I förrådet från december, 2009

Jul.

Publicerat den 21 december, 2009 i Hallen. Inga kommentarer Etiketter: , , .

Jag önskar mig egentligen en icke-hysterisk jul (en jul där vi inte slår konsumtionsrekord igen, för jag vet inte vilket år i raden) och att snön ligger kvar på marken. Men om någon skulle känna att en galen konsumtionsande skulle flyga i en, så finns det ett par saker som jag nog kunde glädjas åt:

  • En ergonomisk (data)mus.
  • Ett par sandaler. Märke: Scholl. Färg: Svart skinn. Storlek: 41. Modell: Heaven.
  • En bra kajalpenna, med ”sudd” på toppen.
  • Usb-hub.
  • Lås till en vandringsryggsäck, gärna med kabel.
  • Mike Davis – Planet of Slums (eller på svenska), eller Staden med Sassen, Davis m fl.
  • Isländskt godis Djupur. Har letat i stort sett alla välsorterade chokladaffärer i Lund och Malmö utan resultat.

Jag blir glad för det mesta – glad utan också! Bara jag får behålla snön och får njuta av att vara ledig. Sova till lite längre än kl 6 om morgonen. Läsa  morgontidningen med tillhörande teceremoni. De morgnarna är jag värd efter hösten.

Kram. Glædelig Jul om vi inte hörs före dess!

Andra bloggar om: önskelista, julen, julklappar

Toppen med klimatdemonstrationen

Publicerat den 14 december, 2009 i Salongen. Inga kommentarer Etiketter: , , , , , .

Gårdagens klimatdemonstration i Köpenhamn blev lyckad! Solen sken, luften var frisk och det var jävlar anamma i folket. Vettig info finnes bland annat här. Här ett par bilder från den fantastiska dagen:

Solen sken när demonstrationen startade från Christiansborg

Dans och musik längs Amagerbrogade

Guldkonfetti

När minst 30 000 människor (100 000 enligt arrangörerna) fyller de köpenhamnska gatorna för att tåga mot Bella Center, så är det tråkigt att 900 människor uppmärksammas i medierna. Dansk polis tycks ha en tendens att överreagera. Förvisso, har man dragit dit 6 000 poliser av den 10 000 personer stora poliskåren, så får man väl se till att hålla dem sysselsatta, helt enkelt.

Inte bara demonstranterna upplever att polisen har överreagerat och agerat fel, utan också journalister och fotografer har kritiserat polisen för att de anser att de förhindrar deras arbete. Dåligt gjort av aktivistnätverket Never trust a cop, ännu sämre av copparna själva. Under självaste COP15 dessutom!

Kort sagt, den bästa demonstration någonsin. Det var fantastiskt att se så många olika organisationer och människor som samlades kring en gemensam sak utan att hamna i de gamla vanliga ideologiska diskussionerna där man redan har positionerat sig. En sak till; halten av snygga miljödemonstranter var hög.

Politiet chikanerer os

Politiets svar på mediakritiken

Andra bloggar om: cop15, copenhagen, köpenhamn, klimat, klimattoppmötet, miljö

Toppen med klimattoppmöte?

Publicerat den 7 december, 2009 i Hallen. Inga kommentarer

Det är toppen med toppmöten. Eller?

Jag säger, härifrån min köpenhamnska sida av världshorisonten: Lägg ner klimattoppmötet.

Om det inte finns en ordentlig vilja, vad är då poängen? Fjuttandet med ensiffriga procenttal hit och dit, nationer som fortfarande inte gett klart besked ens dagarna innan konferensen, en miljörörelse som skriker allt vad de kan men inte får gehör från regeringarna…

Nåväl. Inget ont som inte för något gott med sig. På måndag ger Backstreet Boys en gratiskonsert i Köpenhamn med anledning av klimatkonferensen. Jag har anmält mig till tävlingen om gratisutdelning av biljetter; jag tillhör ju trots allt generationen som upplever BSB för andra gången*. Vilken toppen födelsedagspresent det vore.

* Kniven-mot-strupen-ursäkt som kan avkrävas: Jag var aldrig ett stort bsb-fan på den tiden det begav sig. Men gubbarna är ju retro nu.

Kreativ utbildning stryper kreativiteten

Publicerat den 5 december, 2009 i Vardagsrummet. Inga kommentarer Etiketter: , , , , , , .

Jag har alltid känt ett behov av att skapa. Hemma var det pysselverkstad med syrran, papperslappar på golvet, kritor och färg i mängder, tygstuvar och klister. Det bästa med att börja skolan var att de hade ännu mer färger och material än hemma.

Jag fick aldrig någon Barbie, åtminstone aldrig en äkta sådan. Egentligen ett ganska genomgående tema under min uppväxt: aldrig äkta leksaker från Fætter BR-katalogen, trots att jag tydligt utmarkerat med kulspetspenna vad jag ville ha. Istället blev det saker som jag själv kunde skapa av. Inte alltid då, men idag, ser jag det som en oersättlig förmån och tänker tillbaka på hur många travar av olikfärgat papper som pappa släpade hem genom åren. Papperspappa som visade hur man ritar figurer tredimensionellt och hur man viker kuber.

Skapandebehovet har suttit i under alla år. Under segtråkiga högstadiet var dagens behållning att efter skolan måla i timmar under djupkoncentration. Under stressgymnasietiden, var det mest avkopplande att sy eller skapa med metallfolie- och tråd. Min egensydda balklänning var det roligaste projektet. Någonstans mellan högstadiet och gymnasiet föddes tanken om att bli arkitekt. Och när jag förra sommaren rotade genom barndomsteckningarna hittade jag hus, hus, hus.

Så kom jag in på arkitektutbildningen. Och hur många gånger har jag inte ställt mig frågan: Hur kunde en kreativ utbildning strypa all form av frivillig kreativitet? Är det för att det i arkitektrollen ingår att alltid vara beredd på att kritisera och bli kritiserad? Är det för att kreativiteten ändå kanaliseras ut genom musarmen, under linjalernas regim och i samtalet med de andra?

Det enda jag vet är att jag efter nästan varje dag på arkitektskolan är trött, utmattad, oftast med nya idéer precis när jag ska somna. Ofta fetportioner av frustration.

Jag vet också att det bästa jag gjort på länge är att inte gå i skolan denna höst och att jag glädjer* mig till Mocambique-resan om drygt en månad.

* En kompis påpekade min danskifiering, eftersom jag numera ”glädjer mig” än ”ser fram emot”. Typiskt torrsvenskt att se fram emot saker, istället för att glädja sig till dom… Man ser väl fram emot det som kommer i framtiden? Vad gör man annars, ser bakåt?

Andra bloggar om: arkitektur, barndom, danmark, kreativitet, pyssel, skola, utbildning