Jag ska här öppet erkänna vad som cirkulerar i huvudet för tillfället: Crème brülée. Denna efterrätt som är ljust vaniljgul och med ett knäckigt sockertak ovanpå. Tänk att få knacka lite i sockerlagret med en sked och vips! Under lagret finns en ljust gul krämig massa. Till saken hör att jag aldrig smakat denna (som jag tror) delikata lilla sak. Så om det finns någon där ute som vill fixa en specialkomponerad crème brülée till mig så vore jag ytterst tacksam. äkta vanilj och gasolbrännare, det är en intressant kombination.

En ytterligare sak som stundom ploppar upp i mitt huvud då och då, och har gjort det nu under några år, är att jag så gärna vill se blått guld. För många år sen läste jag en liten artikel om diverse guldlegeringar. Tydligen ska det finnas violett, grönt, svart, rosa – och såklart blått, guld. Hur ser detta ut? Varför används inte detta mer? är det bara ett skämt? Jag vill se blått guld!

En bubblare på listan över onödiga fixer tror jag är ämnet aerogel. Igår fick jag känna på det. Under en föreläsning i skolan om nya material skickade ingenjören som höll i föreläsningen runt en liten bit. Världens lättaste material är också världens mest isolerande! Det visste ni inte. ämnet består till 99 % av luft. Och så hade det en häftig färg.

Nej, hörrni. Blått guld har jag försökt finna en bild på under en lång tid. Jag hittar det bara inte. En sak har jag dock bestämt mig för. Jag ska inte fastna i blått guld-träsket angående crème brüléen (jag tror också att samlingen av vardera en accent egu, en accent grave och en liten circumflexe bidrar till att mystifiera det ytterligare). Och när jag väl blir av med min creme brülée-oskuld, så hoppas jag att det bara smakar lite halvmjäkigt, lagomt och med en tydlig puff av vanilj. Och framför allt slående vackert ljust gul, och hoppas sockertaket smakar skit.

Andra bloggar om: aerogel, blått guld, crème brülée, fix idé, mat