Det finns mycket som är fint här; familj, vänner, mat, samhällssystemet. Jag älskar dom, det. Samtidigt, många fantastiska människor och platser har fått en alldeles särskild vrå i hjärtat efter resan och det är alltid det som är mest smärtsamt med att resa; att veta att våra vardagar spelas på så olika platser på jorden.

Kanske är det så man får förhålla sig till sin resa. Det är egentligen inte de fysiska platserna som är de viktiga, men de som man väljer – inte kan värja sig från – att ta sig till sitt hjärta. Det känns fint att veta, att även om resor kostar tid, pengar och många gånger är omöjliga, så kan man alltid resa tillbaks till fina minnen i hjärnbarken. Det går att tina upp djupfrysta moment och värma sig med dem när de behövs som allra mest.

Hjärtevrår är nog de bästa resmålen. Där kan man vara hur länge man vill, det blir hur man vill och det kostar varken tid, pengar eller jobbiga komplikationer.

Längs poolkanten stod nu alla och tittade på vad som flöt i vattnet: En peruk.

En i sällskapet som alla trodde varit en kvinna, visade sig vara en transvestit. Ingen hade misstänkt något tidigare. Det skumma var att många nu började komma med rövskämt och rena bögskämt. Flera andra blev hotfulla, äckliga eller rädda. Till slut ballade hela festen ur, det blev vått på flera fronter (tolka som du vill…).

Någon som kan något om drömtydning och har någon gissning på vad det kan betyda?