Det är bra att debatten om var gränsen för lite småsug efter islamism går över till ren överdos. Carina Rydberg skriver bra i dagens DN om detta.
På islambloggen skrev jag tidigare om likheterna mellan Mohamed Omars fosterlandskärlek och likheterna med nationalistiska resonemang. Mitt förslag var att islamister som Omar kunde bilda udda allianser med nationaldemokrater och reclaima Karl XII tillsammans. Återstår att se om Omar står vid monumentet i Lund 30 november tillsammans med nasserassar. I’ll be there för att kolla.
I naturlig ordning kunde Mohamed Omar inte argumentera för sin sak, utan kallade mitt inlägg för ett ”försåtligt angrepp, en dolkstöt”, och frågar vidare om jag hellre sett att Sverige invaderades av ryssen. Tja, varför inte? Hellre det än att gafflas i sandlådan.
Läs också Jonathans samling av märkliga citat från Mohamed Omar – hur hinner mannen med allt?
Andra bloggar: Nordic Dervish, Jonathan
Valet av just uttrycket ”dolkstöt” klingar ju extra illa, med tanke på associationerna till den historiska ”dolkstötsteorin”, om att judar som svikit Tyskland gjorde så att landet förlorade 1a världskriget… Jag tror MO är påläst om sånt, eftersom han bl a skrivit om Tysklands siste kejsare i Minaret.
MO är säkerligen påläst; kanske vill han överföra dolkmetaforen på ”muslimer som sviker den muslimska saken?…