I förrådet från januari, 2007

Att berömma sig själv

Publicerat den 29 januari, 2007 i Hallen och Köket. 1 kommentar

Just det, det är viktigt att också berömma sig själv. Tillfällen då man verkligen ska belöna sig själv är när man har kämpat hårt med något och man blir nöjd med resultatet. Ett sådant tillfälle har jag haft idag. Arbetandes med ett skolprojekt till sent på kvällar och nätter senaste veckan (och veckorna) hade jag min redovisning idag. Det gick förvånansvärt bra. Och fastän att tröttheten (blev färdig med projektet kring tre-tiden inatt) tyngde ner litegrann så gjorde det inget – för vetskapen om att det snart skulle vara över gjorde allt så mycket mer överskådligt och lättare.

Solen strålade från en klar och lätt himmel. Luften var mild, men samtidigt frisk. En tur till bageriet för att köpa gott bröd och en vända inom affären för mjölk till teet som jag skulle avnjuta när jag kom hem. Tänk så dejligt att få uppleva sin bostad i dagsljus! Ja, ibland har man en uppriktig skyldighet mot sig själv att klappa sig själv på axeln och konstatera; Det här gjorde jag bra.

Definition på gott bröd

Publicerat den 29 januari, 2007 i Köket. 3 kommentarer

En bra definition på gott bröd är följande: Det smakar bäst när man äter det som det är. Det vill säga inga pålägg eller krusiduller. Möjligtvis kan man tänka sig lite, lite smör på (helst riktigt smör och inget töntigt mini-minimargarin som smakar plast). Riktigt gott bröd kan man hitta på flera ställen, naturligtvis är det bagerier, med färskt bröd. Jag har hittat ett i Köpenhamn – kontakta mig för vägbeskrivning.

Andra bloggar om: bröd, mat

Galen skoldag

Publicerat den 27 januari, 2007 i Sovrummet. Inga kommentarer

Nyss hemkommen från skolan (00.36 lördag natt). Kom till skolan klockan 9.00 imorse. Ergo: Har suttit på skolan och byggt modell från klockan 9.00-23.30. Vågar inte tänka på hur många arbetstimmar det är. Arkitekturstudier är allt som oftast alltför galet.

Nu är jag riktigt trött. Dags att gå och lägga sig så att jag kan gå upp tidigt. För att gå tillbaka till skolan – och fortsätta bygga modell.

Andra bloggar om: skola, utbildning, arkitektur, stress

Sanningar om en själv

Publicerat den 23 januari, 2007 i Hallen. Inga kommentarer

På msn fick jag följande kommentar av min kusin som jag inte snackat med på en evighet:

- Khaddi ere verkligen du?
- Ja, det är väl klart. Hur så?
- Du låter…för snäll.

Hmmm. Det där var något nytt. Ska ta och fundera på det. är det bra eller dåligt?

Fråga mig inte om varifrån jag kommer

Publicerat den 21 januari, 2007 i Salongen. Inga kommentarer

Det är så fruktansvärt irriterande när folk frågar mig om varifrån jag kommer – egentligen. Det tycks bland många finnas en självklarhet att bara för att vissa inte heter Emil och Anna och ser ut som lintottarna i Lindgren-världen, så är det fritt fram att ställa burdusa frågor om ens ursprung. Det är det inte.

Om jag vill att någon ska veta om mitt ursprung, så kommer jag med all sannolikhet att berätta om min släkthistoria och självbiografi. Men snälla ni som frågar: se det inte som om ni öppnar upp för en intressant diskussion om andra spännande kulturer, etnicitet och integration. Tro inte att man bemöter frågor som ”Jaha, är du 100-procentigt svensk eller?” med ett glatt ”Nähädu, det är jag verkligen inte, men ska vi mysprata om annorlunda kulturer över en kopp kaffe? Du och jag, va?”. Och tro definitivt inte att du är originell när du ställer frågan för många andra har ställt den alltför många gånger förut.

Dessutom, vad betyder ursprung egentligen? är det viktigt att veta? är det intressant? Varför inte bara prata om det du verkligen vill prata om? Utan snirkliga frågor som förmodligen bara provocerar den du frågar? Kanske finns det en och annan som inte förstår upprördheten över att andra frågar om personers etniska ursprung. Låt mig dra paralleller. är det acceptabelt att fråga andra om deras sexuella läggning? Ekonomi? Barndomstrauma?

