Igår såg jag SVT:s juldrama August som jag hade sett fram emot lite… Det hela började tråkigt och lamt – och fortsatte att vara det i en och en halv timme framåt. Fastän att en stor del av den svenska skådiseliten var samlad har regissören Stig Larsson tillsammans med manusförfattaren Peter Birro inte lyckats med att få dramat att ens kännas intressant.
Scenerna verkar inspelade på ett avstånd och man kommer aldrig karaktärerna nära. Mest får jag känslan av att detta lika gärna kunde vara en medioker mexikansk eller arabisk dramaserie (det vill säga ”sopigt”). Allt går långsamt framåt, skådespelarna framställs som amatörmässiga, ljuset är blåaktigt och används på fel sätt och ljudet känns hårt och kalt.
Och till syvende och sist känns herr Ågust själv som en inkarnation av Peter Birro själv, som en wannabe som kämpar mot kvinnoförtryck och klassamhället. När Ågust i en scen säger något som ”Jag kunde inte tyst se på när flera poliser var på en man”, efter att ha gett sig in i ett slagsmål med poliser som gett sig på en demonstrerande arbetare, himlar jag med ögonen och gör en låtsas-gest med fingarna i halsen.
Nej, torrt, tråkigt, meningslöst och framförallt pretto. Slösa inte er 28 december-kväll med att se andra delen.
Andra bloggar om: august strindberg, peter birro, svt, tv
Dagligen blir jag förvånad över att så många snubblat in på min blogg genom att söka på pagefrisyrer. För länge sen skrev jag ett långt inlägg om fenomenet kärringfrisyrer som jag aldrig upphör att fascineras av. Jag vet inte om man blir klokare på det ständigt aktuella ämnet pagefrisyrer genom att läsa det inlägget, men kanske har jag fått någon att avstå från att anlägga en kärringfrisyr eller åtminstone att reflektera mer medvetet över denna frisyrform. I sådana fall betraktar jag detta som om att inlägget (låt vara i mycket liten skala) puffat samhällsutvecklingen i en positiv riktning.
Så, en sista gång för alla, allt du någonsin behöver veta om pagefrisyrer:
Det finns inget intressant att säga om pagefrisyrer.
Andra bloggar om: frisyrer, hår, mode, pagefrisyrer
Ännu en gång har terrorister slagit till i den algeriska huvudstaden Alger. Två bomber, den ena riktad mot konstitutionsdomstolen i Alger och den andra mot en FN-byggnad i stadsdelen Hydra, exploderade imorse. Läs gärna journalisten Nafissa Laraches kommentarer till bombdåden.
Det känns overkligt att minst 67 människor fått dö på grund av idioter som inte har uppnått annat än att sprida ilska och sorg i ett redan våldssargat land. Fy fan.
Och när jag nu ändå talar om Algeriet, vill jag tipsa om en film jag såg i helgen. Den heter Infödd soldat (fr. Indigènes) och handlar om de soldater från de franska kolonierna som stred för Frankrike under andra världskriget mot nazismen. Mycket sevärd. Bland annat Jamel Debbouze (också känd som han som jobbar i grönsaksståndet med den elake arbetsgivaren i Amélie från Montmartre) återfinns i en av huvudrollerna. Även de andra i huvudrollerna, som Sami Bouajila, Samy Naceri och Roschdy Zem gör lysande rolltolkningar under regissören Rachid Bouchareb.
Ps. Filmen blev också Oscar-nominerad för bästa utländska film. Det ni.
Andra bloggar om: alger, algeriet, film, politik, samhälle, terrorism
Senaste kommentarer