtalar med en annan imam om andra tolkningar av koranens verser kring homosexualitet. Den andre imamen säger att homosexualitet är ett brott inom islam (och i alla andra religioner också) och bestraffas med döden. Imamen avslutar sedan med att säga att det enda som juristerna egentligen är oeniga om, är inte om det är dödsstraffbelagt, utan om hur dödsstraffet ska verkställas.

Vilken rutten människosyn spökar bakom denna homofobins fulaste tryne? Hur kan man ha hamnat på nollpunkten av kelvinskalan för civilisation, värdighet och tolerans?

Ett visst hopp finns ändå. Muhsin Hendricks har, efter många års studier, fört fram tolkningen om att den passage i koranen som traditionellt ansetts fördöma homosexualitet (bland män), handlar om ett fördömande av de systematiska våldtäkter mot resande och besökare (män) till Sodom och Gomorra. Andra tolkningar är viktiga att lyfta fram, eftersom de kan bidra till att bryta den starka, djupt rotade homofobi som finns i hederskulturer.

Sist, men inte minst, måste det svenska samhället ställa upp för de som tvingas leva dubbla liv, bryta med sina familjer, utstå hot och trakasserier och i värsta fall mord. Det är skrämmande att höra Cherin berätta om år av misshandel, som hennes styvfar blånekar – bl a med motiveringen att svensk polis har förhört honom flera gånger, men att han inte har blivit fälld.

Det är också skrämmande att höra Mohammad säga att ”det är väldigt möjligt att jag inte kommer att finnas om sex månader, för att situationen ser ut som den gör.”

Poliskvinnan: Är man i Sverige, som du och din familj är,  så är det svensk lag som gäller ju.

Mohammad: En stor del av samhället följer inte de här lagarna. Så jag tycker att det är dumt att lura sig själv och tro att det räcker bara man har lagar. Det är svårt att tämja en kultur med lagar från en helt annan kultur. Och dom som hamnar i kläm är dom som identifierar sig med båda kulturerna.

P: Men du ska ju inte påverkas, alltså din sexuella läggning, ska ju egentligen inte kunna påverka. Du ska kunna leva fritt här. Det är det som är viktigt i alla fall. (leende)

M (verkar smått mållös): Ja..jo, ja.

P: …

M: Jag tror, det är inge verklighet för oss som kommer från den här kulturen.

P: Hur ska vi göra för att det ska kunna funka?

M: Lyssna. (…) Med en ny kultur kommer massa problem. Lyssna. (…) Men alltså samhället är så tolerant att man inte vågar säga ifrån.

Och med de kloka orden går jag och lägger mig.

Se även:

• Klippet där imamen diskuterar dödande av homosexuella med Muhsin Hendricks.
• Dokumentären Sämre än djur.
• Intervju med Muhsin Hendricks i SVT.
• The Inner Circle
• Debattartikel av Josef Wijk och Cherin
• Artikel i DN

De tror sig ha rätten att definiera vem som förtrycks, varför de förtrycks, hur förtrycket ser ut. De tycker sig ha erfarenheter nog att döma över andras erfarenheter. De tror sig ha kunskapen att veta om vad andra känner, tycker och upplever. Senaste i raden av vita, medelålders feminister är Gudrun Schyman som på Newsmill skriver att ”Precis som FN, så skiljer inte jag våld och förtryck i hederns namn från könsförtryck.” Helt rätt, Gudrun – det är därför det blir så fel.

När hedersvåld likställs med annat förtryck mot kvinnor, framträder förövarna som monster. Om man inte fattar att hedersvåld- och förtryck har sin grund i samhällen där familjen och släkten är stark, med ett starkt heteronormativt kärnfamiljsideal, där kvinnor och män är både förövare och offer och att förtrycket upprätthålls av kollektivet – då räcker inte teorierna om det Universella Könsförtrycket Mot Kvinnor som enda förklaringsmodell. Det är därför det sista halmstrået blir att kalla alla som vill föra en debatt i frågan för rasister.

Spelplanen ser ut enligt följande: Lag 1 bestående av inbitna feminister som tror att allt hedersvåld är ett utryck för det universella kvinnoförtrycket spelar korpfotboll mot Lag 2 som tror att allt hedersvåld utförs av enskilda galna individer som känner sig missanpassade i Sverige. Deras gemensamma mål är att blunda för problemen.

På andra sidan läktaren sitter bittra främlingsfientliga som tycker sig ha sett lösningen: ”Hallå, målet är på andra sidan av planen! Ni måste förstå att alla invandrare är kvinnoförtryckande bondrövar som inte fattar vad demokrati är.” Efter några bengaliska eldar drar de främlingsfientliga iväg och spelar ännu sämre fotboll på en annan plan där det enda målet är att blunda för komplexiteten och komma med enkla ”förklaringar”.

Kvar på läktaren sitter ett fåtal vettiga debattörer som suckar och ojar sig. Ingen hör dom för de på planen har fullt upp med sitt eget spel. På bägge planerna görs det självmål efter självmål, ingen vinner – alla förlorar.

Intressant är att de få som sitter kvar är de som faktiskt själva har erfarenhet av hederskulturer. Men ingen vill lyssna. Och när ingen vill lyssna så kan vi väl lika gärna fortsätta att blunda för problemen. Och komplexiteten. Eller hur, Gudrun?

Andra bloggar: God utan Gud, Dusty Philosopher,  Ozymandias Suspensoar, Lotta Edholm på Newsmill, Veronica Svärd, Götabrobloggen, DN, Röda Malmö