Etikettarkiv för 'barnprogram'

Skrot-Nisse och hans vänner är obehagliga

Publicerat den 15 november, 2007 i Vardagsrummet. 5 kommentarer Etiketter: , , , , .

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om mitt barndomstrauma: Ika i rutan. Ett annat barnprogram som dock tävlar med Ika i att kunna skrämmas ända in i ryggmärgens minsta celler, är det klassiska programmet Skrot-Nisse och hans vänner. är inte detta skrämmande så säg? Särskilt minns jag – förutom de lite väl markerade påskinderna, ruggiga miljön och groteskt hemska skratt, dockornas händer. Dessa är nämligen fruktansvärt läskiga! är de riktiga? Jag blir skrämd! Ett exempel på dessa läskiga händer är detta. Spana in hur de spelar fia med varandra.

Mina eventuella framtida barn ska vägras få se såna här skrämmande barnprogram. Det finns många bra barnprogram från 1980- och 90-talen, men detta visar på hur man verkligen kan skrämma en unge (t ex mig i tidiga barndomsår).

Klarar du dessutom se detta klippet så vill jag bara rikta ett stort, ödmjukt och imponerat WOW till dig där ute. Själv får jag skrämselhicka och vet inte var jag ska ta vägen. Detta är obehagligt, surrealistiskt, desillusionerande, förfärligt och jag blir uppriktigt rädd. Nej, detta skrämmer skiten ur mig.

Kommer du ihåg Joelbitar?

Publicerat den 7 maj, 2007 i Vardagsrummet. 5 kommentarer Etiketter: , , , .

Jag gör. Detta är ett, förutom flera andra barnprogram, som jag minns. Ni vet, barnprogrammet som handlade om en liten pojke med Downs syndrom och lite vardagsskildringar ur hans liv och sin familj. Egentligen så minns jag inte så mycket utav själva programmet, men däremot så minns jag musiken.

Kommer du ihåg hur det var förra vintern?
Kommer du ihåg alla stjärnor och strutar?
Kommer du ihåg när vi var på ett jättekalas?
Kommer du ihåg hur det var förra sommar’n?
Kommer du ihåg hur du bada’ i havet?
Kommer du ihåg alla fiskar som simmade runt?

Särskilt gillar jag sångarens sätt att göra ett litet kort uppehåll efter ”kalas”, och sen gå upp en ton. Jaja, det är mycket från ens barndom som man kan minnas.

För er som inte vet vad Joelbitar är för något (om det nu finns några sådana människor som inte känner till Joelbitar), så kan man få sig lite kortfattade fakta här. För er skull så bjudes ni också på några klipp från programmet, t ex detta och detta.

Frågan är om ett liknande program hade kunnat sändas, och framför allt produceras, idag…

Barndomstrauma: Ika i rutan

Publicerat den 26 december, 2006 i Vardagsrummet. 7 kommentarer Etiketter: , , , , , .

Kommer ni ihåg barnprogrammet Ika i rutan som SVT sände i slutet på 80-talet? Jag gör! Och det är med obehagliga skräckkänslor som jag gör det. Den hårt svart-och vitsminkade kvinnan med märklig dialekt har nog skrämt fler än mig. Så plötslig, en juldag som denna år 2006, så började jag fundera på detta. Var hon så läskig? Skulle jag reagerat likadant om jag sett programmet idag?

Om man tänker på ingredienserna i programmet så är det väl kanske inte märkligt att man blir vettskrämd.

  • Miljö. Svart- och vitrutiga golv. Enfärgade väggar. Enorma ytor. Få möbler. Inget som påminner om en miljö man känner till.
  • Karaktärer. Här är ju Ika själv såklart den mest läskiga. Kritvitt ansikte, svart läppstift och svartsminkade ögon. Och allt som oftast kringskuttandes i en svart tajt dräkt. Och så får vi inte heller glömma skelettet Åke.
  • Musik. Totalknasig. Låter som någon slags terapimusik.
  • Handling. Ika byter karaktärer… se t ex introt.

Så nu hittade jag, till min glädje kanske jag skulle kunna säga, några klipp från programmet på youtube. Som terapi har jag tittat på några avsnitt och har kommit fram till följande:

  • Hade jag varit liten idag hade hon förmodligen fortfarande skrämt skiten ur mig.
  • Hon är fortfarande skrämmande.
  • …men hon är också skrämmande cool, mystisk och ja, vacker och snygg.
  • Hittade en hel massa kulturkritik inblandat, eller vad man nu vill kalla det. Se t ex klippet Ika är stygg. ”Jag är sååå snäll, så snäll, så snäll. Så snällaste flickan i hela världen är jag….. Men ibland, så blir jag bara så stygg. Det är ingenting jag kan hjälpa, det bara kommer över mig. Och då blir jag den STYGGASTE flickan som finns. Och då gör jag allt det där som är förbjudet, allt man inte får göra.” Härligt sagt.

Och plötsligt ser jag att programmet ser så…kulturellt ut på något vis. Det måste vara miljön. Men särskilt Ika, den skruvade karaktären med svarta kläder. äkta kulturmänniskekläder.

Andra klipp med Ika: