Gång på gång får man från muslimers håll höra att vi är utsatta för islamofobi. Att andra vill oss illa. Att hela västvärlden hatar oss och med det den muslimska civiliasationen och historien. Visst, jag förnekar inte att så kan vara fallet. Inte alltid, men definitivt inte aldrig. Men kanske, bara kanske, borde vi ställa oss frågan om vem som är mest rädda för muslimerna?
är det ”de Andra”? Icke-muslimerna? Eller kan det snarare vara så att vi för en gångs skull bör rikta blicken mot oss själva?
För om jag vill diskutera vissa frågor som universellt väcker debatt, blir diskussionen sällan så infekterad som om jag tar diskussionen med en muslim. Låt oss därför göra ett test. Jag ställer några enkla påståenden för att ge en överblick över vad dessa ”svåra frågor” kan röra sig om.
- Det finns muslimska homosexuella.
- Hedersmord och hedersrelaterat våld och förtryck finns bland muslimer.
- Kärlek är gränsöverskridande och således kommer det alltid uppstå kärlek mellan muslimer och icke-muslimer.
- Kvinnoförtryck finns bland muslimer.
- Synen på barn är något som kan diskuteras.
Således helt enkla påståenden. Jag hade lika gärna kunnat byta ut muslimsk-besläktade ord med vad som helst, you name it. ändå är det få saker som upprör så mycket och så många som att sätta dem i ett muslimskt sammanhang. Genast riskerar man (och risken är ganska hög) att bemötas med utnötta repliker som:
- Det har inte med islam att göra! Svar: Nej, men vem har det med att göra då att kvinnor hedersmördas? Visst fasiken har det att göra med, om inte islam, så i allra högsta grad oss muslimer?
- Dom blandar bara ihop religion och tradition! Svar: Må så vara, men vems ansvar är det att ta diskussionen om var gränsen för tradition och var gränsen för religion är allra otydligast? Oss själva naturligtvis.
- Islam säger inte att det är tillåtet! Svar: Allright. Låt oss till att börja med lyfta fram frågor som ”Vad är islam då?”. är islam en liten apparat som kan prata? Och eftersom de flesta av oss inser hur befängt det låter – vem är språkrör för denna islam?
Så visst kan vi vara överens om att det finns en hel del ämnen som är svåra att debattera i muslimska sammanhang. Men få gånger ställer vi oss själva mot väggen och frågar oss varför vi är så rädda för att ta frågorna. Själv är jag övertygad om att det är för att vi är rädda för vad andra muslimer ska säga, ska tycka och göra. Men framför allt, och detta är också det svåraste, så är vi rädda för att skapa en kris i våra värderingar och föreställningar. Så därför blir det ett evigt tassande kring svåra ting och en snarstuckenhet som slår det mesta.
För faktum är att utomstående börjar och är redan, smått provocerade. Varför går det så trögt framåt? Från icke-muslimskt håll provoceras det med alltifrån karikatyrer och rondellhundar till de riktigt grova kränkningarna. Och vi känner alla den givna reaktionen. Förbannade demonstranter som bränner och skriker och ambassadörer som försöker gå diplomatins väg. Men ey, ”Du Vettiga Sansade Diskussion Som Kan Leda Åtminstone Någonting Framåt”, var försvann du? Liksom alla gånger förut försvann du bort bland kulisserna, bort innan du ens hann kika fram bakom ridån.
I slutändan förlorar vi mest själva på det. Vi förlorar idag, vi förlorar mer imorgon. Det ges knappast någon chans att för någon visa de vackra sidor som finns av islam. ödmjukhet, respekt, mångfaldighet och för att inte glömma de kanske viktigaste; flexibilitet och universalitet. Någonstans får inte alla muslimer plats. Någonstans förlorar vi oss själva därför att vi bryr oss mer om att rikta taggarna utåt istället för att rikta blicken inåt. Någonstans försvinner det där ”islam” bland petitesser. Och ändå, inget är så starkt som när det får nötas, provoceras, diskuteras och omvärderas. Det svagaste är det som aldrig utsätts för detta.
Därför, ta tre djupa andetag och låt oss dra upp ridån!
Med förhoppning om ett vackert septemberväder till er, med virvlande eldgula löv mot den torra asfalten och friska luften, och en fin Ramadan till de som firar den.
Andra bloggar om: islam, islamofobi, jämställdhet, kvinnosyn, muslimer, politik, samhälle
Senaste kommentarer