Och en sak till. Nästa gång jag får frågor som handlar om mina föräldrars etniska bakgrund, mina språkkunskaper eller om jag har eventuellt flykting- eller invandringshistorik så frågar jag tillbaka samma frågor. Oavsett om personen som frågar heter Anna Svensson har linblont hår och blåa ögon och svenska föräldrar. Det är inte det ”annorlunda” som ska ifrågasättas, inspekteras och förstås. Det är lika mycket det ”normala”.

Andra bloggar om: etnicitet, identitet, integration, vett och etikett

Intressant?

Finns rätt och fel?

Publicerat den 17 januari, 2007 i Vardagsrummet. Inga kommentarer

”I have not been home since you left long ago
I’m thumbing my way back to heaven
Counting steps, walking backwards on the road
I’m counting my way back to heaven
I can’t be free with whats locked inside of me
If there was a key, you took it in your hand
Theres no wrong or right, but I’m sure there’s good and bad”

Pearl Jam – Thumbing My Way

Vad-finns-bakom-slöjan-intresset snudd på pervest

Publicerat den 13 januari, 2007 i Salongen. Inga kommentarer

Gång på gång kan man få höra talas om nya böcker, tidningsartiklar, tv-program, dokumentärer, radioprogram, filmer och så vidare och så vidare om det oerhört fantastiskt spännande ämnet: SLöJAN. Där kan man ”få följa unga slöjklädda kvinnors berättelser”, ”slöjbärande kvinnors utsatthet”, ”vad säger islam om slöjan och är den verkligen så förtryckande?”. Varje gång så börjar jag himla med ögonen. Detta handlar faktiskt egentligen inte så mycket om de som bär slöja. Det handlar om de som betraktar de som bär slöja.

Varje gång välvilliga försök görs till att skrapa bort fördomar om muslimska kvinnor som valt att bära slöja, så cementerar man snarare fördomarna än att dementera dom. Fördomar som säger att Väst är så liberalt och att den muslimska delen av världen är konservativ. Men också fördomar som säger att Väst är översexualiserat och att ”Orienten” är spännande, mystiskt och annorlunda.
Fine, slöjan kan symbolisera en mängd värderingar som berör ämnen som sexualitet, religion och kultur – ämnen som aldrig upphör att fascinera människor just därför att de är så grundläggande. Men istället för att diskutera vad slöjan kan symbolisera, varför inte skrapa djupare under ytan – utan att diskutera symboler hit och dit? Vad handlar diskussionen om? Egentligen? Kanske handlar diskussionen om att det finns ett intresse för Den Andre, men också en rädsla.

De som försöker bagatellisera slöjdebatten med ett ”Men, det handlar ju bara om en tygbit!” (både från muslimer, men också icke-muslimer) har inte heller förstått. Eftersom slöjbetraktare laddar denna ”tygbit” med oerhört många symboler och muslimer i sin tur – som ett slags försvar – laddar den med andra symboler, så handlar det ju faktiskt om just precis allt annat än ”bara en tygbit”.
Så, lägg hela slöjdiskussionen på hyllan ett tag, för uppenbart har vi inte kommit någonvart med den. Stundom blir debatten tragiskt patetisk nästan pervest: ”Vad finns där bakom?”. Frågan ställs nästan med höga stön i rösten, men bemöts med djupa suckar.

Intressant?

Andra bloggar om: islam, Väst, muslimer, integration, slöja

Tankar om Libyen

Publicerat den 9 januari, 2007 i Salongen. Inga kommentarer Etiketter: khadaffi, libyen, qadhafi, saddam hussein, usa.

Helt plötsligt kom jag att tänka på Libyen. Ni vet, landet med Moammar Qadhafi som landets ledare. Kanske var det några tidigare händelser och tankar som samlats någonstans långt bak i hjärnarkivet och nu kom fram.

Landet ifråga är intressant. Vem har sett libyska nyhetssändningar? I bakgrunden av nyhetsankaret sitter en världskarta – med Libyen något sånär i världens centrum. (Inte alls märkligt egentligen; nästan alla placerar sin egen del av världen i mitten och allt det där andra runtomkring). Och, utifrån den punkt på Moder Tellus som Libyen befinner sig på, finns en ljusgrön punkt. Utifrån denna punkt sprids ett starkt, klart och framförallt ljusgrönt ljus utöver resten av hela världen. Låten resten av Världen bliva upplyst utav detta land.

