I förrådet från november, 2007

Vad skulle profeten Muhammed själv säga?

Publicerat den 30 november, 2007 i Sovrummet och Vardagsrummet. 32 kommentarer Etiketter: , , , , , .

Oj oj oj. Nu har det inträffat ytterligare en Muhammed-incident. En brittisk lärare, Gillian Gibbons, har åtalats i den sudanesiska huvdstaden Khartoum för att ha låtit sina elever kalla en nallebjörn för Muhammed. Hur är det möjligt att muslimer ens pallar reagera på en sån här sak?

Som muslim skäms jag över det omogna beteendet som finns bland alltför många muslimer. Mina kinder börjar rodna, fötterna ställer sig själva i blygsamma positioner och ögonen himlar och vet inte vart de ska titta åt. Har den muslimska tron reducerats till något löjligt där man till varje pris ska försvara profeten? Försvara vadå?

Kanske borde muslimer starta något som liknar det kristna ”What Would Jesus Do?”, till ett ”What Would Muhammed Do?”. För faktum är att det går att fundera på hur han själv skulle reagerat. Skrattat hjärtligt från maggropen? Blivit förbannad och själv suttit i domstolen och berättat om hur kränkt han blivit? Gått hem och blivit ledsen? Till er muslimer som upprörs frågar jag. Skulle den profet som varit Guds utsände bry sig om en nallebjörn? En NALLEBJöRN!? Bara ordet ”nallebjörn” är ju så oförargligt som det ens är möjligt att låta.

Om vi muslimer verkligen tror på innebörden av det, inom islam, uttalade Gud är större – Allahuakbar måste vi våga lita på det. Det finns större frågor att bry sig om än gosedjur, teckningar och rondellhundar. Låt de som vill skämta om muslimer göra det. Motmedicinen? En öppen dialog, sprängfylld med humor naturligtvis! Men att bli så förbannad till den milda grad att bränna ambassader, döma ut piskrapp, demonstrera och förstöra saker är att uppfylla den bild som redan finns av muslimer som våldsamma, snarstuckna och omogna. Muslimen i verkliga världen blir en bättre karikatyr än den i den tecknade världen.

Vad tycker du att nallebjörnen ovan ska heta? Namnförslag:

  1. Jesus.
  2. Kurt.
  3. Muhammed.
  4. Dallas.
  5. Fiona.
  6. Moses.
  7. Gandhi.

Du väljer! Om jag får in tillräckligt många röster så får vi se vem som vinner. Och har du bättre förslag så fram med dom med, allt är välkommet.

Andra bloggar om: demokrati, islam, muhammed, muslimer, politik, yttrandefrihet

Skrot-Nisse och hans vänner är obehagliga

Publicerat den 15 november, 2007 i Vardagsrummet. 5 kommentarer Etiketter: , , , , .

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om mitt barndomstrauma: Ika i rutan. Ett annat barnprogram som dock tävlar med Ika i att kunna skrämmas ända in i ryggmärgens minsta celler, är det klassiska programmet Skrot-Nisse och hans vänner. är inte detta skrämmande så säg? Särskilt minns jag – förutom de lite väl markerade påskinderna, ruggiga miljön och groteskt hemska skratt, dockornas händer. Dessa är nämligen fruktansvärt läskiga! är de riktiga? Jag blir skrämd! Ett exempel på dessa läskiga händer är detta. Spana in hur de spelar fia med varandra.

Mina eventuella framtida barn ska vägras få se såna här skrämmande barnprogram. Det finns många bra barnprogram från 1980- och 90-talen, men detta visar på hur man verkligen kan skrämma en unge (t ex mig i tidiga barndomsår).

Klarar du dessutom se detta klippet så vill jag bara rikta ett stort, ödmjukt och imponerat WOW till dig där ute. Själv får jag skrämselhicka och vet inte var jag ska ta vägen. Detta är obehagligt, surrealistiskt, desillusionerande, förfärligt och jag blir uppriktigt rädd. Nej, detta skrämmer skiten ur mig.

Andra bloggar om: barn, barnprogram, dockor, skrotnisse, tv

Är temalösa fester ens möjliga?

