Etikettarkiv för 'demokrati'

Är du också tvångsinbjuden bröllopsgäst?

Jag har fått något av ett litet chockbesked: Jag har blivit tvångsinbjuden bröllopsgäst till Victoria och Daniels bröllop! Är det bara jag eller har du också blivit tvångsinbjuden?

Enligt inbjudan så verkar det som om att jag inte får vara med på middagen, men att jag däremot ska bekosta maten. Jag får inte heller vara med under vigselceremonin; trots att jag är inbjuden så är kyrkan för liten eller andra gäster viktigare. Jag ska vara med och betala kronprinsessans klänning, men kommer inte ens ha en anledning att köpa en klänning till mig själv. Orättvist.

Jag får inte heller utgöra en säkerhetsrisk denna dag. Men om jag tvunget ska vara med och betala för säkerhetspoliser- och vakter så vill jag åtminstone få valuta för pengarna.

Käre knug: Jag är djupt hedrad över att bli inbjuden till ert bröllop, men det känns en smula snålt att jag inte får vara med i festligheterna om jag ska betala för dom.

Att istället få sitta hemma framför en platt tv-skärm en vacker sommardag känns som sagt… snålt.

Ps. Enligt hovets ekonomichef Bengt Telland så ska ett bröllop som det här kosta och det får kosta. Lätt för dig Bengan att säga, du får säkert vara med på festen. Det får inte jag.

Tips till blivande brudpar: Handla prylarna till ert första hem på Ikea, som alla andra, så blir det billigare. Eller ska jag betala efterfesten (läs uppbyggnaden av hushåll) också?

Andra bloggar om: bröllop, daniel, demokrati, kungahuset, kungen, monarki, victoria

Ropen skalla – rösträtt åt alla

Jag skulle vara konstruktiv och effektiv idag, men hamnade vid ett meningslöst korsord. Nästan 15 toffifee senare (asken rymmer så många) så hamnar jag vid datorn för att göra det jag skulle. Men, se! Min favoritfråga nummer ett, tycks ha börjat få lite större spridning i bloggosfären. Henrik Oscarsson, a k a ”Grundlagsgurun” skriver mycket bra om rösträtt för barn, bland annat ”Jag tror att frågan om barns rösträtt kommer att bli rösträttsstriden i vår livstid.”

Glädjande är att det finns fler som anser att rösträtten bör utvidgas, bland annat Joakim Larsson och Anders Wallner. Sistnämnde propagerar för det system som jag själv brukar, nämligen att alla människor föds med en röst och sedan får välja själva när de vill rösta för första gången. Föräldrarna skulle därmed kunna ombudsrösta för sina barn i tidig ålder. Ros till Miljöpartiet som åtminstone tagit ställning för sänkt rösträttsålder och ris till övriga partier som knappt vågar ta ställning. Var finns ni i debatten?

Jag hade gärna hört mer från Barnläkarföreningen som sedan mitten av 1980-talet har propagerat för frågan. Berndt Eckerberg, barnläkare, skriver däremot ett mycket bra inlägg om rösträtt för barn.

Det handlar om en papperslapp i en låda vart fjärde år. Men ändå, det kommer bli en av de största demokratifrågorna i vår tid. Och för den under 18 år kommer det alltid vara lättare att påverka genom att lägga en papperslapp i lådan, än att snirkla sig genom snåriga vägar av ungdomsorganisationer, ungdomsråd och ungdomsfullmäktige.

Andra bloggar om: barn, barnläkarföreningen, demokrati, miljöpartiet, politik, rösträtt, samhälle, val

Vad skulle profeten Muhammed själv säga?

Oj oj oj. Nu har det inträffat ytterligare en Muhammed-incident. En brittisk lärare, Gillian Gibbons, har åtalats i den sudanesiska huvdstaden Khartoum för att ha låtit sina elever kalla en nallebjörn för Muhammed. Hur är det möjligt att muslimer ens pallar reagera på en sån här sak?

Som muslim skäms jag över det omogna beteendet som finns bland alltför många muslimer. Mina kinder börjar rodna, fötterna ställer sig själva i blygsamma positioner och ögonen himlar och vet inte vart de ska titta åt. Har den muslimska tron reducerats till något löjligt där man till varje pris ska försvara profeten? Försvara vadå?