Dessutom har Qadhafi skrivit en egen bok som heter Den gröna boken – Lösningen på demokratins problem där han redogör för sina egna tankar och sin egen ideologi. Jag har förvisso aldrig själv läst den, men om någon har läst den så får ni jättegärna skriva ett referat.

När Saddam Hussein nyligen avrättades så utlyste Libyen tre dagars landssorg. Detta skedde också när Yassir Arafat dog. Om detta såg jag att det, återigen i libysk tv, manifesterades genom att den färgade bilden som kommer fram när inga program visas, helt sonika gjordes om i svart-vitt. Enkelt.

Slutligen, saker som sägs om Libyen och dess ledare. När Moammar Qadhafi ska hälsa på amerikanska och israeliska ledare så vägrar han att ta dom i hand. Lösningen på detta problem blir helt enkelt att han tar på sig handskar när han ska hälsa på dessa… Och, i Tripoli finns dess egna motsvarighet till Moskvas Röda Torget. Namnet? Gröna Torget såklart. Att det skulle vara målat med grön färg tror jag däremot inte fullt ut på.

Ps. När Stina Lundberg Dabrowski intervjuade Qadhafi och frågade en fråga i stil med ”Och du har sex barn, eller?”… så svarar han: ”Approximately”.

Andra bloggar om: khadaffi, libyen, qadhafi, saddam hussein, usa

Uppfostra pojkar till Duktiga Pojkar

Publicerat den 4 januari, 2007 i Hallen och Salongen. Inga kommentarer

Tjejer – ta plats! Kvinnor kan! Sluta vara Duktig Flicka!

Hur många gånger har vi hört det förut? För visst kan det stämma att tjejer inte ska behöva foga sig efter traditionella könsroller. Men återigen hamnar man lätt i det farliga mönstret som vi alltför ofta ser: skulden läggs på tjejerna. Dessutom blir det gärna så att det blir mannen som blir norm. ”Eftersom män tydligen nått framgång på ett särskilt beteende, så borde väl kvinnor också göra det”…

Varför vågar man inte byta perspektiv? Varför är det tjejerna som ska ändra på sig? Varför är det inte killarna som ska göra det?

Själv kan jag tycka att många av de egenskaper som i nedsättande termer omtalas som ”typiskt kvinnliga” kan vara mycket positiva. Att vara ödmjuk inför andra, kompromissvillig, ambitiös och omtänksam – varför skulle det vara något negativt? Jo, anledningen till att dessa egenskaper har blivit negativa är för att de tydligen inte leder till framgång. Därför uppmuntras tjejer att ta plats, armbåga sig fram och vara tävlingsinriktade. Problemet är bara att alltför många samtidigt behåller Duktig Flicka-dragen. Och slutar med att bli utbrända. är det ett framgångskoncept?

Kanske skulle ett annat framgångskoncept vara att uppfostra pojkar till Duktiga Pojkar (finns dom ens!?). Tysta killarna i klassrummen, lär dom att räcka upp handen och vänta på sin tur, uppmuntra till samarbetsvilja och skrota egotrippad individualism. Och för de som är emot jämställdhet: är inte det gentlemannakaraktär att låta kvinnor tala till punkt?

För de som kommer ihåg de gamla stroferna ur sången:

”Ska en tjej sitta tyst va
å bara hoppas
att någon kille
ska säja det hon tänkt
eller ska hon resa sig upp
andas djupt med magen
och skrika:
OM NI BARA H�LLER KLAFFEN
OCH LYSSNAR
så hör ni nog vad jag vill säja�
�åh tjejer, ååh tjejer,
vi måste höja våra röster för att höras…”

Just det, nu har tjejer alltför länge höjt sina röster. Lyssna nu på damerna Garpe och Osten: Vi hörs när killarna håller klaffen och lyssnar.

Andra bloggar om: jämställdhet, feminism, uppfostran, könsroller, kvinnor, män

Intressant?

I förrådet från januari, 2007

Att berömma sig själv

Definition på gott bröd

Galen skoldag

Sanningar om en själv

Fråga mig inte om varifrån jag kommer

Finns rätt och fel?

Vad-finns-bakom-slöjan-intresset snudd på pervest

Tankar om Libyen

Uppfostra pojkar till Duktiga Pojkar

Etikettmolnet

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggar

Länkar