Publicerat den 15 november, 2007 i Vardagsrummet. Inga kommentarer

Jag går på en skola där i stort sett varje fest eller fredagsbar ska ha ett tema. Många gånger har jag ställt mig undrande över detta: Vad fyller temat för funktion? är det för att man ska ha en slags anledning för att kunna träffas, festa och ha kul? Och om så är fallet, kan inte festen i sig vara en anledning?

För mig symboliserar en fest med tema något av att ”Vi kan inte ha spontankul, så vi måste ha ett tema att samlas kring”. Och så blir dekor och pynt lättare om det finns ett tema att förhålla sig till… Kanske är det bara jag som har dessa tankar, vad vet jag? Och för att ha en mer kulturanalytisk approach, kanske det också är så att de ”ritualer” eller högtider som finns i alla kulturer redan har ett slags tema: bröllop, dop, begravning, examensfirande osv. Några slags ”rites de passage” som ska uppmärksammas och högtidlighållas. På en vanlig fredagsbar på en arkitektskola finns inte samma underlag för dessa riter eller övergångar och därför blir det lättare att ta till ett tema som festen kan utgå ifrån.

Flygande tankar en torsdagsmorgon vid min jordgubbsyoghurt.

Vår regering innehåller spår av nötter

Publicerat den 5 november, 2007 i Salongen. 2 kommentarer Etiketter: , , , , , .

Dagens citat kommer från statsvetaren Stig-Björn Ljunggren som forskat om moderaternas historia. I Sydsvenskan kan man läsa att densamme statsvetare tycker att det med regeringen borde följa med en varningstext som säger ”Kan innehålla spår av nötter” med anledning av den senaste tidens moderatskandaler. Läs gärna hela artikeln här.

Men säga vad man vill om moderaterna: de lever som de lär. Tvärtemot vad de flesta politikerskandaler i grund och botten brukar handla om, där politikerna inte lever som de lär, så gör moderaterna precis som de själva tycker. ”Det är för hög skatt i det här landet!” – ”Jaja, då betalar vi väl svart för hushållstjänster då då”… Kan vi kalla det för en rutten form av civil olydnad? Är det detta som regeringen uppmanar oss till? Utövar vissa moderater ett slags tyst samhällsmotstånd? Ser de sig själva som förtryckta så till den milda grad att de måste bryta grundläggande regler och normer?

Även i Skatteverkets korridorer bör det väl ha varit en och annan djup suck. När politiker fuskar och bryter mot regler så kan väl vanligt folk också göra det?

Andra bloggar om: fusk, moderaterna, politik, regeringen, samhälle, svartjobb

En konsert att minnas länge

Publicerat den 4 november, 2007 i Vardagsrummet. Inga kommentarer Etiketter: , , , .

Igår kväll var kvällen för den långt i förväg efterlängtade konserten med Angelique Kidjo. Kvällen blev mycket lyckad (och helgen i övrigt också)! Inte minst för att Kidjo är en ruggigt bra artist, men också tack vare det duktiga bandet och en glad publik.

Kvällens repertoar bestod av en bra blandning mellan gamla låtar varvade med låtar från det senaste albumet Djin-Djin. För min del var konsertens höjdpunkt när Kidjo efter en stunds bortavaro kom in och sjöng klassikern ”Malaika”. Då rös jag till… Avslutningslåtarna kändes bra att runda av kvällen med. Annars var det mycket dans och svettig var adjektivet för hur jag kände mig. Härligt att dansa – kanske något att ta upp i fortsättningen?

Ja, i sällskap med en riktigt god vän som man fått tillfälle att umgås ordentligt med i helgen, god improvisationsmat, långa sovmorgnar och mumsigt te, kan inte helgen beskrivas med andra ord än lyckad. Såna här helger behöver man.

Enda minuset med konserten var den/de som filmade under konserten, vilket gjorde Kidjo på scenen en aningens putt.

Men som sagt – wow, vilken kvinna med krut i! Lagom mycket diva, dritsnygga röda örhängen på densamma diva och en trummis som liknade en stor (och kanske också lite blyg) nallebjörn i himmelsblått batiktyg var konsertens förhöjande skimmer över det hela.

Och så en liten avundsjuk känsla över att min koncertiska medlyssnerska berättat att hon fått tillfälle att se Tinariwen framträda i Malmö i somras. Varför har jag missat deras varenda spelning i Sverige/Danmark-området?

Andra bloggar om: angelique kidjo, konsert, musik, världsmusik