Kanske borde muslimer starta något som liknar det kristna ”What Would Jesus Do?”, till ett ”What Would Muhammed Do?”. För faktum är att det går att fundera på hur han själv skulle reagerat. Skrattat hjärtligt från maggropen? Blivit förbannad och själv suttit i domstolen och berättat om hur kränkt han blivit? Gått hem och blivit ledsen? Till er muslimer som upprörs frågar jag. Skulle den profet som varit Guds utsände bry sig om en nallebjörn? En NALLEBJöRN!? Bara ordet ”nallebjörn” är ju så oförargligt som det ens är möjligt att låta.

Om vi muslimer verkligen tror på innebörden av det, inom islam, uttalade Gud är större – Allahuakbar måste vi våga lita på det. Det finns större frågor att bry sig om än gosedjur, teckningar och rondellhundar. Låt de som vill skämta om muslimer göra det. Motmedicinen? En öppen dialog, sprängfylld med humor naturligtvis! Men att bli så förbannad till den milda grad att bränna ambassader, döma ut piskrapp, demonstrera och förstöra saker är att uppfylla den bild som redan finns av muslimer som våldsamma, snarstuckna och omogna. Muslimen i verkliga världen blir en bättre karikatyr än den i den tecknade världen.

Vad tycker du att nallebjörnen ovan ska heta? Namnförslag:

  1. Jesus.
  2. Kurt.
  3. Muhammed.
  4. Dallas.
  5. Fiona.
  6. Moses.
  7. Gandhi.

Du väljer! Om jag får in tillräckligt många röster så får vi se vem som vinner. Och har du bättre förslag så fram med dom med, allt är välkommet.

Andra bloggar om: demokrati, islam, muhammed, muslimer, politik, yttrandefrihet

Att provocera för provokationens skull är mest meningslöst

Men oj, vad jag blir trött på rondellhundsdebatten. Hur kunde något så meningslöst som en rondellhund föreställandes profeten Muhammed leda till en sån debatt av dessa proportioner och få dessa proportioner?

För meningslös är vad verket är, från början till slut. Lars Vilks tycks mer eller mindre uttalat ha haft för avsikt att provocera med verket. Självklart gör han det. Säkerligen många vet att det inom den islamiska traditionen finns ett avbildningsförbud av Muhammed. är det detta som Vilks vill ifrågasätta? Att konst kan, och bör, provocera är vi nog många som är överens om, men var går gränsen för när konst mest provocerar för provokationens skull? Kanske går den gränsen någonstans mellan rondellhundarna och de danska Muhammed-karikatyrerna. Där den förre egentligen inte har några egentliga frågor att vilja lyfta fram, har de senare faktiskt lyft upp frågor som rör demokrati, fundamentalism och yttrandefrihet.

än mer meningslöst blir det när muslimer runtom i världen börjar protestera genom våld. Vad hjälper flaggbränningar, demonstrationer och fullkomligt bisarra hot? Istället för att motverka bilden av muslimen som trångsynt och antidemokratisk förstärker man den snarare. Gör istället som Muhammed Fazlhashemi så klockrent kommenterade i SVT:s Argument häromveckan: Rita en rondellåsna av Lars Vilks istället! Då hade det hela fått en komisk vändning och hela debatten hade kunnat landa på en vettig fikasnacks-nivå.

Och slutligen, provokationer ”utifrån” (dvs från icke-muslimskt håll) gentemot muslimer tycks många gånger bottna i en frustration av att man från muslimskt håll inte verkar konfronteras med svåra frågor. Detta borde väcka varningssignaler från muslimer, men istället känner man sig påhoppad och sätter sig in i en slags offer-roll om att vi minsann alltid blir attackerade. Ta fighten istället! Diskutera könsrollsfrågor, fundamentalism och demokrati. Men för guds skull, gör det på en sansad nivå. Våldsamma demonstrationer leder aldrig någonsin lika långt som en vettig dialog. Vilka gemensamma grundvärden går att enas kring? Och till de som ger Vilks hjältestatus: Det är inte rondellhundar som för utvecklingen framåt. Istället hamnar vi bara i en återvändsgränd som vi hamnat i så många gånger förut.

Intressant?

