Det här är mitt virtuella hus och ingen annans. Men ni får mer än gärna följa med in. Här är det framförallt högt i tak så det får plats med allt möjligt, till och med låga tankar. Det är något fascinerande att se ett hus utifrån och sedan träda in i det. Kanske blir man upplyft av vad som finns bakom dörrarna, kanske blir man nertyngd. Husens alla rum fyller olika funktioner. Man kan säga att det är olika dimensioner av samma hus. Så gå in i det rum som passar dig bäst för tillfället.
Idag har man fantastiska vän, Rolla, varit med i Aftonbladet för en debattartikel om att förbjuda sms-lån. Läs artikeln! Tänkte verkligen inte dra upp alla argument här, det klarar Mattias Vepsä och Rolla Akkache imponerande bra! Ibland blir man stolt. (Ps. Spana också in den lilla bilden, denna människa lyckas alltid få till bra leenden på foton – en egenskap jag avundas starkt).
Andra bloggar om: aftonbladet, politik, rbuf, sms-lån, ssu
Att säga att någon har dålig smak är att säga sig i en position högre än denna person. Att säga att några har gjort skapat något smaklöst eller stillöst, är att hävda att man själv vet vad som är ”god” smak men att de andra inte vet det. Kort sagt; att diskutera om det smaklösa och det stillösa är att skapa distans till andra och hävda att man är bättre, eller åtminstone har förstått något som andra inte har förstått.
Enligt mig så finns det inget som heter ”smaklöst”. Möjligtvis att man kan säga att någon är smaklös när det för den personen är fullkomligt likgiltig med vad man tycker är vackert/fult osv. Möjligtvis.
Men att säga att personer som uppriktigt tycker att det är vackert med guldlampetter, vinröda plyschsoffor och tunga sammetsdrapier har dålig smak är bara nedvärderande. Eller de som gillar soffor med volangkanter och blommönster i bleka blommönster och bonderomantik, varför skulle de ha sämre stil än de som inreder sina hem med minimalistisk inredning och släta ytor? Jag förstår det faktiskt inte. Alltså, lyft gärna fram alla människors olika smak – för det har vi ju, och 17 vad tråkigt det vore om alla tyckte likadant, men klanka inte ner på att vissa har sämre smak än en själv. För man kan inte ha bättre eller sämre smak, man kan bara ha olika.
Andra bloggar om: arkitektur, inredning, mode
Kom hit till skolan – ja, jag sitter här fortfarande, klockan halv åtta imorse. Ambitiöst va? Va, va? Nu är klockan snart sex på kvällen. Nu är den stora frågan om detta kommer att bli en tolv timmar lång arbetsdag. Jag sätter femtio DKK på att så blir det. Inte varje dag man man sitter och ritar, modellbygger och vältrar sig i frustration i tolv timmar. Det är nästan så att en utomstående skulle tro att det är självvalt självplågeri… Det är det på sätt och vis.
Men med Din Gata i lurarna, så blir det så mycket enklare!
Andra bloggar om: arkitektur, din gata, skola, stress
Det är tur att tiderna förändras. Jag menar så att man inte behöver bekymra sig om allt för mycket tankegroll som cirkulerar innanför kraniet. Läs nedan (från min favvosida, nämligen DN:s vett och etikett-sida):
Fråga: Jag har vigselringar i rött guld och undrar om det är ok att ändå ha silversmycken? Kan man med andra ord blanda rött guld/vitt guld/silver?
Svar: Det är en smaksak. Förr ansågs det mindre elegant att ha blandat guld och silver, i dag kan nog många tycka att det ser snyggt ut. Så gör som din goda smak tillåter!
Andra bloggar om: eurovision song contest, smycken, vett och etikett
Ja, nu är det sent på kvällen, men jag får väl skriva av mig lite aftonfunderingar (nej, det var inget sånt om det var det ni trodde jag menade med ”aftonfunderingar”). Det blir mest en sporadiskt sammanplockat lista av lite allt smått och gott:
Så, till dig som har några tips på vad jag kan göra med min livssituation, fram med det nu! Jag behöver en massa tips och förslag på vad jag kan göra för att det ska kännas bättre inför nästa termin. Annars vet jag inte vad jag gör.
Vad jag ska göra just nu, är dock att borsta tänderna, ta på mig mitt mysiga tantnattlinne (bleka blommor, knälångt och spets kring halsen och dessutom små puffärmar. Hur mysig som helst). Sen ska jag sova. Tror mina ögon skulle behöva få vila lite och vara lite glada en stund. Kram!
Andra bloggar om: arkitektur, boende, köpenhamn, skola, studier
Idag fick jag ett sms innehållandes: ”Kako si danar i gdje si”. Jag förstår det inte. Gör du? Det kanske betyder en massa elaka ord mot mig eller nåt, på något främmande språk. I sådana fall så gick det inte riktigt fram, och avsändaren misslyckades med sin avsikt.
Ja, vad är det han säger? Han försöker tydligen gratulera det franska folket för att de valt Nicolas Sarkozy som president. För dig som tidigare inte förstod franska, ställer jag mig tveksam till om du förstår mer eller mindre av språket när Tony Blair talar det. Själv tycker jag mest att det är komiskt. Alltså att engelsmän pratar franska som vore det engelska, men naturligtvis också att fransmännen talar engelska som vore det franska. Du kan se det ljuvliga klippet här.
Själv hoppades jag på att Royal skulle vinna. Men så bidde det inte. Och dessutom kan man fråga sig, hur påverkar det franska valet mitt liv, egentligen?
Och just det, det låter värre när fransmän talar engelska än tvärtom. Det är min bestämda åsikt.
Andra bloggar om: franska valet, nicolas sarkozy, politik, segolene royal, tony blair
Är det bara jag som kan bli lätt störd av viss sorts musik som förekommer i några butiker? Hoppas inte det i alla fall. Gina Tricot är ett exempel på en butik som spelar jobbig musik, sådan som för tankarna till catwalk. Det gör mig alldeles svettig och nervös. Vero Moda kan också ha speciell musik.
Men av alla butiker så måste Söstrene Grene ändå ha den psykaste musiken! Låt vara att butikerna är uppbyggda som labyrinter, med trånga och snirkliga gångar, som gör att man inte till något pris kan undvika att köpa dessa extrembilliga prylar. Det är ändå inte detta som gör att jag drabbas av smärre panikattacker varje gång jag går in i butiken. Nej, det är musiken som är av den pampiga, mastiga och klassiska typen som gör att jag var gång känner att jag kommer börja yra om män med polisonger och svarta höga hattar. Och fina damer klädda i gräddbakelse-klänningar med turnyrer och söta sidenskor. Detta är jobbigt.
Likväl går jag alltid in i affären. Jag brukar ofta hitta saker. Trots att de jobbiga känslorna kommer där, någonstans mitt i butiken, utom synhåll för vare sig ingång eller utgång, mitt under de starka strålkastarna och bland de superbilliga prylarna.
Ps. Jag efterlyser Dig som är butiksanställd och som kan dela med dig av dina personliga erfarenheter av att lyssna på samma musik varje dag. Hur känns det? Vad är dina reaktioner om du råkar höra samma musik på fritiden? Vänjer man sig efterhand?
Senaste kommentarer