Avrättningen är en förolämpning

Saddam Hussein är död. är det ett glädjebudskap? Nej, hela historien liknar en tragedi…

Storyn är egentligen ganska bra. Tyrannen som satte skräck i ett helt land – hatad av många, älskad av få. Som dödade miljontals människor, torterade och förtryckte. Som störtades av sina tidigare allierade, amerikanarna och britterna… Tidigare vänner, som nu sett till att han avrättats. Rättegången regisserad så att det sett ut som att det varit hans ”eget” folk som ställt honom inför rätta, när de flesta vet att domstolen varit styrd av amerikanska intressen rakt igenom.

Som scen har Irak valts. Det kan ses som rättvist att irakierna själva (det är vad man vill få det att se ut som i varje fall) får åtala sin forne diktator. Men hade inte rättegångsprocessen kunnat vara mer objektiv och opartisk om det hade gått via en internationell domstol? är det verkligen så rättvist att det är offrena själva som driver åtalet – och dessutom med tydlig inblandning från landets ockupationsmakt?

Valet av regissör till tragedin kunde inte ha varit mer uppenbar. Den officiella bilden som man har velat ge, är att det är irakierna själva som fått skipa rättvisa. Dock vet vi, att den officiella bilden inte alltid överensstämmer med den verkliga.

Avslutningsscenen kunde inte vara laddad med mer symbolik. Att avrättningen inföll samtidigt som den muslimska högtiden Eid al Adha, är en förolämpning. Högtiden brukar förknippas med förlåtelse, glädje och gemenskap. Istället för att riva upp gamla sår och skrapa fram nya, så brukar man på Eid-dagen snarare plåstra om varandra.

I avslutningsscenen så är det också så att huvudpersonen, Saddam själv, på sätt och vis blir nån slags hjälte. Vissa kanske t o m kommer tycka att han var modig som inte ville dölja ansiktet och lugnt och stilla gjorde som han skulle. Kanske skulle man nästan kunna säga att Saddam inatt har gått från att vara en f d diktator till en martyr.

  • Titel: Tja, lite svårt… Kanske något i stil med ”Diktatorn”. Eller just det, Chaplin har ju redan gjort en film som heter så, om en annan diktator då förstås. ”Diktatorns fall”. Nja, eller inte. Saddam kanske snarare kommer att höjas till skyarna.
  • Regissör: USA + några andra regiassistenter.
  • Produktionsår: 2006 (med spår decennier tillbaka)
  • Skådespelare: Saddam Hussein, George W. Bush, George Bush, Tony Blair, Donald Rumsfeld m. fl.
  • Genre: Dramatragedi

Avslutningsvis: Den största förolämpningen är trots allt inte det som vi fick se. Det är snarare det vi inte fick se. Att vi inte fick se Saddam Hussein ställas inför rätta för alla de andra grova brott han begått. Att de som har förtryckts, förnedrats och förföljts, att inte de fick upprättelse.

Men möjligtvis har det som man hela tiden velat dölja blivit allt mer uppenbart: Vilka är de riktiga skurkstaterna?

Andra bloggar om: , , , , ,

1 kommentarer till “Avrättningen är en förolämpning”


  • Jag håller med dig. Hade man velat rättfärdiga hans dödsstraff på ett bättre sätt skulle man absolut ha väntat till alla rättegångar avklarats. även om jag är tveksam överhuvudtaget till att rättfärdiga ett dödsstraff.

    Jag skulle, såsom offer för de brott han begått, inte på något sätt känna mig nöjd med utgången. Det är att inte bara göra avrättningen moraliskt tveksam, utan på samma gång verkningslös.

    Dessutom såg jag hur en liten ivrig skara firade Saddams död på Plattan häromdagen. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig..

Lämna en kommentar