Andra bloggar om: demokrati, islam, muslimer, rondellhundar, vilks, yttrandefrihet

Också barn ska ha rösträtt

Att låta barn rösta är det enda rimliga (jag talar här om barn som alla under 18 år). Eftersom vi idag har representativ demokrati i Sverige, så innebär det att medborgarens största formella makt är att lägga en lapp i lådan vart fjärde år = rösta. Jag tror att det finns bättre demokratiska former så att besluten tas lättare och och av dom som berörs av besluten ifråga. Men om det nu är så att vi har denna demokratiform idag, så verkar det helt orimligt att barn och ungdomar inte också ska få rösträtt. Varför? Istället för att rada upp alla för-argument, tänkte jag rada upp alla motargument och sen ett motargument på detta:

  1. Barn är inte tillräckligt kompetenta. Det är mycket märkligt att man kan införa ett slags ”kompetenskrav” för att få räknas som fullvärdig medborgare. Det gör vi inte för andra samhällsgrupper. Tänk det absurda om vi införde kompetenskrav på alla kvinnor som har pms, på alla utlandsfödda (och särskilt dom från Norge) eller varför inte alla dom som är i åldern 67-71 – bara för att…tja, samhället skulle bedöma dessa personers erfarenheter, värderingar och framtidsdrömmar som något samhället inte behöver ta hänsyn till.
  2. Barn skulle bara rösta som sina föräldrar. Om informationen riktades så att barn skulle förstå politiken, och det finns också en hel del vuxna som inte förstår politik, så hade det underlättat för barnen att ta självständiga beslut. Och finns det inte en hel del vuxna som röstar som sin partner, sina föräldrar, arbetskamrater…. Och dessutom: Om det vore så att barn skulle rösta som sina föräldrar, så vad gör det? Det innebär ju bara att barnfamiljer får precis så många röster som berörs av de beslut som fattas.
  3. Föräldrarna skulle utnyttja sina barns röster. Återigen, barnfamiljer (eller rättare sagt, olika barnfamiljekonstellationer, för idag ser familjekonstellationerna inte ut som för femtio år sen) borde få större makt. Exempel: Familjen A består av två föräldrar och fyra barn. Som det ser ut idag så innebär det två röster för familjen A. Likväl är det sex stycken personer som berörs av de politiska besluten. Jämför detta med ett äldre par B. Idag får B sammanlagt två röster, och det är väl också rimligt med tanke på att två personer berörs av de politiska beslut som fattas hos B. Om barn fick rösta skulle detta dock innebära 6 röster för familjen A som består av 6 personer. Och fortfarande skulle B få 2 röster eftersom de är 2 personer. Alltså helt rimligt, och detta helt i samklang med parollen ”En medborgare – en röst!”.
  4. Barn är inte tillräckligt mogna. Jasså? Vad menas med mognad? Att man går i grå kostym och kan deklarera? Vad är det som säger att man måste vara mogen för att få rösta. Återigen börjar det likna något slags kompetenskravsystem.
  5. Barn skulle rösta på extrempartier och extrempartier skulle utnyttja barns röster. Det finns många som skulle kunna rösta på extrempartier, däribland vuxna vilket vi också ser idag. Men om man i Sverige slutar skyffla obehagliga diskussioner under mattan hela tiden, så hade extrempartier inte fått lika starkt fäste. Dessutom kanske det hade inneburit att övriga partier hade skärpt sig ytterligare och varit särskilt måna om att utforma en barnvänlig politik.
  6. Det finns så mycket man inte vet när man är ung. Det klart mest korkade argumentet men tyvärr också det vanligaste. Så genomdumt så det lyser. Exakt VAD är det som man inte vet när man är ung? Hur det är att vara 76 år i dagens samhälle? Hur det är att vara en trebarnsmamma? Hur det är att leva som student? Listan kan göras oändlig. Men vänd på det istället. Hur mycket vet 76-åringen om hur det är att vara 6 år idag? Hur mycket vet trebarnsmamman om hur det är att vara ett syskon bland tre? Hur mycket vet studenten om hur det är att gå i skolan som 12-åring?

Min slutsats är inte annat än följande: Barn borde få rösta därför att det handlar om demokratiska principer. Och att vi inte vågar ge barn rösträtt är för att vi tänker att det blir komplicerat, svårt och omöjligt att förverkliga. Men så är också de flesta av oss eniga i vi vill ha en demokrati. Och demokrati är inte alltid lätt.

Intressant?

Andra bloggar om: barn, demokrati, politik, rösträtt, ungdomar